Ensamheten är så rysligt stor. Det är ju inte bara för mig den är det. I dessa pandemitider är det många som är ensamma. Fast min stora ensamhet började långt innan dess. Min stora ensamhet, den ensamhet som nu nästan kväver mig, började när min man dog, för snart fem år sedan. Och den förstärkes …
Kategori: Föräldraskap
nov 29 2020
Existera som levande död?
För ett tag sedan var det en som skrev så här på twitter: Hur länge ska vi existera som levande döda den här gången tror ni? Det var i slutet av oktober. Jag frågade vad hon menade. Det visade sig att det handlade om de nya skärpta råden för Stockholm. Jag svarade: Jag antar att …
nov 17 2020
Faran i att ta itu med saker och få det gjort
Jag är en sån som tar itu med saker. Får saker gjorda. Jag är en sån som biter ihop när livet är jobbigt och kämpar på. När jag är trött, när jag är hängig, när jag har mensvärk. Till och med om jag har ångest, så länge ångesten inte är på nivån att den slår …
sep 23 2020
Det är en konstig höst när minsta förkylning blir ett stort trassel
September. Höst. Förkylningstid. Det är en ganska naturlig sak att åka på förkylningar efter skolstart. Omständigheterna är dessutom lite speciella i år. Dels har sextonåringen börjat gymnasiet: ny skola, ny kommun, nytt umgänge. Dels har tolvåringen, som inte gått i skola tillsammans med klasskamrater på nästan tre år, plötsligt gått in i klass igen och …
apr 10 2020
Ensamhet och lathet och hjälp
Det är något väldigt pinsamt med att be om hjälp. Har man satt sig i skiten får man reda ut det. Har man skaffat hus och trädgård får man reda ut det. Har man skaffat barn så får man reda ut det. Att be om hjälp är ett nederlag. Be om hjälp kan man göra …
apr 03 2020
Det svåra i att inte göra någonting fast normen lärt en att man borde
Vi sitter på habiliteringen, jag och min npf-son. I rummet finns, utöver oss två, ytterligare två personer. Båda jobbar på habiliteringen. För min son är båda dessa personer nya eller nästan nya. Vi är där för att prata om hans mående, eller försöka hitta nya vägar för att saker ska bli bättre. När alla satt …
mar 31 2020
Så vi stretar på
För några veckor sedan skrev jag ett långt inlägg på facebook om vår situation. Det händer att jag gör det då och då, när uppgivenheten svämmar över, ensamheten blir för stor och otillräckligheten och längtan efter något normalt blir övermäktig. Kanske lyckades jag uttrycka mig ovanligt begripligt. I alla fall kom det en del konkret …
mar 24 2020
För alla mina konkreta lösningar misslyckas i praktiken
När älsklingen hade dött så hade jag en plan. För det skulle ju bli betydligt tuffare som ensam vuxen jämfört med när vi varit två. Men barnen var 12 respektive snart 8 år – två kloka och förståndiga barn som faktiskt var kapabla att hjälpa till om det verkligen behövdes – och det behövdes det …
mar 20 2020
Så mentalt trött
Jag väcker honom på morgonen. Första gången någon gång strax efter sju, eftersom han vill det. Men jag får inte upp honom. Jag får upp storebror, dukar frukost till storebror, säger hejdå till storebror. Sedan varvar jag mitt eget frukostätande och kaffedrickande med att med jämna mellanrum gå upp och väcka elvaåringen. (Och mellan varven …
mar 18 2020
Coronakris kontra min normala verklighet
Det yr många tankar i det här tillståndet av Coronakris. Jag är fascinerad över hur mycket under den här krisen som på något vis gör att många fler människor plötsligt är i en situation som påminner om vår, på olika sätt. Vår vanliga tillvaro är den här: Elvaåringen ska vara i skolan mellan 9 och …