Kategori: Föräldraskap

2020

Det är år 2020. Det är ett jättekonstigt år. Och jag har inte bloggat på evigheter. Jag har ju egentligen kommit fram till, tillsammans med psykologen, att jag borde blogga igen. Att det är en bra sak att skriva av mig, vädra tankarna, skriva ner dem. Men det är svårt att komma in i en …

Fortsätt läsa

Och så får vi vuxna skulden igen (bokläsning, ett varv till)

Jag tittar på det här citatet, från en artikel jag inte läst (för den är låst), och funderar kring hur min läsning förändrats och varför. Barn gör som vuxna gör: de tittar på skärmar för att de vuxna tittar på skärmar, de väljer bort böcker för att vuxna väljer bort böcker. Varför talar vi inte …

Fortsätt läsa

Att säga upp sig från hemmets projektledarroll

Ibland blir jag så trött på allt tjat om att man ska säga upp sig från projektledarrollen för hemmet och kräva att mannen gör sin del. Eller, det jag blir så trött på är självklarheten i antagandet att det finns en förälder till. Jag vet hur det är att leva i ett bra förhållande, där …

Fortsätt läsa

”Barn”

En sak som fascinerar mig är detta att folk tror att ”det kommer att finnas barn” är ett tungt vägande argument för att få mina barn att vilja följa med någonstans. Jag får liksom ganska ofta höra det, när någon försöker övertyga mig om att komma med på något eller försöka få mina barn att …

Fortsätt läsa

Ur led

Den sista knäckande saken igårkväll – efter dramat i Malmö och så vidare – var att när jag kom hem efter att ha druckit kvällskaffe med en kompis så drog tonåringen axeln ur led igen. Det är fjärde gången. De tre tidigare gångerna var i höstas. Och där rasar hela världen. I att behöva vara …

Fortsätt läsa

Alla dessa jävla morgnar

Alla dessa jävla morgnar. Alla dessa jävla morgnar när jag kämpade, lirkade, tassade på på, lirkade, kämpade med att försöka få en ovillig åttaåring iväg till skolan där han bara mådde skit. Alla dessa jävla morgnar. Han mådde skit för att skolan inte funkade. Och vi hade fanimej sorg, både han och jag. Men skolan …

Fortsätt läsa

Jag kan inte ägna mig åt människans kommande undergång när jag själv riskerar att gå under redan i nuet

Det fladdrar förbi ett inlägg i mitt facebookflöde. Från en mamma, en av de mammor jag varit ideellt engagerad tillsammans med gällande klimatet. Ett inlägg om ångest och förtvivlan, över hur bråttom det är och hur stor maktlösheten är, att det inte räcker med de små saker vi var och en kan göra, och att …

Fortsätt läsa

Bakom alla som gör mer än att överleva dagen står…

Mat. Vatten. En lagom temperatur och skydd från akuta faror. Det där är våra grundläggande behov. (Den som läst facklitteratur i ämnet har säkert invändningar och säger att jag missat något, men det kan kvitta. Det är inte poängen här.) Det vi har att prioritera är, precis som för alla andra arter, att överleva. I …

Fortsätt läsa

Deklarationshelvete och dödsbyråkrati

Det är deklarationstider. Eftersom min man är död så behöver jag hantera inte en utan fyra deklarationer. Ja, för barnen får ju pension pga att deras pappa är död, och har alltså inkomster. Och min döde man behöver jag uppenbarligen fortfarande deklarera för. Hans inkomst kommer visst från några fonder. Och jag orkar inte kolla …

Fortsätt läsa

Dränerad ekorrhjulsförälder

Hej älskling! Jag är inte den förälder jag tänkte jag skulle vara eller skulle vilja vara. Förmodligen inte ens den förälder jag borde vara. Jadå, barnen får mat och allt sånt där. Det är mitt engagemang som tryter. Orken att hitta på saker (när ändå ingen av dem vill hitta på saker), orken att palla …

Fortsätt läsa