Kategori: Föräldraskap

Julväntan i ensam själ

Idag gör själen ont. Och ja, till stor del hänger det nog samman med den stundande julen. Inte julen i sig, utan förberedelserna. Det är ensamt nog i vanliga fall, liksom. Delad glädje är dubbel glädje, säger man. Ensam glädje är knappt ens glädje, skulle jag vilja säga ibland. För så väldigt många glädjeämnen blir …

Fortsätt läsa

Eller förväntas det vara en aha-upplevelse för en mamma till en trettonåring om det finns en pappa som också kan ta ansvar?

Jag är på vårdcentralen med ena sonen. Vi behöver boka en ny uppföljande tid. Jag får förslag på en tid. En tid den där enda dagen när jag räknat med att faktiskt få kunna ta mig in till mitt jobb, till kontoret, dit jag alldeles för sällan kan ta mig på grund av livets hopplösheter …

Fortsätt läsa

Barnfria dar

Barnfri några dagar. För storbarnet är på Jamboree hela veckan. Och lillbarnet, nioåringen, är hos mormor och morfar ett par dagar. Under stor protest och stor ledsenhet vid hämtningen – fast rapporterna säger att han har det bra – för jag behövde kunna få komma iväg till mitt jobb, vara fysiskt på plats där, för …

Fortsätt läsa

Varför ska jag vilja ge mitt barn bra förutsättningar

[Skrivet i viss affekt samt snabbt och slarvigt eftersom jag borde göra annat.] Det dyker upp någon sorts filmsnutt i flödet, om vad som är viktigt för barns tidiga utveckling – hur man gynnar sina barns utveckling, gör dem ”smarta” (ursäkta för förenklad beskrivning). Och jag tänker: Men varför skulle jag vilja hjälpa mina barn …

Fortsätt läsa

Trädgårdsland och allt jag inte hinner

Idag har jag slutligen fått lite fröer i marken. Ja, tack vare att pappa grävde klart en del av trädgårdslandet när de barnvaktade häromdagen. Det är inte kul att fixa med trädgårdslandet på egen hand. Utan älsklingen. Jag behöver någon att bolla tankar med, någon att diskutera kring vilka saker som ska prioriteras att fås …

Fortsätt läsa

Åren när barnen skulle bli stora

I början är barn små. Små och i konstant behov av att tas omhand. Det är en krävande tid, när man som förälder får sätta sig själv åt sidan ganska mycket. Väldigt mycket. Man får balansera på en spindeltråd för att hantera: ta hand om sig själv och göra saker man själv i så stor …

Fortsätt läsa

När jag av olika skäl inte kan skriva rakt ut klarspråk så har ni tendens att alltid tro en specifik sak

Det är lite spännande på nåt sätt… Jag skriver öppet om många saker här i bloggen. Men det finns saker jag inte skriver lika öppet om. Ibland handlar det om saker som involverar relationer eller vänner eller sådant, där jag av hänsyn till dem som är berörda inte kan skriva öppet. Likaså handlar det ibland …

Fortsätt läsa

De missade skicka med deklarationsbilagan ”Du som dött under året”

Bland det allra sista älsklingen gjorde innan han dog var att deklarera – jag tror det var samma dag som jag senare skjutsade honom till sjukhuset för sista gången. Som en effekt av Döden (TM) ska jag i år uppenbarligen deklarera för fyra personer. Deklarationspappren kom nog så sent som i förra veckan. Sent var …

Fortsätt läsa

För en är så väldigt mycket mindre än två

Det här med att vara ensam förälder istället för två… det påverkar på så många sätt. När man är två vuxna så är man två vuxna med liknande viljor och ambitioner. Två vuxna som vill hitta på saker som man också ser till att dra med barnen på. Två vuxna som gemensamt bestämmer och motiverar …

Fortsätt läsa

Otillräcklighet och att ta konsekvenser

Jag har inte ork att vara den mamma jag skulle vilja vara. Den mamma jag tänkte mig att jag skulle vara för att ta hand om oss när älsklingen var borta. Jag vill läsa för mina barn. Och lära dem laga mat. Lära dem ta ansvar. Prata med dem om världen och livet och viktiga …

Fortsätt läsa