Kategori: Genus och normer

Anonymitet, ärlighet och att inte stöta sig med någon

När jag började vistas ”på nätet” i lite större utsträckning, för snart tio år sedan, så fick man lära sig hur viktigt det var med anonymiteten. Man skulle inte avslöja för mycket om sig själv eller de sina. I alla fall inte så att man var spårbar – det skulle helst vara så där lite …

Fortsätt läsa

Ja!

Tivoli kommer tillbaka!

Ärvda kläder och nostalgi

Som jag minns det så pratades det när jag var liten/yngre om ärvda kläder som något besvärligt. Alltså, det var typ sånt där som togs upp i Bullen eller Barnjournalen eller Spara och slösa eller Bamse eller var det nu kan ha varit. Uppenbarligen var det ofta så att de som hade ärvda kläder ofta …

Fortsätt läsa

Heja Lindex!

Lindex lyckas återigen med en barnkollektion som är både unisex, ekologisk och dessutom både kul, snygg och färgglad. Den här gången är temat monster. Synd att vi i princip har alla kläder som behövs till treåringen – och kläderna i kollektionen är för små för sjuåringen.

Blekfeta ölmagar

Uppenbarligen finns det män som tror att vi kvinnor klär oss i mindre varma kläder så här års för att få männens uppmärksamhet. Och blekfeta män med stor ölmage som går omkring med bar överkropp så här års gör det väl bara för att få uppmärksamhet av oss kvinnor. Eller hur?

Ska byxorna inte sitta uppe?

För det allra mesta völjer vi jeans och liknande med ”adjustable waist” till barnen: sådana där med en insydd resår som kan regleras med en knapp i var ända. En fantastiskt bra lösning som gör att byxorna kan användas under lång tid, och extra viktig när man har ett ganska långsmalt barn. Ibland händer det …

Fortsätt läsa

Tankar om genus

Jag vill inte begränsa mina barn. Det är en grundläggande tanke. En del av de som motsätter sig genustänk i uppfostran hävdar att ”jamen de allra flesta flickor är si och de allra flesta pojkar är s唝. Jag tror visserligen inte att de har rätt i detta. Jag tror att variationen är ganska stor – …

Fortsätt läsa

Smink och rakning

Jag fick mitt första smink i julklapp, av mamma. Jag kan kanske ha varit 14 eller 15 år. Det var många små paket, med en liten penna eller mascara eller annat i varje paket. Jag hade inte önskat mig det. Inte väntat mig det heller. Jag blev förvånad. Eller kanske mer förbryllad. Och besviken. Inte …

Fortsätt läsa

Apropå det här med att klä sig fin igen, då…

Det var det här med att vara fin och så. Lady Dahmer frågar kring det här med att klä sig själv och barnen fina när man till exempel ska på fest – varför gör man det? Ett kort och enkelt svar från mig är nog ”för att komma i stämning”. Om jag ska på fest, …

Fortsätt läsa

Jag tycker visst att man kan få vara fin!

I diskussioner om genus och barnuppfostran så är ett återkommande exempel på skillnaden i hur man bemöter barn att man oftare säger till flickor ”Vilken fin klänning/tröja/annat du har!” eller ”Vad fin du är!”. Och att man i mycket mindre utsträckning gör så med pojkar – som istället får höra hur tuffa de är, eller …

Fortsätt läsa