När sonen var ungefär 1½ fick han ett par oranga manchestersnickarbyxor, med blommigt foder, blommiga knappar och en ficka som såg ut som ett hjärta. Han älskar blommor, han älskar starka färger – och han älskade dessa byxor.
Nu är byxorna, som var i storlek 86, sedan länge sorgligt urvuxna. och han saknar dem. Så mycket att vi någon gång fått rota fram dem bland undanlagda kläder så att han kunnat ha på dem en stund härhemma (trots att de är jättekorta). Men nu funkar inte ens det.
Sedan någon gång i höstas har han önskat sig… blommiga snickarbyxor… 
Helst oranga. Och jag har letat. Visst, att uppfylla hela önskan insåg jag ju var lönlöst. men blommor går ju att fixa, det går ju att trycka på. Återstod bara att hitta ett par snickarbyxor.
Men det har varit fasligt ont om snickarbyxor i handeln ett tag. Mina ursprungliga plan – hitta ett par oranga, alternativt ett par ljusa som först kunde färgas oranga, förändrades till slut till en förhoppning om att hitta några vettiga snickarbyxor som det gick att trycka på.
Så för några veckor sedan hittade jag äntligen ett par snickarjeans.
Och nu har jag ägnat ett antal kvällar åt att trycka, måla och stryka.
Resultatet finns i mitt galleri
(Och vad sonen tycker? Tja, han har sett dem någon gång utmed tryckandet, och varit väldigt besviken på att han inte får använda dem än… Dels var de ju inte riktigt torra än. Dels är de nog fortfarande lite för stora.)
