Kategori: Hemskheter

Hemskheter som bleknar och tidens ände

Det är så märkligt… Då, i mitten av maj, så var det som att jag hamnat i en mardröm. Eller inte riktigt en mardröm, men snarast vaknat i ett värstascenario som blivit verklighet. Snarast gick jag omkring och önskade att det vore en mardröm, som jag kunde vakna ur. Och jag kämpade med att orka …

Fortsätt läsa

Den älskliga fasen

Det är en väldigt märklig tillvaro… För en månad sedan hade vi liksom hamnat i en mardröm. Fast en mardröm som var verkligheten. Jag gick omkring med någon sorts önskan om att vakna ur mardrömmen, samtidigt som jag kämpade med att inse och acceptera att det inte bara var en ond dröm, utan att det …

Fortsätt läsa

Saker man inte tycker att man får

Det är knepigt det där med tankar och känslor när ens älskling har drabbats av cancer. För alltså, nu när den värsta chocken och krisreaktionen har lagt sig, så är jag ju i grunden till stora delar samma person som innan. Och även om utsikterna är ganska eländiga, så återvänder vardagen i alla fall till …

Fortsätt läsa

14 juni

Stundtals känns det som att hela min värld håller på att smulas sönder i små små smulor, som en rasande vägg. Mest hela tiden känns det som att den roll jag tilldelats i det hela är att försöka hålla samman det hela. Hushållerska. Pusslerska. Psykolog. Elvaåringen är sedan ett bra tag tillbaka trulig nästantonåring. Svår …

Fortsätt läsa

Drömmar

Planen för den här sommaren var att vara hemma, komma ikapp, hinna fixa och dona med saker på huset som inte hunnits med, hinna med trädgården. Men också hinna med diverse utflykter. Äntligen komma iväg till Korrö, sova i tält – några dagar med barnen med, några dagar utan dem. Planen nu ser annorlunda ut. …

Fortsätt läsa

13 juni

Om sex dagar fyller jag fyrtio. Den här veckan – den som börjar på måndag – ska jag ha semester. Det vill säga jag har semester nu. Tanken var att vara ledig, kunna göra lite vad som faller mig in, och förbereda för födelsedagsfest. Njuta av sommaren. Jag har fortfarande jätteont i halsen och är …

Fortsätt läsa

12 juni

Älsklingen mår illa, kräks en del och är mestadels utslagen. Barnen har haft skolavslutning. Jag är förkyld. Och svartvinbärskräm är bra mat för cellgiftsbehandlade stackare. Kanske skulle jag skriva mer. Fast jag orkar inte. Det känns mer lockande att krypa ner och somna bredvid sexåringen.

11 juni, senare

Jag skulle behöva rensa ogräs i trädgårdslandet. Jag orkar inte. Hela kroppen gör ont och är trött av förkylning. Jag skulle vilja göra något kul och konkret nu när mamma och pappa är här. Måla, fixa och greja därute. Jag orkar inte. Jag skulle vilja ligga och hålla om älsklingen, som inte mår så där …

Fortsätt läsa

11 juni

Ont i halsen. Ont i kroppen. Elvaåringen stannar hemma från skolan som har idrottsdag för att hans förkylning aldrig tar slut. Sexåringen som alltid varit den som varit mest förkyld är dock frisk än så länge och i skolan. Och älsklingen konstaterade i morse, ett knappt dygn efter första cellgifterna, att han mår bättre än …

Fortsätt läsa

10 juni, nr 2

Havet ger och havet tar. … tänkte jag på när vi körde hem igår efter att älsklingen hade varit på sjukhuset. Jag tänkte på att jag inte är ensam i detta, denna hemska upplevelse. Jag tänkte på alla fiskarhustrur genom tiderna som förlorat männen i havet. Jag tänkte på alla de kvinnor som förlorat sina …

Fortsätt läsa