Kategori: Hemskheter

Även och inte minst mörkret

Facebookflödet fylls av beskrivningar och minnen om älsklingen. Och nästan alla handlar på något vis om den alltid glada, optimistiska, positiva personen. Och sådan var han förstås. Men inte bara. För mig var den avgörande biten egentligen den motsatta. Jag berättade för honom om mina innersta mörka tankar, bjöd in honom till mina demoner. Och …

Fortsätt läsa

Oavsett vad jag säger så är det här obegripligt

Det är fortfarande omöjligt att ta till sig, den där slutgiltigheten i det som pågår. Att han aldrig kommer att komma tillbaka. Att han aldrig mer kommer att sitta vid matbordet och be sjuåringen sluta smaska, aldrig mer vara den som orkar få upp barnen på morgonen, aldrig mer förvirrat leta efter sin tekopp. Aldrig …

Fortsätt läsa

Samvetskval på märkligt hotellrum

Fast han finns kvar där innanför. Han reagerar mellan varven på det vi säger och gör. Och det verkar som att de som plågar honom mest är just detta: inte smärta och liknande, för mot det får han mediciner, utan att han inte kan delta. Att han inte har kraft att forma ord och ljud. …

Fortsätt läsa

Förvirring

Mellan varven känner jag mig förvirrad. Om än korta ögonblick. Jag kommer på mig med att liksom räkna ihop familjen, notera var barnen är och undra över var älsklingen är – som att jag liksom inte riktigt betraktar den där sovande döende i sjukhussängen som min älskling. För det är ju liksom så fjärran från …

Fortsätt läsa

Tårar

Det kommer tårfloder från mig också mellan varven här. Fast de är oftast inte sorgetårar – utan tårar över något fint eller omtänksamt någon skrivit, något som visar på hur viktig Johan varit för folk, hur älskad han varit – eller när någon skriver konkreta saker om hur ska hjälpa oss i nuläget. Alla finns …

Fortsätt läsa

Kontakt med omvärlden

Jag sitter här med min dator. Besökare kommer och går. Älsklingen sover och sover och är bara vaken extremt korta stunder – för någon sorts värde på vaken. Datorn är kontakten med omvärlden. Med alla er därute som skriver och kontaktar och läser och gråter och vill hjälpa. Och här via bloggen där jag skriver …

Fortsätt läsa

2 maj

Jag har sovit. Men inte alls tillräckligt. Jag är fruktansvärt trött. Älsklingen sover. Jag pratade några ord med honom vid kanske femtiden inatt – eller, jag sa några saker och han reagerade i alla fall. Men nu sover han lugnt sedan flera timmar. Och jag närmar mig alltmer att det är lika så gott att …

Fortsätt läsa

Utan tandkräm

Jag har fått en broschyr här nu. ”Livets sista tid.” Fast jag har inte hunnit läsa den ordentligt ännu. Det känns ju knappast muntert och lockande. Delar av familjen har suttit och spelat kort och tramsat i dagrummet. Det är skönt att skratta. Och det känns liksom så rätt att vi fortfarande kan bryta ihop …

Fortsätt läsa

Ont

Det gör mig så ont med alla fina bilder och minnen som folk delar och som han sannolikt aldrig kommer att se. Det gör mig så ont med alla fina musikinspelningar han aldrig kommer att höra. Det gör mig så ont att det gått så förjävla snabbt att ingen av oss riktigt hinner med. Det …

Fortsätt läsa

Tålamod

Jag lägger patiens på telefonen. Som tidsfördriv. Eller som tidsgenomlid. Eller vad man nu ska kalla det. För väntan blir det. Aldrig har den där sträckan hemifrån och till Ystad känts så lång som när jag nu åker med som passagerare. För jag låter andra köra de gånger jag tar mig fram och tillbaka. Litar …

Fortsätt läsa