Kategori: Hemskheter

Senare fredagskväll

Strax innan tio ringer en sköterska från sjukhuset. Han har tydligen skithög CRP och man misstänker infektion i buken och har satt in antibiotika och bedömer att läget är stabilt för nu, bortsett från att han är allmänt svag. Och jag vet att jag behöver lita på att det ska ordna sig, åtminstone såpass så …

Fortsätt läsa

Frågan när

Det jag alltid kommer att undra är när. När började cancern? Fanns det något avgörande tillfälle, någon händelse, som avgjorde att han fick cancer? När började den där tumören i tarmen växa – snackar vi månader eller år innan den upptäcktes? Och hur mycket tidigare hade det gått att upptäcka cancern om man hade letat? …

Fortsätt läsa

Varken barfota eller skrattande längre

Folk skriver om och till älsklingen. Om sina upplevelser med och minnen av älsklingen. Saker han gjort. Saker de gjort tillsammans. Saker vi gjort tillsammans. Härliga minnen. Viktiga, livsavgörande händelser. Och trivsam vardag. Ibland skäms jag. Skäms för att jag kom och stal honom bort från den stad och det sammanhang han bodde och levde …

Fortsätt läsa

Rapport från soffhörnet

Jag sitter i mitt soffhörn och försöker jobba. I fåtöljen ett par meter bort sitter älsklingen och sover. Ja, eller vad det nu ska kallas. Sjukvårdaren var här och gav honom något lugnande, för att ge ro och smärtlindring, och älsklingen nockades bort till någon sorts lugn och ro långt borta. Så nu sitter han …

Fortsätt läsa

Extra sjukhustur

Idag har vi varit ett varv om sjukhuset. För hemvårdsteamet ringde i morse och undrade om det är så att hostan kanske blivit värre den senaste tiden och att man kanske borde kolla lungorna med röntgen för att se om det fanns något mer man kunde göra för att underlätta. Så plötslig extraröntgen kl 11.30. …

Fortsätt läsa

Sedan

Den dagen allt är över och jag står själv kvar här med barnen och allt det praktiska är undanröjt och fixat… då önskar jag följande: – Vänner som försöker fylla sin del av tomrummet. Alltså, självklart kan ingen fylla tomrummet efter min älskling – ingen kan ersätta honom. Men vännerna representerar eller motsvarar liksom olika …

Fortsätt läsa

Jag tycker faktiskt att vi levt hyfsat rätt och det borde inte vara vårt fel

Men alltså, om jag ska försöka se på det med rimliga ögon, försöka att inte plocka upp alla möjligheter till skuld och ansvar, utan vara mer sansad, så är det ändå så här: Vi har levt rimligt hälsosamt. Inte extremt hälsosamt, men inte sämre än de flesta. Vi har ätit ganska nyttig mat. Ganska mycket …

Fortsätt läsa

Så snabbt det går

Visst har han varit sämre under våren. Men så mycket sämre? Eller ja, det har han ju. Och ändå inte. Ändå är det liksom under de sista veckorna som det liksom gått så väldigt väldigt snabbt. Så där snabbt så att jag inte riktigt fattar, inte riktigt märkte när det egentligen hände. När vi var …

Fortsätt läsa

Hur fördelar man 100 dagar när man inte vet när döden kommer?

Det är så märkliga saker man måste ta ställning till i det här vara-gift-med-en-cancer-patient-livet. Som det här med närståendepenning. Närståendepenning är pengar som du får för att vårda en närstående person som är så sjuk att sjukdomen är ett påtagligt hot mot hens liv. Ja, som obotlig cancer då till exempel. Och det är jättefint …

Fortsätt läsa

I allra bästa fall en broms

När älsklingen skriver på Facebook om att onkologen bestämt sig för att det ska testas en ny kombination av cellgifter så får han det att låta så hoppfullt. Så hoppfullt att folk kommer med kommentarer som ger intrycket att de tror att det här kan ta kål på cancern. Men jag ser ju hur älsklingen …

Fortsätt läsa