Category Archives: Irriterande

Vem är egentligen sjuk?

En gång i tiden var det så enkelt. Var man sjuk så var man sjuk. Det var innan barnen.

Ja, visst, jag överdriver, det fanns komplikationer då också – men de är fler nu.

Ofta så blir man ju sjuka mer eller mindre samtidigt. Eller, någon i familjen kommer hem med någon sorts smitta och smittar i sin tur ner resten av familjen, så man går om lott. Även om det är en som blir sjuk först, så hinner liksom sällan den personen bli frisk innan nästa person blir sjuk.

Fast så ser inte byråkratin ut. Man måste bestämma sig för VEM som är sjuk. Framför allt måste man bestämma sig för om det är barn eller vuxen som är sjuk. Och förstås även i viss mån vilket barn som är sjukt.

Är man hemma för sjukt barn så är man inte själv sjuk. Oavsett hur trött, snorig, hängig eller kräkig man är. Man får inte vara den som har ansvar för att ta hand om det sjuka barnet om man inte själv är arbetsför. För då kan man ju inte vabba – och alltså inte få ut ersättning. Skulle man vara så sjuk så måste man själv vara sjukskriven. Och då måste den andra föräldern vabba – om man nu är två.

För är man sjukskriven så kan man ju INTE ta hand om barnen. Då ska barnen vara på dagis, fritids etc. Är man sjuk så är man. Orkar man ta hand om barnen är man inte sjuk.

Så har jag i alla fall uppfattat det. Rätta mig gärna om jag har fel.

Och sedan ska man begripa hur det är meningen man ska fylla i när man ska begära ut den tillfälliga föräldrapenningen också. När jag varit hemma och vabbat en dag, min man sedan är hemma med barnet två dagar (men av olika skäl inte ska ta ut någon ersättning), och jag sedan är hemma en dag till med barnet. Fortfarande samma sjukperiod. Ska jag anmäla en ny omgång vab/tfp? Och om jag gör det, ska jag sedan ange det som att jag kommer att ”ansöka om ytterligare dagar i direkt anslutning till den här perioden” eller inte? Det är ju i direkt anslutning till, sjukdomsmässigt, men det är ett par dagar emellan. Tja, hur man ska göra framgår inte. Och när jag häromsistens bestämde mig för att faktiskt ringa och fråga, så var FK:s växel så överbelastad att jag inte ens placerades i kö. Så jag fortsätter som jag gjort hittills: jag fyller i som en ny omgång och ny ansökan för varje period dagar JAG vabbar. Bättre vara på den säkra sidan…

Jag avskyr noreply!

Jag tyclker det är ett jävla ofog med alla saker som skickas ut från ”noreply”-adresser. Hur i helskotta kan man hålla på och skicka mejl som inte går att besvara eller bemöta?

Må vara om det finns någon form av kontaktinformation av annat slag i mejlet, så att jag vet vart jag ska vända mig. Men när den enda kontaktinformation som finns är just noreply-adressen?!?

I det här fallet så är det Telia som gör mig upprörd. Och ja, det går att hitta kontaktuppgifter till Telia. Men ärligt talat, det hjälper ju föga att jag hittar allmänna kontaktuppgifter till Telia när jag vill komma med feedback på ett dåligt reklammejl. Skickar jag något till en allmän Telia-info-adress så kommer det förmodligen att valsa runt i systemet i ett halvår innan det försvinner i ett stort svart hål.

Så: om ni vill skicka mejl till mig, oavsett vad det handlar om: se till att det finns uppgifter om hur jag kontaktar er i mejlet.

Annars blir jag ju tvungen att rapportera skiten som skräppost. Och det känns trots allt lite dumt när det gäller ett företag jag faktiskt är kund hos. Det skulle ju faktiskt kunna hända att de skickar något väsentligt per mejl någon gång. Ja, inte för att det hänt hittills, men man vet ju aldrig.

Är det inte dags att ta tag i kuvertproblemet?

För övrigt, apropå små men irriterande saker: Är det inte dags att ta tag i kuvertproblemet?

En gång i tiden fick man lära sig att kuvert fick man inte lägga i pappersinsamlingen om man inte först rev bort fönster ur fönsterkuvert. Sedan fick man lära sig att man skulle riva bort även klisterremsan. Och till slut – vilket är det som gäller sedan lång tid tillbaka – fick man inte lägga minsta lilla del av kuvert i pappersinsamlingen.

Det känns bisarrt. Varenda gång jag går iväg och slänger kuvert i de vanliga soporna känns det lika bisarrt. Borde det inte vara dags att hitta någon sorts lösning på det här problemet…?

När verkstan klyddar till det – eller man blir tvungen att åka bil fastän man vill åka tåg och till ingen nytta

Ikväll har vi varit på opera hela familjen. Malmö Opera kör Vi gör en opera/Den lille sotarpojken.

Det skulle ju för övrigt, som en bonus, bli en riktigt klimatsmart upplevelsekväll – ett praktexempel på att man kan roa sig utmärkt på bra vis, typ. För till Malmö opera tar man ju självklart tåget.

Trodde vi ja.

Till saken har att vår bil (gasbil) för en dryg vecka sedan, började krångla. Eller, eftersom det är en modern bil så började den lysa med en av sina varningslampor i panelen innan vi ens hade märkt att något var på tok. Men verkstan sa (för att göra en lång historia kort) ”Ställ den här tills vi kan titta på den – ni ska inte köra mer med den när den lampan lyser”. Så vi ställde den där förra fredagen och de lovade att i alla fall titta på den senast onsdag den här veckan.

(I den redan hittills egentligen lång historien ingår att egentligen körde min man in den till Malmö redan på torsdagen förra veckan för att ta den till verkstan, men då slutade kontrollampan lysa på vägen in…)

Eftersom vi har assistanstillgägg (eller vad det nu heter) på försäkringen fick vi i alla fall gratis hyrbil de första tre dygnen, och sedan till 75% rabatt. En så kallad miljöbil (hmpf) – en… diesel. Efter de där tre första dagarna var vi tvungna att in med hyrbilen och vända för att skriva om pappren (?). Redan där alltså tre turer fram och tillbaka till Malmö på vanliga arbetsdagar. Långt mer än de allra flesta månader… Och fortfarande inte ens klarhet i ens vad som drabbat vår bil.

Idag skulle vi alltså gå på opera. Min man skulle  jobba hemifrån på förmiddagen, hämta barnen efter skolans slut, ta tåget med dem in till Malmö och ha med dem på jobbet under eftermiddagen, och sedan skulle vi gå på opera.

Fast idag meddelade verkstan att bilen skulle vara klar idag på eftermiddagen, vid typ tre-fyra-tiden.

Jaha. Då fick väl man och barn ta bilen in till Malmö, för att kunna byta till rätt bil. Och så fick vi lösa det med runttrasslande och parkerande och det ena med det tredje runt opera och sånt. Inte alls lika smidigt, men men…

Under eftermiddagen (när bil och familj redan är i Malmö) kan verkstan fortfarande inte riktigt säkert svara på hur dags bilen ska vara klar, men klar ska den bli.

När de andra varit och hämtat mig och vi kör mot verkstan, vid kvart i fem, meddelar verkstan att bilen inte blir klar idag. För en del av de reservdelar de behöver har inte kommit än?!?

Så: fjärde resan tur och retur till Malmö med bil. Och föreoperanmiddagen blev på… Ikea.

Men föreställningen på Operan var bra! :-)

Hörni gnällspikar, sluta klaga på oss som försöker förbättra världen!

Jaha, nu är vi där igen…

Jag skriver på en gymkedjas facebooksida, med en undran kring deras kvitton: innehåller de bisfenol?

Då kommer kommentarerna, som ett brev på posten:

att man orkar…

Ja. Jag orkar. Och du orkar uppenbarligen klaga på att jag orkar. Min insats är mer konstruktiv, men inte mer ansträngande än din. (Om man då bortser från att man måste stå ut med sådana som dig.)

… känner du dig orolig så kan du alltid använda tunna handskar!

Jag är inte väldigt orolig. Jag ser det här som ett av många andra problem. Steg ett i att ta hand om problem är att uppmärksamma dem och att uppmärksamma dem som har möjlighet att göra något åt problemen. Ingenting blir sämre av att jag lägger ett par minuter på att skriva ett kort meddelande i frågan.

Däremot blir ingenting bättre av att jag sätter på mig ett par handskar. Eller, jag klarar mig undan lite bisfenol. Men jag är inte en av dem som är mest känsliga (de som är yngre och kanske rent av gravida är i så fall viktigare). Inte för att bisfenolen är nyttig för mig heller förstås, men för att få lite perspektiv. Men jag är ju ändå medveten om att jag inte ska sitta och pilla för mycket med kvittot. En del andra stoppar kvittot i munnen :-( (Det såg jag ett barn göra i mataffären häromdagen, för att han skulle lyckas få med sig ett mjölkpaket i vardera handen. Jag sa till honom att det inte var så bra. Det borde jag säkert inte heller sagt enligt en del?) Sätter jag på mig handskar slipper JAG undan bisfenolet. Jag tycker det verkar vettigare att göra något åt grundproblemet

om det blir stora merkostnader för dem så kan jag bara prata för mig själv när jag säger att jag hellre skulle se att pengarna användes till annat såsom maskiner, personal etc

Tja, det kan man tycka olika om, och det är förstås en bedömning gymmet får göra själva. Men de kan ju inte göra en bedömning av vilket som är viktigast om ingen ens uppmärksammat dem på problemet med bisfenol?

Dessutom, om ingen säger nåt nu, så kanske de byter hela kvittosystemet ändå om ett år eller två (för att det är slitet, eller för att de har nya behov, eller nåt annat), och så byter de till ett nytt som också innebär bisfenolkvitton, och så får de reda på bisfenolproblemet dagen efter. Är det bättre? Är det inte bättre att de får veta det nu, så att de kan ha med det i planeringen inför framtiden? Det tycker i alla fall jag.

Men att utgå ifrån att alla näringsidkare ska vara väl insatta i detta kanske är lite överdrivet.

Nä. Det är ju just det jag inte gör.

Det finns värre saker att bry sig om….

Ja. Absolut. Men vet du vad, jag bryr mig faktiskt om en del värre saker också! Det finns ingen motsättning i det, man kan nämligen bry sig om flera saker. Jag bryr mig också om en del saker som är betydligt mindre viktiga, som vilken choklad som är godast eller att vädret är gråmulet.

Man bryr sig om saker för att… man bryr sig ;-) För att det är något som man på ett eller annat sätt har en känslomässig eller kunskapsmässig eller värdemässig koppling till. Om man bryr sig om något men trycker bort bryendet för någon annans skull, så blir faktiskt ingenting bättre av det. Däremot sämre, för att man mår sämre.

Jag kräver inte att ni ska bry er om en sak bara för att jag bryr mig. Men jag tycker att det är ett jävla skit att klaga på att någon annan bryr sig.

Vad bryr ni er själva om? Engagera er i dessa saker! Oavsett om det är stort eller litet. Men ärligt talat, vad fan vinner ni på att klaga på att någon annan bryr sig bara för att ni inte gör det?

Det skadar inte er på något sätt alls att jag bryr mig. Det skadar inte er att jag försöker förbättra saker som är dåliga. I många fall är det nog snarast så att ni vinner, och har vunnit, på att jag och andra bryr oss om och försöker förbättra saker.

Men ni lägger alltså er energi på att klaga på mig. Hör ni, ärligt talat, spara den energin och håll käft istället.

(Gymmet har hittills svarat att de inte vet om kvittona innehåller bisfenol utan måste kolla upp det.)

Läs också: i-landsproblem

Gratistidningslapp

Imorgon ska jag försöka komma ihåg att sätta upp en lapp om nej tack till gratistidningar. Vi fick nämligen en sådan som reklam häromdagen.

Visst låter det märkligt?

Så här är det: Vi prenumererar på en dagstidning. Men det finns två dagstidningar till som delas ut i området men som vi inte prenumererar på.

En dag i veckan får vi dock den ena av dessa ändå. Och ibland (annan veckodag) får vi den andra.

Vi har inte bett om att få någon av dessa. Vi betalar inget för dem. Vi har ibland påtalat för tidningsutdelare att vi inte vill ha dem, men de kommer ändå.

Den ena (eller ja, den andra då) är Skånskan. Och när Skånkan kom häromdagen så hade den en sådan där klisterreklamlapp på framsidan som tidningar har ibland nuförtiden. Och lappen var/är en lapp att sätta på brevlådan. En nej tack till gratistidningar-lapp.

Smart! Så bra – en sådan behöver vi ju!

Jag undrar verkligen om de tänkt på att det är just Skånskan som är en gratistidning hos oss? Och jag undrar om tidningsutdelaren kommer att respektera lappen nästa gång hen kommer och ska dela ut Skånskan…?

Det är sånt här som sabbar mitt förtroende för undersökningar och enkäter.

Yougov har skickat en ny undersökning. (Ja, det händer att jag fortfarande svarar på sådana, trots det jag tidigare skrivit, men jag är numera hård: tycker jag underökningen är skit, eller ren reklam, så läger jag av mitt i och svarar inte klart.)

Det börjar vettigt. De frågar om vem jag skulle rösta på idag, vem jag röstaxde på sist, vilken partiledare jag har störst förtroende för, vilka frågor jag anser vara viktigast i nuläget. Sedan går de över på regionalpolitik och ställer likartade frågor. Fine.

Sedan börjar de ställa frågor om olika skånska städer. Om var jag kan tänka mig att bo, jobba etc. Tja, det är väl okej, om än inte så väl genomarbetat. Men jag börjar känna mig lite tveksam.

Och så kommer då den här frågan:Dåliga svarsalternativ

Här tar det stopp.

För jag har ärligt talat ingen aning om allt.

Jag är född och uppvuxen i Skåne, och har bott i Skåne i hela mitt liv bortsett från ungefä fem år.

Helsingborg har jag haft på några mils avstånd under uppväxten. Men det är snart tjugo år sedan. Jag vet i princip inget om hur Helsingborg är idag. Jag kan, baserat på mina erfarenheter från den tiden, säga att jag tycker staden har (eller hade) en trevlig stadskärna och ett bra nöjes- och kulturutbud.

Kristianstad har jag varit i enstaka gånger, alla gångerna under de senaste femton åren. Aldrig mer än några få timmar åt gången. Alltid i jobbsammanhang; på stan har jag möjligen ätit lunch (det var nog tolv år sedan). Jag har ingen säger ingen uppfattning om Kristianstad.

Landskrona är staden man åkte på karneval till när jag var yngre, och staden man åker från när man ska till Ven. I övrigt vet jag två saker: de verkar jobba aktivt med miljöfrågor, och tidningarna skriver om sociala problem med invandrarkoppling (för att förenkla riktigt ordentligt). I övrigt har jag inte den blekaste.

Lund har jag bott i – under ett års tid. Det är länge sedan. Det var ett intensivt år, när jag egentligen var ganska lite i Lund (ja, trots att jag bodde där). Jag kan uttala mig om att det var en okej stad att plugga i (fast jag hann inte uppleva mycket av det), trevlig stadskärna och inte så jätteimponerande kulturliv från mitt perspektiv. Då. För femton år sedan.

I Malmö har jag bott, också ett knappt år. Malmö har jag också hunnit uppleva mer av, eftersom jag jobbar där sedan tio år. Men trots att jag alltså vistas där nästan varje vardag så kan jag inte uttala mig om mer än typ hälften av punkterna i listan. Och än mindre kan jag uttala mig om Malmö i jämförelse med de andra städerna i listan. Att jämföra något jag känner till med något jag inte alls känner till blir ju bara bisarrt. Meningslöst. Och framför allt, hur jag än gör det så blir det en lögn.

Men för att kunna gå vidare i undersökningen så måste jag göra just det. Jag ska bocka för vilka städer jag anser stämmer in på de olika påståendena.

Det finns inget ”Vet inte”-alternativ. Det finns bara bocka för eller inte bocka för. Och så alternativet att jag inte anser att någon av städerna stämmer in.

Så för de städer jag inte har en aning MÅSTE jag alltså ändå svara att jag antingen känner mig trygg i dem, eller att jag inte gör det. At de har prisvärda bostäder eller att de inte har det. Och så vidare. Annars kan jag inte delta i undersökningen.

Och det här används förstås sedan för att via vad folk tycker om de olika städerna. Skåningarna tycker si eller så om Landskrona. Bara XX % av skåningarna tycker att Kristianstad är en stad de känner sig trygga i. Och så vidare.

Det tas som sanningar. För det här är ju vad skåningarna har svarat!

Grejen är ju att de allra flesta förmodligen bara svarar för de städer de känner till. Vilket innebär att de städer folk inte känner till så bra får samma dåliga betyg som städer som folk faktiskt är missnöjda med. Eller, så tror jag folk gör. Men det kvittar egentligen. Poängen är att folk tvingas ta ställning till saker de inte vet eller tycker något om. Och då är det fruktansvärt illa att dra slutsatser av resultatet. För det kommer att dras slutsatser av resultatet, det är jag övertygad om :-(

Jag ställer i alla fall inte upp på det här. Anledningen till att jag ”gått med” i yougovs panel är att jag gärna vill vara med och tala om vad folk tycker är viktigt. Visst är det angeläget att ta chansen att tala om att jag tycker miljöfrågan är den viktigaste politiska frågan.

Men jag gör det INTE på bekostnad av att de ska tvinga mig att skapa mig fördomar i de fall jag inte har och inte kan ha en åsikt.

Så därför avbryter jag den här undersökningen. Samt hoppas att fler än jag kan tänka sig att uppmärksamma bristen på tillförlitlighet i den här sortens undersökningar.

 

Reklamradion står på på bussen hem

Och jag håller på att bli vansinnig – det går ju inte att koncentrera sig med det där i bakgrunden! Hur står folk ut med att lyssna på sånt? undrar jag som aldrig har reklamradio på frivilligt.

Värre än en hoppande studsande unge som kräver uppmärksamhet, eller nåt…

 

Tema Klasskort skiter i miljön och kunderna

I år lät jag alltså bli att beställa när den första lappen från Tema Klasskort kom med posten – eftersom jag alltså visste att de hävdade att det skulle vara möjligt att få se bilderna först, om jag bara väntade. Så jag väntade förbi fotograferingen, och ett tag till. Och innan jag hunnit logga in igen, så kom det en ny lapp. Enda skillnaden mot innan var väl att det nu stod att de hade fotograferat. Annars stod det samma som innan på lappen.

Så jag loggade in igen. Och ja, mycket riktigt, nu möttes jag av en bild på mitt barn när jag loggade in.

Nå. Vi behöver inte köpa bilder för en massa pengar på våra barn varje år. Skolkatalogen däremot förstår jag att barnen vill ha. Och enligt lappen så skulle skolkatalogen – som inte hör till de rabatterade bildpaketen – kosta 59 kronor. Och skulle vara möjlig att beställa även utan att beställa övriga bilder.

Så jag knappade mig genom beställningen på nätet, förbi alla bildpaketen, till att kunna beställa bara katalogen.

Det märkliga var att då skulle den plötsligt kosta 169 kronor! Det stod det minsann inget om i brevet!

Jag stängde ner.

Idag har jag ringt och frågat Tema Klasskort. Och jodå, det stämmer. Beställer jag bildpaket plus skolkatalog så kostar katalogen 59 kronor. Beställer jag bara skolkatalog kostar den 169 kronor.

Bildpaketen kan man dock fortfarande skicka tillbaka. Så jag kan alltså fortfarande beställa bildpaket och katalog, och sedan skicka tillbaka bildpaketet och bara behålla katalogen. Då betalar jag bara 59 kronor för katalogen och inget för bilderna. Och alla de tillbakaskickade bilderna går till destruktion. Skiter jag i miljön kan jag alltså få det billiga priset.

– Det är ju vansinnigt, säger jag till personen på Tema Klasskort. Vansinnigt för miljön och dyrare för både er och mig.

– Nejdå, det blir inte dyrare för dig, det blir ju billigare!

– Nej, för dels får jag göra jobbet med att skicka tillbaka, och dels får jag dras med dåligt samvete för miljön.

Det kunde han inte alls fatta. Han tyckte inte alls det var något problem att en massa människor skickar tillbaka bilder som sedan destrueras. Och det var minsann inte hans sak att behöva svara på VARFÖR de hade satt sina priser så här, för det var minsann inte han som bestämt.

Han kunde verkligen inte alls förstå att det här var ett problem. Han insåg uppenbarligen inte heller att hans roll här var att ha kundkontakt, notera synpunkter och föra dem vidare, och att eventuellt återkomma när han skaffat fram svar. Han ville inte alls se att det är ett problem att allt folk säger om Tema Klasskort är negativa saker. (Jag har hittat en hel de negativa kommentarer om dem på nätet – men inget positivt – och fått några här på bloggen.)

Här har vi alltså att göra med ett företag som inte tycker det är intressant vad kunden tycker, som inte är intresserade av att försöka hjälpa kunden och som inte är intresserade av att försöka förbättra det man fått in synpunkter på (informationen ser ju fortfarande likadan ut som förra året). Det hjälper inte att kontakta dem via mejl eller telefon. Så då antar jag att det enda som kan tänkas fungera är om kunderna försvinner.

Och ja, det finns andra skolfotoföretag på marknaden som funkar bättre, det har jag också fått berättat för mig.

Så nu vill jag uppmana er som har kontakter med skolvärlden – föräldrar, lärare, rektorer och andra – försök få er skola att inte välja Tema Klasskort nästa gång. Välj ett företag som bryr sig om kunder och miljö!

Ja, jag fattar också att de behöver tjäna pengar. Men att bygga allt på en modell som ökar resursslöseriet, det kan jag inte acceptera.

Jag vill äta mer musslor… om det vore enklare att få tag i dem

Jag skulle gärna äta musslor betydligt oftare än vad jag gör idag. Ur miljöhänseende är det väldigt bra mat. Musslorna livnär sig på blandat bös och skröfs som finns i vattnet och fungerar alltså som små reningsverk. Därmed hjälper de till att hantera de problem som människan orsakat, i form av till exempel övergödning. Att skörda (?) musslor för att äta innebär därmed att vi tar bort en del av de problem vi tillfört istället för att orsaka mer problem.

Dessutom är musslor vansinnigt gott :-) (men det tycker inte våra barn, så ja, vi får ju ge barnen annat att äta).

Tyvärr är det svårt att få fatt i musslor – i alla fall musslor jag vill äta. I kommunen finns såvitt jag vet bara en affär som, då och då, får hem färska musslor. Att hålla koll på en affär som vi har en mil till, enkel resa, bara för att försöka köpa hem musslor, är i sig både omständigt och inte miljövettigt.

Och visst, färska musslor är godast, men jag kan även äta andra. Det tråkiga då är att de man hittar i frysdisken (och även de i plastburk med lag i kyldisken, har jag för mig) brukar komma från Sydamerika och andra avlägsna trakter. Och de som kommer från Limfjorden i Danmark och är MSC-märkta är förpackade i plåtkonservburk, med största sannolikhet med BPA-haltig lining…

Så – jag vill gärna äta musslor betydligt oftare än jag gör idag. Men det förutsätter att det blir lättare att få fatt i musslor jag med gott samvete kan äta.