För ett tag sedan (ett bra tag sedan) migrerades vår jobbwebb. Alltså, allt material från den gamla flyttades över till en ny, byggd på annat sätt och med annan struktur.
Innan detta skedde var vi ombedda att städa på den gamla: rensa bort och slänga det som var gammalt och inaktuellt, strukturera det som fanns kvar ordentlligt, samt dessutom nogsamt tala om var de olika sakerna skulle hamna i den nya strukturen.
Sedan gjordes migreringen. Och sedan hade vi fullt upp med att ta hand om de värsta, och synliga, problemen migreringen hade åsamkat innan den nya sidan skulle publiceras. Osynliga problem, alltså problem som bara var synliga för oss publicister, fick vänta till senare. För min del tills nu, vilket är rätt mycket senare.
När dokument, bilder och boxar flyttades över, så flyttades de mappvis. En del av mapparna skulle på grund av den nya strukturen bli undermappar på andra ställen än tidigare. Det var alltså konsulter som gjorde detta flyttande.
Flyttandet av mappar är gjort på ett speciellt sätt. Ibland verkar de ha tittat på en mapp med tio dokument och sagt ”Äsch, här behövs väl ingen mapp. Vi släpper bara alla de här dokumenten i mappen över. Ja, vi gör så med den här mappen också. Och den här. Och på dokumenten i den här mappen kan vi passa på att stoppa in lite gallimattias i namnen också!”
På andra ställen, där femton återanvändbara boxar används på minst tre olika ställen i webbstrukturen (alltså femton gånger tre), men alla boxarna från början ändå låg på samma ställe, tycks de ha tänkt ”Åh, var ska vi lägga de här? Äsch, vi sprider ut dem lite: några på de första platsen de används på, några på den andra, några i den tredje. Å, i den här tredje finns det undermappar, vi lägger några av dem där istället! Och den här har de visst använt på ett helt annat ställe också vid ett tillfälle, haha, då lägger vi den där – det kommer de aaaldrig att lista ut!”
Alldeles underbart när man behöver ändra saker i alla de där femton boxarna samtidigt, och inte kan hitta dem.
Så nu städar jag.
Det känns i mina axlar och min nacke och mitt huvud.
Tack! Det är så kul att göra samma sak många gånger!
