Category Archives: Saker jag inte förstår

Min kropp är en viktig del av mig

Flera personer har på sistone skrivit blogginlägg om att vi måste sluta betrakta våra kroppar som objekt eller något som finns för att vara snyggt och behaga andra, och istället fokusera på kroppens funktion, hur den känns, vad den kan och så vidare. Och vissa bloggare verkar träta om vem som var först med denna föga revolutionerande tanke – som om inte flera människor oberoende av varandra kan tänka ut självklarheter ;-)

För ja, jag tycker det är självklarheter. När jag skriver om min kropp så är det i princip alltid om hur den fungerar och känns (eller?). Helt enkelt för att det är det som är relevant.

Kroppen är en del av mig: den del som kan utföra saker. Gå, cykla, dansa. Såga brädor, spika, måla och skriva. Den fysiska utföraren för själen.

Och därmed är kroppen förstås oerhört viktig.

För mig har dansen under många år varit en central del av tillvaron. Och det allra viktigaste med dansen är känslan. Känslan i en pique-piruett, när ståbenet är rakt och fungerar som en passare som det böjda benet svischar runt, samtidigt som jag låter blicken släppa fokus en kort sekund för att huvudet ska kunna fara runt på kortast möjliga tid. Den sköna sträckningen i ljumsken i en attitude. Känslan av att flyga i en jeté på diagonalen.

Visst, jag har gillat att stå på scen, men det beror till viss del på att jag då ännu mer kan leva mig in i rörelserna och göra dem fullt ut. Men även på scen så har jag egentligen alltid dansat och uppträtt mer för min egen skull än för publiken. Därför går jag väldigt sällan och tittar på dansföreställningar. Jag blir mest bara avundsjuk.

Och när jag skriver om kroppen så handlar det ofta om det som inte fungerar, och det som gör ont. Nackskadan. Krånglande ljumskar, rygg och annat. Kroppen börjar bli gammal och skröplig och gör i allt mindre utsträckning det jag vill (ja, som nästan-dansare har jag kanske stora krav). Efter graviditeterna är balansen och fotstyrkan sämre, och hållningen har ändrats (det blir så när man går med tung mage ett tag). Åldern och minskat dansande gör att jag blir allt mindre vig och allt mindre vältränad.

Ja, det stör mig. Min kropp kan inte längre det den kunde. Och den gör ont. Så visst blir det en hel del gnäll när det kommer till kroppen. Dessutom är jag medveten om att det inte är bra för hälsan. Det är för mycket mage, för klena muskler och för dålig kondition.

Och dessutom är jag bra på att oroa mig för saker, och det finns andra saker som krånglar. Jag har tendenser till förstoppning. Och omfånget av min mage ökar risken för diabetes. Det gillar jag förstås inte.

Så nej, jag är inte helt nöjd med min kropp. Den funkar inte helt och hållet som jag skulle önska (och det är till viss del mitt eget fel – men inte bara).

Men jag förstår inte alls den syn en del människor har på sin kropp. De karvar och ändrar och har sig, så att delarna ska se annorlunda ut. Det är jättemärkligt för mig.

Min kropp är en del av mig. Min kropp och min själ utgör tillsammans jag. Hur kan man då vara så angelägen om att ändra på kroppen? Jag skulle inte kunna identifiera mig med själv längre, jag skulle bli förvirrad och må dåligt.

Och det känns också märkligt det här med att prata om att vi ska tänka och prata mer om kroppen som funktion – att det liksom skulle vara något revolutionerande. Det är ju liksom bara så självklart.

Det här med minskad energiförbrukning…

När vi gick med i 100koll (Eons energisparexperiment) räknade jag egentligen inte med att vi skulle lyckas särskilt bra. Vi hade redan gjort en massa små saker (sånt där som lampor), våra vitvaror är i huvudsak någorlunda nya och det ligger inte alls i vår plan för det här året att göra något ytterligare just på den fronten. Dessutom hade vi nyligen skaffat ett elelement. Det vi möjligen skulle kunna minska på var mer av typen släcka lampor och använda elen förnuftigare i vardagen. Men vi gick med, för jag tyckte det var intressant, både ur privat och jobbmässigt hänseende – det hade känts märkligt att inte gå med, liksom.

Vi satte trots allt upp ett mål; ett lågt mål, och jag var ändå tveksam till om vi skulle kunna nå det.

Enligt siffrorna vi möts av när vi loggar in har vi lyckats extremt bra och har en mycket kraftig elbesparing. Så bra att jag har svårt att tro på det. Men samtidigt måste jag ju utgå från att Eon, som ju faktiskt står för vårt elnät, har koll på vad vi förbrukar.

Alltså måste elbesparingen i huvudsak bero på en sak: vi använder mer pellets och mindre el i pannan.

För så här är det: Vår panna kan värmas med antingen pellets eller el.

I ”normalläget” värmer vi med pellets. Men sedan finns det en massa skäl till att vi tillfälligt då och då kör på el:

  • Vi har glömt eller inte hunnit fylla på pellets.
  • Vi har glömt eller inte hunnit sota pannan.
  • Pannan har av någon annan anledning fått driftstopp (trasiga komponenter, roster som hamnat snett, pellets som fastnat i röret, och så vidare).

Flera av sakerna ovan handlar om tidsbrist, stress eller en förvirrad tillvaro (som småbarnsförälder, beroende av jobb och så vidare) som gör att saker inte blir gjorda när de borde göras. Och när pannan av den ena eller andra anledningen stannat, så krävs det att det finns någon som har tid och ork att sota, bära in pellets, felsöka och eventuellt ringa reparatör etc. Om ingen hinner eller ingen orkar så slår man över på el.

I år har vi alltså kört på el i mindre utsträckning. Och ja, det är nog sant. Och det beror på flera saker. Barnen är större, det är lättare att ta sig tid att sota pannan och bära in pellets. Och så har vi haft mindre strul med pannans fungerande i allmänhet. Och lite lite har väl 100koll bidragit till att vi ansträngt oss att inte gå på el.

Och jo, jag har sett hur hutlöst mycket el det gått de dagar vi faktiskt gått på el. Så siffrorna stämmer säkert.

Men frågan är hur intressanta de är. Det är ju inte en energibesparing som visas utan ett byte av energikälla. Och visst, det anses väl bättre att använda högvärdig energi som el tillannat än uppvärmning, så på det sättet är det ju bättre. Självklart tycker vi det, annars hade vi köpt en elpanna istället.

Men den där siffran som ger oss märkliga tillbyggnader i grannfejden är ju en ganska meningslös siffra.

Idag har vi för övrigt fått en vattenfallsfortsättning på swimmingpoolen på vår takterass. Och så har vi fått ett nytt äppelträd, på en ny plats. Spännande att även träd kan växa till fullstorlek över en natt…

Felar en felar alla? Om att dra långtgående slutsatser

Jag står i gymets omklädningsrum. Bredvid mig står en tjej och pratar i telefon.

”Ja, jag skäms så för henne!” säger hon i telefonen. ”Inte konstigt att tjejer får dåligt rykte!”

Jag hörde inget mer som kunde hjälpa mig att förstå vad det handlade om. Men det kvittar. Det kvittar om det hon hade gjort var en petitess eller nåt fruktansvärt. Jag fattar ändå inte. Hur kan vad en enda person gör vara relevant för att skapa rykten om halva mänskligheten?

Om jag försöker göra något lite bättre, så måste jag göra det perfekt

Visst är det märkligt? Om jag till exempel väljer att köra bil på förnybart bränsle, som biogas, så ifrågasätts det, för det är inte perfekt:

  • Matavfallet som ska bli biogas transporteras för långt
  • Det går inte att köpa ren biogas överallt (ofta är den uppblandad med fossilgas)
  • Biogasbilar skitar faktiskt också ner!
  • Produktionen av en ny bil orsakar också miljöproblem

Och så vidare”¦ Och med hjälp av dessa argument försöker alltså en hel massa människor få det till att det är bättre att jag inte kör gasbil. På något vis försöker de hävda att de minsann gör mer rätt än jag gör, eftersom de i alla fall inte gör någon halvmesyr.

De behöver inte försvara sin ståndpunkt. De behöver inte försvara nackdelarna med sina val.

  • Bensin och diesel transporteras betydligt längre än matavfallet och biogasen
  • Fossilgas är marginellt bättre än bensin och diesel ur koldioxidhänseende, så inte ens när jag kör på ren naturgas är det sämre än deras val
  • Om jag byter upp mig till en nyare bil då och då (vilket jag förmodligen skulle göra ändå) så är det ingen nackdel att den nyare bilen dessutom drivs på delvis förnybart bränsle.

Men som sagt var, allt det där är ointressant. Så länge jag inte är perfekt så skulle jag göra bättre i att inte försöka alls. (Skulle jag däremot vara perfekt så skulle det i sig vara ett problem, för då skulle jag vara präktig, politiskt korrekt, skrytsam och en massa annat negativt.)

Det enda sättet att inte få den sortens kommentarer är nog att vara en skitstövel och göra allting på sämsta möjliga sätt. För en skitstövel är det ju ingen som kritiserar öppet – att vara en skitstövel är helt legitimt och tillåtet och det är allas rätt och fria val att få vara en skitstövel utan att någon ska lägga sig i.

Men om man på något sätt, stort som litet, försöker ändra världen till det bättre, då får man banne mig skylla sig själv!

Klassisk skönhet och tidlösa ideal…?

En kompis tipsade mig om den här bilden, apropå den pågående håriarmhålornadebatten.

Sophia-Loren-227x300

En klassisk skönhet. Eller?

Men uppenbarligen finns det många som skulle tycka hon var äcklig, det finns män som säger att om det var deras flickvän så skulle de slå henne, det finns de som skulle önska henne död, och massor med människor som skulle säga att ingen skulle vilja ha sex med henne.

Bara för det där håret.

Märkligt, tycker jag.

Om du inte hört det redan, tycker jag du ska lyssna på Tankesmedjans kartläggning.

(Bilden lånad från http://kuriosapaviljongen.blogspot.se)

Om man nu bor mitt inne i till exempel Malmö, och skaffar en splitterny Passat…

Jag kan förstå att det finns folk som inte byter till gasbil – eller för den delen andra bilar som går på förnybara bränslen. Jag kan förstå att det är för långt till tankstation av rätt sort där man bor. Att det inte finns någon bilmodell som riktigt funkar för ens behov, eller att man faktiskt inte anser sig ha råd eller möjlighet att ta lån. Självklart finns det en massa saker som gör det omöjligt eller i alla fall väldigt svårt för många.

Men för människor som bor i områden där det är nära (som i Malmö, med för närvarande fem tankstationer för gas), människor som dessutom uppenbarligen har råd med nya dyra bilar, och som dessutom valt att skaffa en bil som faktiskt finns att köpa även i gasvariant. Då fattar jag inte. Inte alls, faktiskt.

Gårdagens konstigaste

Jag kommer gående över Drottningtorget i Malmö. Ett ungt par kommer gående emot mig. Hon stannar mig och frågar:

”Ursäkta, hur kommer vi till T-centralen?”

”Va?” säger jag.

”Ja, hur kommer vi till T-centralen?”

Jag vet inte riktigt vad jag ska svara… ”Öh… Stockholm…?” klämmer jag ur mig.

Grabben tar tag om tjejen. ”Fel stad”, säger han och drar iväg henne.

Ja, jo, det förstod jag också. Men vart skulle ni egentligen? Och varför frågade ni inte vidare?

Men Sydsvenskan, hur tänkte ni nu? (Om reklam på fel ställen)

I dagens Sydsvenskan ligger det reklam tryckt ”på” tv-tablåerna.

Inte mellan de olika tv-programmen.

Inte som lösa klisterlappar ovanpå.

Det ligger två stycken reklamrutor (om samma sak) som täcker över delar av texten i tv-tablån. det går inte att se vad som står under. Det går inte att få veta vad Oväntat besök del 2 av 5 handlar om eller vilket program som börjar direkt efter eller hur dags. Och så vidare.

Ursäkta Sydsvenskan, men hur sjutton tänkte ni? Och är det här något ni tänkt fortsätta med?

Åka långt iväg och förstöra miljön för en blå plaskbalja?

Jag brukar inte bry mig om att titta i turistbroschyrer som kommer från sådana där researrangörer… Jag har aldrig åkt på charter och jag lockas inte nämnvärt av att flyga långt iväg för sol och bad. Men häromdagen satt jag av en händelse och bläddrade i en av de där broschyrerna. Det är ju svårt att helt undvika dem, trots alla sorters nej tack till reklam, eftersom de ligger inbladade i dagstidningar, och jag hade väl tråkigt för stunden eller nåt.

Det var uppenbarligen resor till många olika platser. På varje sida fanns fyra rutor (alltså åtta per uppslag) med vardera ett resmål och en paketresa. Priser, ytterst kortfattad info, och en bild. De allra flesta bilderna föreställde… en blåbottnad pool utanför ett fult hotell.

Är det de bästa, snyggaste, vackraste, mest intressanta/spektakulära de har att visa upp på resmålen? Är detta vad de vill ange som skäl för att få folk att lägga en massa pengar på? Är dettta något folk är beredda att förstöra klimatet för att uppleva?

Jag fattar inte.

Ja, sol och värme kan visst vara trevligt. Men herregud, nåt vill man vill uppleva? Nåt vill man väl försöka få turisterna att tro att de ska uppleva?

Plötsligt kan jag på något vis förstå att Lalandia kan ses som ett intressant alternativ.

Det här med nyårsraketer (bättre sent än aldrig…)

Jag gillar fyrverkerier. Det är vackert och effektfullt.

Däremot har jag aldrig begripit varför folk envisas med att själva köpa och skjuta. Det är dyrt – och det man rimligen kan ha råd med är ändå aldrig särskilt snyggt jämfört med det andra skjuter upp. Och det är farligt. Och varför vill man stå och pilla med att skjuta upp saker själv och missa hela föreställningen?

För det är ju alltid en massa andra människor runt omkring som köper dyrare och finare raketer. Långt mycket mer än man hinner titta på – en tiondel hade fortfarande varit överdådigt. Och det tycks öka för vart år som går.

Dessutom verkar det vara en trend att så mycket om möjligt ska fyras av på en gång. Jag vill hinna njuta av varje raket. Men nu ska visst alla upp på en gång. Som att det är mängden, antalet, så mycket som möjligt, som är det viktiga.

Istället för njutningen och skönheten hos var och en.