Hasse Alfredsson är död. Facebook och twitter svämmar över av kommentarer om att nu får han äntligen träffa Tage igen, nu blir det nog roligt i himlen, och så vidare. Alla möjliga människor skriver det. Och ja, visst, om det funnes en himmel så vore det säkert livat där nu, och älsklingen skulle höra till …
Kategori: Allvarlig sjukdom (cancer), död och sorg
sep 02 2017
Omgiven av familj och vänner
Häromdagen dog Janne ”Loffe” Carlsson. Som så ofta så meddelades det via medier att han hade dött omgiven av familj och vänner – eller något sånt där. Sånt där får mig att undra så mycket och känna mig så konstig. Sitter verkligen alla människor utom vi och väntar runtom den döende? Timme ut och timme …
aug 21 2017
Jag kan utan, och det är jag glad för
När jag stod och målade för ett tag sedan så spelade radion Sanna Nielsen – hon sjöng ”Utan dina andetag”. Jag antar att jag hört låten förut, åtminstone med Kent – men jag är inget Kent-fan och har väl inte direkt lyssnat. Men när man står och målar så är man ibland i ett sånt …
aug 08 2017
Härdsmälta
Och så är hjärnan nära härdsmälta igen. Fastnar i den konstanta känslan av att behöva göra, göra, göra, lösa, lösa, lösa. Och när jag funderar på det så inser jag att droppen, det där som tar kål på mig, återigen är att behöva ta ställning till och väga in allt och bestämma. Verandadörren. För jag …
aug 06 2017
Verandaångest
Utsidan av stolparna är gröna. Insidan av stolparna håller jag på att måla vita. Men eftersom vi satte dit plåten nertill precis innan vi började montera dit fönstren så är inte plåten målad, och på de allra flesta ställen inte heller stolparna på den sidan som vätter mot fönstren (sidorna, liksom). Och det är omöjligt …
aug 05 2017
Det värsta (igen)
… och så vaknar jag lördag morgon och får syn på att jag har ett rödaktigt aningens halvmåneformat märke på benet. Tror först att det är mensblod, men det är det inte. Landar senare i att det nog är någon sorts blåmärke… eller något helt annat. Ångest. Märkliga blåmärken far så lätt iväg i dödsångest …
aug 04 2017
Vad är det värsta som kan hända?
På ett sätt har det värsta som kan hända hänt. Den jag älskade mest i hela världen, den som betydde allra allra mest, är död. Att förlora honom är det enskilt värsta som kunde hända mig. Men det skedde under… kontrollerade former, liksom. Jag hade tid att förbereda mig. Vi fick tid att leva ett …
jul 26 2017
Ett uppdämt behov av att röja ut och få ordning och en rädsla för att dö under tiden
Semestern närmar sig sitt slut. Så vad har jag gjort den här semestern? Röjt. Jag har röjt. Sorterat, plockat, gjort av med saker, sålt, slängt, strukturerat… Jag har ett uppdämt behov av att få ordning. Bli av med. Får ordning på surdegar, göra mig av med saker som inte borde finnas här, sortera saker och …
jul 16 2017
Så du där borta i döden, hur skulle du lösa det här med lutning och vatten på verandan?
Det har regnat större delen av dagen idag. Mestadels ganska stillsamt tråkregn, men stundtals kraftigare. Inga löjliga mängder totalt sett heller: regnmätaren slutade på 6,5 mm. Nu har det slutat sedan några timmar. Jag var ute och tittade till verandan nyss, den där verandan som är på väg att återuppstå. Tänkte framför allt kolla färgen …
jul 15 2017
År och tid och parenteser
Vid månadsskiftet hade jag bott här i femton år. Här, i vårt hus. Det är med bred marginal det längsta jag bott någonstans. Mitt barndomshem på Ängelholmsslätten, dit mina föräldrar flyttade strax efter min tillblivelse, bodde jag från att jag föddes tills vi flyttade när jag var elva och ett halvt år. Det är alltså …