Man kan googla hans alias och läsa gamla konversationer han haft, på LysKOM och SAS-listan (Svenska analogsympatisörer? Folk som äger, köper, byter, pillar med och spelar på synthar. Eller pratar om det.). Hans efterlämnade spår på nätet, med en blandning av trams och allvar, som gör honom så levande att det gör ont att veta …
Kategori: Allvarlig sjukdom (cancer), död och sorg
feb 26 2017
Faser och meta
Sorgen har så många faser. Sorgen och saknaden. Jag pratar inte om några eventuella officiella accepterade faser. Om sådana finns så har jag ingen koll på dem. Jag vägrar fortfarande läsa sånt. Vill inte att min sorg ska klassas och kategoriseras och bedömas om den följer mallen, varken av mig själv eller någon annan. Framför …
feb 25 2017
Längtan
Längtar pill i håret. Längtar spontanmassage av trött nacke efter arbetsdag. Längtar mys och småhångel i soffan. Längtar barn som somnar tryggt och lugnt i sina sängar om kvällen. Längtar friheten att göra vad jag själv vill på kvällen. Längtar friheten att kunna åka till jobbet och vara där och ha fokus på bara det. …
feb 23 2017
Ett ufo som skriver det man inte får tänka
I allt detta, de senaste dagarnas tankar kring Linnea och kring annat kring döden och sorgen och vad man pratar om, så virvlar också många tankar på metanivå. Kring detta att jag hela tiden känner att jag tassar i kanten av tabuland. Att jag uttrycker tankar som inte riktigt är okej. Så får man inte …
feb 22 2017
Älsklingen är älsklingen, ju
Och, apropå förra inlägget: Älsklingen kommer att fortsätta benämnas älsklingen här i bloggen. Av den enkla anledningen att det är hans ”namn” i bloggen. För oavsett att många vet vem jag är så är bloggen ändå fortfarande i teorin anonym. Barnen ”heter” sin innevarande ålder. Älsklingen kallade jag under lång tid ”sambon” i den mån …
feb 22 2017
Om kategorier man inte passar in i och förväntningar på vem man ska vara när någon dött och vad man egentligen ska prata med vem om
Någon gång i höstas, när jag på twitter gav utlopp för någon del av tomheten och ensamheten och otillräckligheten i tillvaron, så fick jag en kommentar som löd ungefär så här: Tids nog hittar du någon ny. Någon som varit med om samma [död livskamrat]. Jag har sett det flera gånger i min närhet. Jag …
feb 21 2017
Hoppets smärta
Före jul fick en twittervän ett hemskt besked: hennes femåriga dotter hade drabbats av hjärntumör. (Eller hur säger man? Jag tuggar runt i huvudet och hittar inte vilken formulering det är jag borde använda.) De första beskeden sa ändå att det var en snäll långsamtväxande tumör. Det visade sig sedan vara fel. Istället var, är, …
feb 18 2017
Spexsorg
Det är spextid. Mittenlördag. Jag och trettonåringen har tagit tåget till Linköping för att se föreställningen. Det är många år sedan jag var med på spexet senast. På senare år har jag istället tagit tillfället i akt att få en helg hemma, på egen hand, medan älsklingen tagit med sig barnen på spexhelg. (Och förra …
feb 17 2017
A year ago – nu är det sportlov igen
A year ago, do you remember? Robert of Huntingdon berättar för Edward of Wickham: där satt Little John, och där satt Will, och där Nasir – för att övertyga honom om att han var the hooded man som räddade the merry men efter att Robin of Sherwood dödats av sheriffens män. A year ago, do you …
feb 16 2017
Guilty pleasure: Reign
Om man ett år som detta ska överleva tråkvinter och mörker och olika sorters skitmående och hjärnröra och så där, så får man använda de vägar till verklighetsflykt som står till buds. Och då är netflixtittande en väg till överlevnad och genomlevnad. Och efter att nyligen ha tittat igenom både alla avsnitt av ”Miss Fisher’s …