Kategori: Allvarlig sjukdom (cancer), död och sorg

Märkliga tankeloopar

För tillfället gör min hjärna återkommande en väldigt märklig tankeloop: Saker är jobbiga, knöliga, besvärliga på ett eller annat sätt. (Det är mycket som är det i livet och tillvaron och vardagen.) -> Jag tänker ”Men det är i alla fall inte lika illa som för vännen XXX (vars dotter har en hjärntumör); de har …

Fortsätt läsa

En sådan där dröm där du lever

Natten till igår drömde jag om dig igen. Det var länge sedan sist. Och i vanlig ordning var det en sådan där dröm där du fortfarande lever, fastän det är nu. En sådan där dröm där du bara nästan dog i maj 2016 men faktiskt överlevde och levde vidare. Och jag började i drömmen undra …

Fortsätt läsa

Jävla papper och pärmar

Ungefär en gång om året brukar jag ta mig an högen med papper som ska sättas in i pärmar. (Ja, okej, officiellt har vi väl tagit oss an det gemensamt. Fast det har varit jag som sett till att det blivit gjort och jag som huvudsakligen genomfört det.) Det brukar bli under julledigheten. Sätta in …

Fortsätt läsa

Fortfarande

Och de far fortfarande genom mitt huvud med jämna mellanrum: Känslan av att inte tagit tillvara tiden rätt, bäst, effektivast, till rätt saker Känslan av att jag stulit dig från alla de andra Känslan av att jag stulit din tid Känslan av att det måste varit jag som dödat dig och att de andra går …

Fortsätt läsa

Nu är hela livet ett oavslutat samtal

Vi besöker svärföräldrarna i Linköping över nyår. Vartenda steg är en påminnelse om att du inte finns längre. Om vad som saknas och vad som är fel. Dina föräldrars hus. Promenader i skogen. Domkyrkan. Forumteatern. Torget. Du finns överallt. Du finns ingenstans. Vartenda steg är ett steg i dina fotspår och du finns inte där …

Fortsätt läsa

Döden

Det har ju gått så bra så länge… Men nu, i jul och ledighet och mörker, så blir sorgen och döden och saknaden så påtaglig. Och med åtta månaders distans till din närvaro så känns du på något vis så mycket mer levande och verklig än du gjorde när du var nydöd. Då var du …

Fortsätt läsa

På den tiden kunde du komma hem nästa dag istället

Jag skulle ju kunna sitta här och låtsas att älsklingen bara blivit kvar i Malmö för att tågen är inställda på grund av vädret. Som under den där snöstormen för länge sedan när jag ringde honom och sa att oavsett om tågen fortfarande går så ska du inte ta tåget, för lilla bussen har slutat …

Fortsätt läsa

Salta pepparkakor

Idag var det dags att baka pepparkakor. (Egentligen skulle vi gjort det igår, men annat kom emellan.) Så jag lyckades lyfta mig över den lamslående ångest jag vaknade med i morse. Och medan jag plockade och diskade och torkade i köket för att frigöra ytor för pepparkaksbak sjöng Laleh på radion I will tell your …

Fortsätt läsa

Vi slapp i alla fall ovissheten

Ovissheten är det värsta, sägs det. Och ja, i hela cancerskiten så är jag tacksam över att vi slapp ovissheten. Vi behövde inte fundera över sannolikheter och chanser. Det var klart och tydligt från första stund att det här var dödligt och obotligt. Vi behövde inte vackla mellan hopp och förtvivlan. Vi kunde nöja oss …

Fortsätt läsa

Det är inte okej!

Det är inte okej att gå och dö så där! Det är inte okej att gå och dö alls, faktiskt. Du behövs här. Jag och barnen och huset och en massa andra människor behöver dig. Här. Ett sånt jävla sätt.