Jag funderar över det där ibland. Jag odlar ju en hel massa i trädgården. Frukt, bär, fruktgrönsaker (tomater och gurka och sånt), baljväxter, rotfrukter, knölar, lökar, bladgrönsaker och så vidare. Örtkryddor. Och för skojs skull även lite läkeväxter, färgväxter och spånadsväxter.
Men säd odlar jag ingen. Vete, råg, korn och havre, som anses vara våra basvaror, som liksom på nåt vis är ursprunget till vår odlingskultur från nånstans borta mellan Eufrat och Tigris ;-)
Åkrarna runt omkring är fulla av råg, korn, potatis och sockerbetor. Vi äter börd och gröt och flingor och annan ”mjölmat”.
Men jag har aldrig hört talas om någon som odlar säd i sin trädgård. Inte ens av dem som faktiskt odlar för att vara mer eller mindre självförsörjande.
På något vis måste arbetsinsatsen alltså bedömas vara större än att det är värt det? Eller ja, det måste liksom på nåt vis vara mer lönsamt, i insatt arbete, att odla andra saker? Eller?
Hur kommer det sig då att säd ändå är en så betydande del av odlingen för bönder? Och har varit under så lång tid, för den delen. Handlar det bara om goda lagringsegenskaper? Ja, alltså, det är självklart inte så bara att ha grödor och livsmedel som funkar bra att lagra länge, så att det finns något att äta ända in på vårkanten.
Jag är alltså bara lite nyfiken på hur det blivit som det blivit :-) Vad som ligger bakom. Berätta för mig! (För jag gissar på att det finns de som vet.)