Category Archives: Trädgård

Sensådd kål

För ungefär en vecka sedan skördade vi en hel rad majrovor i en av odlingslådorna. Så i början av den här veckan sådde jag röd spetskål där majrovorna hade stått. Egentligen står det att den ska förkultiveras inne på våren. Å andra sidan står det att den är enormt snabbväxande. Försöka duger – kanske får vi fin spetskål till hösten. Om man aldrig testar får man aldrig veta.

Fröerna jag sådde har i alla fall grott. En hel rad med små violettgröna hjärtblad har tittat upp :-) Och ja, förmodligen står de alldeles för tätt. Än sen då, det gör allt annat i lådan också :P

Skördeglädje

Nu börjar den tiden när trädgården kan ge en betydande del av maten. Vi har skördat ett antal tomater på verandan, och snart, snart, kan vi skörda tomater ute. Vi har hunnit äta egenodlad potatis två gånger (Timo) och skördat stora fina rejäla och goda majrovor. Vi har börjat äta sockerärtor och gurkor.

I år har vi inte haft en så besvärligt torr vår och försommar. Men nu börjar torkan märkas av. Än så länge klarar det sig hyfsat i trädgården, men det syns på sockerbetorna på åkern. Och hade det inte varit för att jag vattnar så hade det varit illa med grönsakerna också – eller i alla fall med en del av dem. Fast jag vattnar förstås inte varje dag. Ikväll ger jag i alla fall trädgårdsland och tomater en rejäl rotblöta.

Det har alltså inte regnat nåt nämnvärt på ett bra tag, och det finns inget regn i sikte i tiodagarsprognosen.

Planterat pion

Jag har länge tänkt att jag vill plantera en pion bredvid trappen in till verandan. Ja, alltså den verandan som är renoverad. Men jag har inte kommit till skott. Så för en dryg månad sedan kom jag faktiskt till skott och gick och köpte en pion på den lokala plantskolan. En Renato.

Men den blev inte planterad direkt. Och sedan började badrumsrenoverandet, och jag insåg att det vore ganska dumt att plantera den där hantverkarna skulle springa ut och in i en månads tid. Så jag lät bli.

Men idag har jag planterat den. Vilket först innebär klippa av typ halvmeterhögt gräs, sedan räfsa, sedan gräva upp tjock gräs- och ogrässvål, samt sortera ut stora mängder lökar av de pärlhyacinter som kämpat där.

Notering: pärlhyacintlökarna satt i princip helt och hållet UNDER gräsrötterna.

Notering: Vindertterna här var mycket grövre och mycket… hur sägerna man… tätväxta (?) än de i trädgårdslandet. Alltså typ tätare mellan årsringarna i dem.

Nå. När jag hade fått upp grässvål, lökar (normala och pyttar) så grävde jag runt och hällde i lite gödsel och planterade pionen. Sedan tryckte vi ner alla de jättemånga lökarna. Och så hällde jag dit lite blofröer för att kunna erbjuda ogräset lite motstånd en stund. Borstnejlikor och esparsett och snokört.

Fläder, citron och rabarber

Två omgångar fläder silade och infrysta.

Den ena på cirka 40 blomklasar, 3 citroner, cirka 50 g citronsyra, 1,5 kg socker och 1,7 l vatten (de två sista kokta som sockerlag innan det hälldes på) – och fyra dagar i hinken.

Den andra på cirka 30 blomklasar, 6 tunna stjälkar rabarber, 1 kg socker och 1,7 l vatten (också sockerlagskokt) och tre dagar.

Och så har jag kokt marmelad på citronresten, i år dock ungefär enligt det där receptet jag hittade ifjol. Så jag har grovhackat de tre citronerna från den ”vanliga” flädersaftssatsen, blandat med den flädersaft som runnit av efter att jag tagit hand om saftn och det jag kramade ur silduken allra sist, samt 1 dl socker, och så kokt i 10 minuter. Imorgon bitti får vi se hur det smakar :-)

Beauty is in the eye of the beholder

Jag röjde halva första rabatten enligt principen ”ta bort fjolårsståndare och rycka bort det kvävande utbredda ogräsgräset lite hjälpligt” – och sedan hann jag aldrig mer… Det vill säga två och en halv rabatt har alltså fortfarande kvar allt ogräs och alla fjolårsståndare.

Men det blommar! Det är ett överdåd av lupiner, brudbröd, irisar, borstnejlikor, gamla torparrosor, daggkåpa, backnejlikor och annat. Och gräs och ogräs. Det är frodigt och generöst. Och det är ofantligt vackert, i alla fall om man tittar på det på rätt sätt.

Gräsmattan är oklippt (eller klippt en gång i år), full med klöver och gulmåra och humlor och små vita fjärilar. I borstnejlikorna borrar små gulaktiga gjärilar ner trynet under ivrigt fladdrande med vingarna. I rabatten är käringtanden kaläten efter larver från någon sorts bastardsvärmare, som nu istället sitter som puppor på grässtrån och fotbollsmål. Det är fasligt småväsnande från gräshoppor :-)

Sett med de glasögon man förväntas ha som trädgårdsägare ser det ovårdat ut. Oklippt, orensat.

Sett med mina ögon är det bitvis mycket vackert.

Och även de bitar jag tycker är stökiga är nog uppskattade av en del småkryp :-)

Äntligen: Biologiskt nedbrytbar trimmertråd!

I vintras bytte jag mejladress. Jag har fortfarande kvar den gamla, men kollar den ytterst sällan (jag glömmer…). Därför var det inte förrän i kväll jag upptäckte att jag fått ett mejl den 4 april, med följande lydelse:

Hej Sanne,

Jag ville bara meddela att vi nu lanserar en biologiskt nedbrytbar trimmer tråd :-) (se bifogad pressrelease)

Med vänlig hälsning

XX XX

Produktchef, OREGON®, Sverige

Det är ju faktiskt fantastiska nyheter :-) Så fantastiska att jag med glädje klistrar in texten från den bifogade pressreleasen här nedan, för att göra lite reklam. För ja, jag tycker det är värt att göra reklam för.

Självklart har jag inte koll på att det verkligen funkar. Självklart vill Oregon att deras produkt ska sälja. Men jag blir genuint glad över företag som arbetar fram lösningar på de problem deras produkter orsakar och som därmed bidrar till att göra världen hållbarare i sitt ”lilla” ansvarsområde – det är ju det vi alla måste göra. Och då gör jag jättegärna reklam :-)

För dig som vill veta bakgrunden om mina trimmertrådsfunderingar, så går det att läsa här och här och här och här.

Och här följer pressmeddelandet:

OREGON®, en världsledande tillverkare och distributör av skärutrustning och ersättningsdelar för utomhusprodukter presenterar den första biologiskt nedbrytbara trimmertråden någonsin.

Hyllad som det största genombrottet sedan grästrimmern uppfanns, erbjuder den nya oxo-biologiskt nedbrytbara trimmertråden OREGON® BioTrimTM utmärkt prestanda med omsorg om miljön.

Åter till naturen

Efter 10 års utveckling presenterar OREGON® BioTrimTM, en trimmertråd tillverkad av en revolutionerande, patenterad polymertillsats och som har utmärkt skärförmåga men fragmenteras när den hamnat på marken och försvinner spårlöst efter bara någrafå år.

Miljöhänsyn med topprestanda

Till skillnad mot konventionella trimmertrådar som är varken komposterbara eller biologiskt nedbrytbara, har BioTrimTM”™ en kemisk sammansättning som gör tråden oxo-biologiskt nedbrytbar.

Speciella tillsatser av mineraliskt ursprung som införlivats i nylonblandningen aktiverar trådens nedbrytning och gör den biologiskt nedbrytbar efter att den hamnat på marken.

BioTrimTM”™s utmärkta prestanda och miljövänlighet gör den till ett utmärkt val för såväl miljömedvetna fastighetsägare som professionella användare inom grönyteskötsel, kyrkogårdar, golfbanor, kommunala parker och andra grönytor.

OXO-BIOLOGISK NEDBRYTNING ÄR EN TRESTEGSPROCESS:

1) Foto-oxidation: Tråden fragmenteras av solens UV-ljus under en 3-årsperiod.

2) Termo-oxidation: Genom värme fortsätter fragmenteringen på marken

3) Bio-assimilering: Slutligen, mikroorganismer i jorden bryter ner och förbrukar de återstående resterna.

Hela processen tar mellan 5-10 år (beroende på klimatförhållanden) för att alla rester av tråden ska försvinna.

Tråden är oxo-biologiskt nedbrytbar endast när den kommer i kontakt med jorden och förblir helt intakt och i perfekt kondition under förvaring.

CNEP CERTIFIERING

BioTrimTM är utvecklad i sammarbete med det nationella centret för utvärdering av plastprodukter (photo protection) (CNEP) i Clermont-Ferrand (Frankrike) som har officiellt certifierat den oxo-biologiska nedbrytningen av tråden.

NEDBRYTBAR FÖRPACKNING

Material som använts i OREGON® BioTrimTM”™s innovativa förpackning är:

ï‚· Transparent framsida tillverkad av poly-mjölksyra (PLA). Inväntar komposterbarhetsintyg.

ï‚· Förpackningsskal tillverkat av trädamm med tillsats av polyolfin. Certifierat oxo-biologiskt nedbrytbar av CNEP.

En unik färg.

BioTrimTM har en distinkt men ändå diskret naturlig färg som passar perfekt med den naturliga omgivningen.

Den efterlängtade lösningen på miljöproblemet med kvarlämnade trådrester i naturen.

OREGON® BioTrimTM finns tillgängligt från april 2013.

Besök www.oregonproducts.se för komplett produktinformation och kontaktuppgifter till din närmaste återförsäljare.

 

Skräpmat

Nu är tiden på året att laga skräpmat, så det gör vi lite då och då.

Ikväll lagade jag till exempel en stuvning(?) på de pytterödbetor (inklusive blast) som jag gallrat bort tidigare idag, tillsammans med blasten från ett knippe fina köperödbetor av smått slag. Jag kokte detta, grovhackade, blandademed lite smörfräst schalottenlök och pressad vitlök, lät fräsa tillsammans lite, rörde i creme fraiche, lät puttra lite, och så salt och peppar. Serverades med tagliatelle, de kokta rödbetorna och en sallad på svarta bönor.

En annan dag hade jag även med blast från gallrade kålrabbi; fast då gjorde jag nog en mer klassisk stuvning.

Vindejakt

Jag går en runda varje dag. Minst. Ofta mer. Spanar med mina hökögon. För jag har lärt mig väl vid det här laget hur vindorna ser ut när de tittar upp över markytan. Eller ja, när knappt tittat upp. Hur jorden ser ut när de bryter sig igenom. Fått blick för den där rödgröna nyansen och den där lilla böjen på bladen. Jag vet vad jag ska spana efter. Och jag vet var.

Så så gott som varje dag snokar jag rätt på det som kommit upp. Sticker ner spaden så långt det funkar, med tanke på att det är bland växande gröda – jag vill ju inte gräva upp växande morot, rödbeta eller ärtor – och gräver upp de spirande vindorna. Det vill säga, jag gräver upp så långt ner som funkar med planteringsspaden, typ tio centimeter som mest.

Nästa dag sticker de upp igen. På samma plats. Eller ja, ibland tar det ett par dagar, men sällan mer.

De har en enorm växtkraft, de där vindorna. För det som växer upp från är ju de rotstumpar som blivit kvar efter att vi kört upp med jordfräsen och grävt igenom jorden, och sedan plockat bort så mycket som vi kunnat hitta av ogräsrester. Och så förstås de rötter som finns kvar så långt ner i marken att vi inte nått dem med spade och jordfräs.

Barnen hjälper också till i jakten. De är också rätt bra på att känna igen det där första uppstickande av vindorna. De kommer och hämtar mig om de hittar vindor jag missat eller om de hunnit ut före mig.

Jakten på vindor är en jakt som aldrig kommer att ta slut.

Livet rusar på

Stoppade bönor i jorden i lördags; majs och lite ärtor till i söndags. Hoppas jorden är varm nog nu – eller snarast att den förblir det. Lagt fiberväv på på en del av det.

Det har kommit upp även ett par skott av Gijnlimsparrisen.

Nästan all potatis har kommit upp.

Jag och fyraåringen jagar sniglar och vindor.

I badrummet har hantverkarna hunnit så långt som till att lägga ut golvvärmelingor.

Den dumdristiga trädgårdsmästaren

Igår satte vi om nioåringens tomater i utekrukor. Ja, så många av dem som nu fick plats i krukorna och som jorden räckte hyfsat till.

Sedan hade både han och jag en drös tomatplantor över.

Jaha.

Och så drabbades jag av plötslig snålhet och dumdristighet. För visst, jag hade ju i vanlig ordning kunnat ge bort av mina tomatplantor till bekanta. Men det känns ju lite fånigt att skänka bort tomatplantor – och sedan gå och köpa tomater i affären i sommar. När man har nästan 2000 kvadratmeter tomt, dessutom.

Så vi grävde ner dem i trädgårdslandet i stället. Tre korta rader med tomater. Och trots att vi satte ut dem igår, och det sedan blåst och regnat, så såg de idag på kvällen rätt glada ut.

På det hela taget har det regnat rätt mycket på sistone. Det här är inte en sådan där snustorr bedrövlig försommar som vi brukar ha. Och som en följd av detta har vi också väldigt många rejält dimmiga dagar. Dimma är annars inte alls nåt jag förknippar med den här årstiden.

Potatisen har börjat komma upp. Jag har tryckt ner tio bondbönor mellan jordärtsskockorna. Det växer i trädgårdslandet.