Category Archives: Trädgård

Lycka är att ha nåt eget

Något som man själv kan bestämma över.

Som ett eget trädgårdsland. Där man själv kan bestämma vad och när man ska plocka eller inte plocka. Utan att mamma eller pappa säger att man ska vänta eller låta bli.

Minstingen, snart fyra år, säger ”Jag ska gå ut till trädgårdslandet och ta lite mellis!” Det betyder att han ska gå ut och äta några sockerärtor. Ur sitt eget trädgårdsland.

Och han kommer in med blommor han plockat. Ur sitt eget trädgårdsland. ”Till dig, mamma!”

Hans blommor. Hans ärtor. Som han varit med och sått. Stoltheten och glädjen lyser om honom. Han njuter av sockerärtornas smak och kras.

Hans kungarike. Som han med glädje vill dela med sig av.

Dagar när lunchplaneringen består av att gå ut i trädgårdslandet

Nyss hemkomna från stranden. Lunch måste man ha. Har vi nåt hemma?

Går ut ett varv i trädgårdslandet. Plockar lite mangold, lite sockerärtor och några morötter. Tar upp några stånd med potatis.

Barnen plockar lite tomater och jordgubbar. Minstingen plockar lite ärtor från sitt land.

Går in. Sköljer potatisarna lite innan jag kokar dem. Förväller mangolden och gör en mangoldstuvning. Minstingen fräser sina sockerärtor i lite olja, häller över dem i en glasskål, häller på lite vatten och kallar det sallad.

Morötter, tomater och resten av ärtorna sköljer vi bara och serverar råa.

Alla är gravt nöjda med lunchen. Men det var för lite mangoldstuvning, tycker samtliga. Så vi får göra det snart igen.

Det blev en röjsåg

(Bakgrund till det här inlägget.)

En bensindriven. Tvåtaktare.

Det känns förstås vansinnigt.

Jag har aldrig nånsin kört bensindriven gräsklippare. Både hemma och här har det varit handgräsklippare som gällt. Bensindrivet har känts onödigt och miljömässigt fel. (Och numera har vi ju till och med en bil som huvudsakligen inte går på bensin.)

Som sagt var, det känns fullkomligt vansinnigt.

Men ändå, efter mycket resonerande och velande så var det där vi landade. Till slut konstaterade vi att vi måste ta ett beslut. Vi kunde inte ha det så här. Trädgårdens alla små skrymslen och vrår växer igen. Det funkar inte. Och det funkar inte att fundera och vända och vrida i all evighet. Och utifrån sammanvägning av vad vi behöver, vad som funkar praktiskt, vad det kostar och vad som faktiskt finns att köpa i trakten av handlare som känns seriösa och kunniga så var det så här det blev.

För nej, vi klarar oss inte med bara en vanlig gräsklippare. Det går bra där det är platt och jämnt och fint och riktig gräsmatta. Inte på allt det andra…

Och nej, vi klarar oss inte med bara en lie. Lie funkar knappt ens på de större sammanhängande ytorna. Och absolut inte på smala ställen, mellan saker, där man behöver trassla och komma intill.

Så nu har köpt en röjsåg. Och en multiklinga (i stål, ja), som kan ta både gräs och sly. Högst relevant här, ja. (Det finns huvud med trimmertråd med också, men den har vi bara tänkt använda undantagsvis.)

Det är nytt och komplicerat och ovant. Stor maskin. Tungt. Annorlunda tyngdpunkt, annorlunda klippteknik. Det ska fyllas på bensin. Det ska startas på märkliga, magiska vis, med choke och grejer. Det ska användas hörselskydd.

Men jag inser alltmer att det nog är att betrakta som nästintill nödvändigt (med moderna mått) att ha något i den stilen på vår tomt. Det förbättrar våra möjligheter att hålla trädgården i någorlunda skick ganska drastiskt.

Och ja, usch vad jag har dåligt samvete för det – jag ska ju göra rätt! ;-) (Det där med krav på sig själv…)

Men om jag bortser från bensinochtvåtaktssamvetet så tror jag att det här kan bli bra.

Nu får man inte lämna buxbomsklipp på återviningscentralen längre

Vi var och lämnade en del ris på ÅVC innan idag. Nu sitter det en stor skylt om att buxbomsklipp inte får lämnas i trädgårdsavfall. Det ska istället läggas i säckas och lämnas i brännbart. Detta gäller all buxbom, oavsett om man har svampsmittan eller inte.

Att döda – sniglar

Jag går på snigeljakt ibland på kvällarna och ibland när det regnat. Jag har med mig en ”giljotinpinne”, med ett vasst knivblad nertill, som skär av sniglarna. (Ja, det är en pryl som är köpt i affär. Jag minns inte vad den heter.)

Visst, det känns lite märkligt på ett sätt att ”skära halsen” av sniglarna. I alla fall de första tjugo sniglarna – men det är jag sedan länge förbi :-D Och alternativet är ju antingen att låta sniglarna äta upp min mat eller att ta kål på dem med gift. Det sista är ju förstås inte ett alternativ jag över huvud taget överväger, men det är bra som en påminnelse och gör att det känns lite mer okej att döda dem. Även om giljotinering är bryskare än gift så har det färre negativa konsekvenser i övrigt liksom.

(Hur gör de som är vegetarianer för att de tycker det är fel att döda djur oavsett vilken sorts djur det är? Bekämpar de inte alls ”ohyra”?)

Barnen är också helt med på noterna. Det kändes lite märkligt först att förklara för snartfyraåringen att jag letar reda på sniglarna för att döda dem, men han är helt med på varför och hjälper gärna till att leta. (Japp, det finns säkert många som tycker att det också gör mig till en dålig förälder ;-) Istället borde jag säkert fortsätta smyga ut om natten och inte berätta för barnen ;-))

Ogräs är växter som växer där de inte ska växa

Och gränsdragningen är ibland svår. Det gör ju ont att rycka upp självsådda plantor av de saker jag avsiktligt odlade på en plats ifjol.

Därför har potatislandet ganska länge haft ett visst inslag av både rädisor och rucola. Och i minstingens trädgårdsland växer egentligen alldeles för stora mängder av honungsfacelian som vi odlade på den delen förra året. Men både han och humlorna älskr de blålila blommorna, så de allra flesta har fått vara kvar.

Och i rabatterna så är det ju tvärtom så att det gäller att lyckas spara de självsådda blommorna, så att de sprider sig. Utom kungsmyntan (oreganon), som jag egentligen verkligen borde rycka upp, eftersom den tränger undan en massa andra blommor. Men den är ju å andra sidan bättre än ogräs. Eller, kanske snarast, den är i alla fall ett av de trevligare ogräsen.

Det regnar!

På midsommarafton började det regna vi elvatiden på förmiddagen, det vill säga ungefär när vi åkte hemifrån till en helt annan del av Skåne. Sedan verkar det, att döma av radarkartorna, ha regnat i i alla fall ett par tre timmar, men jag vet inte hur mycket det kom.

Igår kom det en halv mm.

Idag började det regna och har sedan regnat hela dagen (bortsett från någon kort stund med uppehåll). Det regnar fortfarande, och när jag tittade för en kort stund sedan hade det kommit 20,5 mm. Underbart för trädgården!

Kornfälten tror jag tyvärr till stor del är bortom räddning.

Uppdatering 22.20: Nu är vi uppe i 32,5 mm. Men nu verkar det lugna sig.

Att välja trimmer

Den gamla trimmern har ju gått sönder. Med hjälp av silvertejp håller den nu hjälpligt ihop, men är egentligen inget användbart redskap.

Så då behöver vi skaffa nåt nytt redskap. Och det är inte lätt, för i vanlig ordning är det förstås i princip ingen som tillverkar det vi vill ha, trots att det finns löjliga mängder med modeller.

Vi vill slippa trimmertråden. Någon sorts kniv känns hållbarare. Dels tror jag en kniv håller bättre, dels innebär det att man inte sprider löjliga mängder pyttesmå plastbitar i trädgården (vilket ju inte känns hållbart).

Det finns idag trimmers med plastkniv. Är det verkligen ett bättre alternativ? Omdömena på nätet varierar när det gäller hur bra det funkar: allt från jättebra till skitkasst. Åtgången på knivar verkar vara rätt stor. Och tydligen lär det hamna en massa små plastbitar i trädgården även i det här fallet? Ska man ha verktyg med metallklinga kommer man in på sånt som heter röjsåg. Och de har normalt sett inte batteridrift.

Vi vill ha batteridrift. En sladd hängandes efter att trassla in sig, huset, häckarna och annat i är inte ett realistiskt alternativ på vår tomt. Jag ser dåliga parodier på redan dåliga komedier för mitt inre när jag tänker tanken. Det är jobbigt nog att dra vattenslangen fram och tillbaka mellan innergården och trädgårdslandet, och ska jag längre än så iväg tar jag vattenkannan för att slippa trasslet, även om jag får gå många varv. Med trimmern behöver jag ta mig längst iväg på tomten, till ställen jag aldrig behöver vattna. Sladd funkar helt enkelt inte.

Vi vill ha en trimmer som har metallstång som ”skrov”. Den vi har är av plast, och det var plasten som blev gammal och brast. Vi vill ha nåt som håller.

Och helst vill vi ha nåt som är kraftfullare än den vi har idag, och med laddning som räcker mer än typ 10 minuter.

Vi hittar en modell på marknaden som uppfyller allt detta. Den kostar över 10 000 kronor. Och det känns ärligt talat trots allt som i saftigaste laget. Och när vi hör oss för får vi veta att den ändå tydligen ska vara för klen.

Istället föreslås att vi trots allt bör satsa på en bensinare, och köra på alkylatbensin. Och ja, som en bekant påpekar, så innehåller en bensinmotor mest gjutjärn, vilket ska jämföras med en elmotors stora mängder av udda ämnen som finns i begränsad mängd. Och det är trots allt inte många liter bensin man gör av med per år på en trimmer eller röjsåg.

Så det låter som att vi får en på många sätt bättre produkt om vi skaffar en som går på bensin: kraftfullare, bättre och utan problemet med att sprida små plastbitar.

Men ändå. En sak till som går på bensin…? Det känns ju inte heller bra :-(

Varför ska det vara så svårt!?!

Regn och bönor

Natten till igår kom det äntligen riktigt regn. 5,5 mm! Och nu har den nya omgången ärtor och bönor börjat poppa upp ur jorden med sina små krökta ryggar. Detsamma gäller de rödbruna sniglarna, så nu går jag på snigeljakt när det hinns.

Ikvällvar det också utlovat rejält med regn. Men radarbilderna under dagen antydde att det stora regnområdet i vanlig ordning skulle vika av och missa oss. Mycket riktigt, första omgången gick nordväst om oss, och svansen sydöst om oss. Vi fick en skur på cirka tio minuter, inte ens så mycket att mätaren kunde visa nåt (gränsen är 0,5 mm), och vi såg en (EN) blixt.

Torka

Det är torrt nu. Trädgården behöver vatten. Kornåkern har börjat gulna på ett sätt den inte ska göra förrän den börjat mogna. Det behövs regn nu. Det var länge sedan det regnade mer än någon enstaka mm. Först var det varmt och torrt. Sedan utlovades (ja, jag vet att det inte är löften) lägre temperaturer, blåst och regn. De två första infriades, men den tredje stannade vid småstänk, och vinden gjorde att det istället blev ännu torrare. Nu är det varmare igen, och fortfarande inget regn.

Nej, jag är inte lantbrukare. Inte ens lantbrukarbarn. Jag bor på landet och har trädgård och ser hur växtligheten runt oss påverkas, det behöver man inte vara lantbrukare för.

Igår började prognoserna visa löjliga mängder regn om en vecka, på måndag eller tisdag. Nu har det flyttats till redan på lördag. Jag hoppas. Kanske kan det innebära att det åtminstone kommer lite regn? Och till och med om det vräker ner, kommer jag att uppskatta det. Även om det i så fall sabbar en del andra planer. I alla fall så länge det inte skadar växtligheten.

Jag undrar ibland om det är vi som bosatt oss på ett märkligt ställe. Jag tycker det är torrare här än jag varit van vid på andra ställen. Jag tycker jag klagar på torka oftare än andra. Utom enstaka gånger när det kommit skyfall. Och snörstormarna då förstås.

Men oavsett om det här är ett konstigt ställe eller inte, så ska vi väl tyvärr räkna med att vädret blir extremare framöver. Det vill säga värre torka när det är torka, och värre blöta när det är blött. Och så vidare.

Fast jag tänker ändå klaga på torkan nu. Även om det egentligen inte är särskilt illa alls än. Det gör mig alltid ont att inse att skörden riskerar att förstöras för bönderna. Och jag gillar inte att behöva vattna en massa, eftersom det känns fel att använda dricksvatten till det. Eller vatten alls. För egentligen borde vi väl bara odla sånt som ändå trivs här, oavsett torka…?