Category Archives: Trädgård

Vårbruk

Tagit upp de sista av fjolårets gula lökar, vitlökar och purjolökar.

Ryckt upp fjolårsståndare av rädisor, rädisbaljor, diverse kålsorter, ärtor m.m.

Flyttat de sista levande grönkålarna till en kruka (för snygga för att slängas).

Grävt upp de envisa jordgubbsplantorna som kom upp ifjol trots att vi kört jordfräsen.

Burit en massa pinnar och grenar av det som klippts av häckar under våren hittills och som blivit liggande kvar i trädgården på diverse ställen. (Finns fortfarande flera högar kvar.)

Flyttat diverse annat skräp.

Försökt skaffa en överblick över alla fröer som ska i jorden, alla lökar, knölar och uppdrivna plantor – när de ska, i var de ska i, etc – under ständigt bablande av barn om annat.

Kört jordfräs på ena delen av fjolårsträdgårdslandet. (Jättekönsstereotypt: min man kör jordfräsen. Miljöelände: den är bensindriven.) Krattat ogräs. Fräst igen. Krattat igen. Öst på kogödsel. Fräst igen.

Fräst upp andra delen av fjolårslandet. Krattat, fräst, krattat, gödslat, fräst.

Räfsat fjolårsgräs på delar av resten av det som någon gång (förhoppningsvis i år) också ska bli trädgårdsland. Samlat buxbomspinnar som legat kvar där sedan klippning ifjol. (Det är en dålig sak: efter så lång tid faller bladen av.

Klippt bort gräs runt de stackars kämpande vinbärsbuskarna vi satte för många år sedan, och samma runt de få hallon som är kvar och runt krusbärsbuskarna.

Grävt upp de pingstliljor som inte fattade att vi grävde upp dem och kört jordfräs över dem för länge sedan.

Räfsat mer. Och mer. Och mer.

Satt potatis.

Lite trött.

När man funderar på om bästa sättet att angripa ogräset i rabatten är med räfsa, har man ägnat sig åt extensiv trädgårdsskötsel då?

Jag har ägnat delar av dagen (efter att alvedonet verkat och innan regnet kom) åt att klippa fjolårsståndare i rabatterna. Två och en halv av de tre rabatterna är nu huvudsakligen utan gamla blomstjälkar från ifjol. Om du inte varit här innan så skulle du nog inte ens begripa att det är rabatter de ska föreställa. Skillnaden från gräsmattan är att det är andra gräsarter, lite tuvigare mark och att de ickegräsväxter som sticker upp eller gömmer sig mellan grässtråna är av andra arter än i själva gräsmattan. Ja, och så är vegetationen aningen högre.

Jag funderar på allvar på om nästa insats i rabatten består i att med hjälp av en räfsa försiktigt ta bort en del fjolårsgräs, så att inte tulpanerna kvävs, och så att en del andra växter som finns därunder ska få lite bättre odds.

Sol, vår och trädgårdsarbete

Efter en hittills mycket dimmig vår har vi idag haft strålande soligt vårväder, med humlor och nässelfjärilar. Många timmar ute har det blivit (fastän det fanns gott om tråkiga saker vi borde gjort inomhus).

Det brukar ju heta när man pratar om miljövettig trädgårdsskötsel att man ska låta bli att räfsa. Så jag har lite dåligt samvete, för jag har (med barnens hjälp) räfsat bort en hel tätpackad sopsäck full med fjolårsgräs från gräsmattan. Jag har kammat det långa håret åt både ena och andra och alla hållen med stålräfsan. Men då är det ändå massor kvar… och vet man inte hur mycket vi fått bort och sett hur det såg ut innan, så skulle man tro att vi inte alls hade räfsat.

Vi har dessutom klippt bort fjolårsståndare från större delen av en av de tre rabatterna, samt repat en del moss och gräs där. Det innebär att rabatten nu ser ut som en ännu mindre välvårdad del av gräsmattan. Och ja, det är ett framsteg. Så långt tror jag aldrig förr vi hunnit så tidigt på våren, typ.

Åttaåringen har idag slutligen lärt sig cykla (det har varit lite si och så med motivationen innan). Och vi har hunnit med våfflor också. De blev riktigt riktigt bra den här gången. (Vi gör den variant som i Vår Kokbok anno 1964 kallas ”frasvåfflor utan grädde” – på jäst, mjölk, mjöl och smör. Vad gör ni andra för våfflor? Med grädde i? Eller äggvåfflor? Eller någon annan typ?)

Nu är jag helt slut i kroppen. Kroppsarbete, frisk luft – och så mens på det…

Nu blir det namedropping ;-) (Trädgårds- och odlingsstatus)

Häcken på baksidan är nästan färdigklippt, bortsett från de allra högsta besvärliga toppinnarna på flädern. (Jag stod ute i utfallande dimma som övergått i dyngblötande småregn en timme i söndags och klippte.)

Krokusarna blommar i stora mängder i trädgården.

Inomhus har vi planterat om tomater och paprikor från pluggboxen som såddes i mitten av februari. (Ja, det var/är för tidigt. Jag vet. Vi är oftast för tidigt ute. Det är så svårt att hålla sig! Förmodligen ska vi i en omgång till nu någon dag – nu börjar det nästan bli för sent istället.) Årets tomatsorter är

Körsbärstomat

Ildi är vår favorit över alla andra. Ger alltid bra och är fantastiskt god. Nu gjorde vi slut på de sista tre fröerna vi hade, och bara två grodde. Jag har lagt en ny beställning från Impecta, med bland annat just Ildi, så vi får köra några extra i den nya laddning vi sår i pluggboxen.

(Det innebär också att det ligger tomatfrösorter i frökorgen som vi helt låtit bli i år. Eller om möjligen någon sort mer får åka med i den nya omgången.)

Vi ska också så extra av chili och paprikor. De kom upp väldigt dåligt, både chilisarna Sarit Gat (inköpt i år) och Corbaci (köpt ifjol) samt paprikan Sweet Banana (köpt ifjol). Ferenc Tender (paprika köpt i år) kom dock upp bra.

I en stor kruka växer två plantor av gurksorten Sherpa – det tredje av de frön vi hade kvar kom inte upp. Vi har alltså odlat sorten förr, med trevligt resultat. Jag brukar egentligen undvika F1-sorter, men det är sympatiskt med en partenokarp gurka (vilket betyder att den sätter frukt utan att behöva pollineras). Tidigare år har vi hunnit skörda ordentliga gurkor innan det varit dags att plantera ut den i stora krukor och ställa den där ute, men sedan har de inte riktigt klarat av omställningen när vi planterat om och flyttat ut. Därför har vi i år sått fröerna direkt i en stor kruka, där de faktiskt kan stå kvar hela säsongen, och så får vi se om vi har kvar dem inne eller ställer ut dem.

I en annan kruka står en hög sockerärt ihop med några adzukibönor. Mest för skojs skull.

Dessutom odlar åttaåringen tomater, pumpor, purjo, paprika och majs i sin pluggbox.

Och så har vi lagt potatisar att förgroddas i solljuset. Salad Blue, ekologisk Maris Peer, och så en drös slumpmässiga päror från påse vanliga ekologiska som hade blivit för gröna för att äta.

Du kanske bara vill läsa om miljö? Eller föräldraskap? Husrenovering? Eller genus och normer?

Min blogg är en väldigt blandad blogg. Jag skriver om allt möjligt – saker som intresserar och engagerar mig, saker jag gör och saker i vardagen (mer om mig och bloggen).

Jag vet ju inte vilka ni som läser och följer min blogg är. Kanske är det bara mina kompisar som läser, och kanske är ni allesammans intresserade av allt som händer i mitt liv, eller allt jag tänker och tycker.

Men om det nu är så att just du faktiskt bara är intresserad av att läsa mina inlägg om ett visst ämne, så verkar det som att du kan slippa allt det andra, genom att prenumerera på min blogg via www.bloglovin.com/sv.

Det du gör då är att du gör en sökning på till exempel http://www.sanneskriver.se/category/miljo/ på bloglovin (om det nu är kategorin Miljö du vill följa), och så klickar du för att du villfölja den bloggen. (Ja, du måste förstås ha ett konto på bloglovin.) Då kommer du att få just bara mina postningar om miljö.

Men varför har du då inte flera olika bloggar, när du skriver om så olika saker?

Jag har testat att ha det så. Det blir väldigt rörigt. Ganska ofta hänger de olika sakerna samman, mer eller mindre. Det blir ett ständigt vägande av vad som ska ligga i vilken blogg, och korslänkningar, och saker som måste skrivas dubbelt. Jag vill leva mitt liv integrerat med mig själv. Då blir det en hel del inlägg som kommer att inkludera både föräldraskap, renovering, genusfrågor och miljö. (Och då blir inläggen lagda i flera kategorier.)

Köp honung!

Honung är viktig. Ekologisk honung är ännu viktigare. Och allra helst ska den, för mig som skåning, vara från Skåne.

Varför honung är viktig?

Därför att bin är viktiga. Bin pollinerar en massa växter. Bland annat grödor som är viktiga för människan. Som äpplen. Utan bin inga äpplen.

Jordbruksverket uppskattade år 2009 att det ekonomiska värdet av pollineringen av odlade grödor i Sverige är mellan 189 och 325 miljoner kronor. Utöver det tillkommer pollination av vilda växter, till exempel blåbär och hallon. Globalt sett är ungefär en tredjedel av den mat vi äter helt beroende av pollinerande insekter, och omkring 85 procent av pollineringen görs av honungsbin.

Det kallas ekosystemtjänster: tjänster som naturen ”bistår” oss med, och som i många fall är livsviktiga för oss. Men som vi oftast inte betalar något för. Snarast struntar vi ofta i att ta hänsyn till dem och riskerar att sabba dem.

Rent vatten är en annan ekosystemtjänst.

Antalet bin i världen minskar. Därför måste vi värna om bina.

Både vilda och tama bin mår bättre utan gifter, och pollineringen blir bättre vid ekologisk odling.

Och ja, i det kritiska läget som råder så är det viktigt att gynna alla bin. Biodlarna – de som håller tama bin – behöver ha betalt för sitt arbete. Och det får de genom att vi köper honungen.

En annan variant är att adoptera ett bi.

Trädgården – en miljöfara? Jag hävdar att det beror på

Jag läste häromsistens i Miljöaktuellt att

Ny forskning visar att trädgårdarna är sämre för miljön än vad många tror.

Tja… jag tror förstås att det beror på.

Dels på vad alternativet är, det vill säga vad omgivningen i övrigt består av. Vår trädgård ligger mitt i fullåkersbygd. Alternativet här vore alltså hårt brukad jordbruksmark, med både besprutning och konstgödning. I vår trädgård använder vi ingetdera. i fullåkersbygd är varje åkerholme, varje stengärde, varje åkerren av betydelse för den biologiska mångfalden. Rimligen bör våra nästan tvåtusen kvadratmeter vara lite värdefulla.

Dels beror det förstås på vilken typ av trädgårdsskötsel man ägnar sig åt. I vårt fall är det ganska extensiv skötsel. Visst, jag ägnar många timmar åt att klippa häckar – eftersom vi har massor med häckar. Och vi har trädgårdsland. Men gräset klipps väldigt sällan. Vi räfsar aldrig löv. Vi rensar väldigt lite (och våra rabatter ser hemska ut). Jag ägnar mig inte åt att systematiskt rensa bort döda grenar och liknande.

Jag är alltså, så biolog jag är, övertygad om att vår trädgård, ur biologiskt och miljömässigt hänseende, är ett bra inslag i våra omgivning.

Betala mer och gör ditt eget bilbränsle

Sedan ett antal år tillbaka – nästan hela tiden vi bott här – har vi haft varmkompost. (Vi har de tillstånd som behövs och så.) Vi komposterar alltså i princip allt matavfall: fruktskal, grönsaksrense, köttben, matrester. Det blir en hel del. Vi har en specialköpt snygg rostfri hink med lock i köket för matavfallet. (Dessutom har vi vanlig trädgårdskompost.)

Komposten ger bra näring till trädgårdslandet. Som en bonus får vi mindre att lägga i soptunnan, och eftersom sophämtningsavgiften delvis baseras på antal kg sopor som hämtas hos oss så blir det förstås billigare för oss. (Sopavgiften har också en fast del.)

Men från början av april ändras detta. Kommunen börjar samla in matavfall. För matavfallet får man också betala dels en fast avgift, dels en avgift per kg. Den rörliga delen, kostnaden per kg, är lägre än för de vanliga soporna. Det ska stimulera till utsortering av matavfall. Alltså, högre fast taxa totalt, men samtidigt lägre taxa per kg för delar av soporna.

För dem som inte alls sorterat ut matavfallet innan, alltså.

För oss innebär det förstås höjning på båda områdena. Vi får ju betala för hämtning av sopor som tidigare varit gratis för oss eftersom vi själva tagit hand om dem.

Det är förstås surt.

Är jag då upprörd?

Nej.

Självklart är det bra att de samlar in matavfallet.

När vi komposterar läcker det förstås metan. Biogas. Det är sånt vår bil drivs på. Metan är också en mycket effektiv växthusgas. Tjugo gånger värre än koldioxid. Från komposten läcker det rakt ut i luften.

Nu när de samlar in matavfallet kommer det istället att rötas. Biogasen tas omhand. Istället för att läcka ut och ställa till skada kan gasen användas som fordonsbränsle. Till exempel till vår bil. Det är självklart jättebra. En fantastisk miljöåtgärd :-)

Vackra knoppar och förfallna husutskott

Häckklippningssäsongen har börjat. Jag har stått ute i sol och lite blåst och klippt, i sällskap av treochetthalvtåringen. Syren, alm, hassel och ask.

Eller ja, asken har jag inte klippt. Förra året kapade jag av de långa vackra askarna, trots att det bar mig emot. Det ser ju så konsigt ut att ha små träd stickandes upp ur häcken. Men i år får de faktiskt stå. Kanske jag friserar dem sedan. Asken har så vackra knoppar och så speciell bark. Jag tycker om den.

Jag tycker om hasseln också. De raka käpparna i hasselknippena är trivsamma, men vackrast är de grenar som inte växer rakt utan lite fram och tillbaka. Knopparna är så nätta, har en så söt form och så fin färg.

Hanhängena på hasseln blommar för fullt och får mina ögon att klia. Det hör till de besvärligare delarna med den här årstiden. Synd, för hängena är verkligen vackra (liksom honblommorna). Och krokusarna har slått ut.

Vi har mätt verandra nummer två, för att kunna börja fundera på hur vi ska lägga upp arbetet med den och kunna leta nya/nygamla fönster till den. Det är spännande det där… För ja, visst händer det att jag tröttnar på renoverandet, eller i alla fall känner att vad är det vi sysslar med – är det här vettigt? Men när vi står där och tittar på verandan, denna underbara glasveranda, men så nergången, då fylls jag av inspiration. Det är ett underbart rum, att sitta och titta på stormar och hagelskurar och åskväder i, att driva upp tomater i, att sitta och läsa sagor i eller bara dricka te och titta på utanföret. Det är fina detaljer. Och det är slitet och dåligt för att fönstren målats med fel färg och plåtar satts galet, så att fönsterträet nu ruttnar bort. Liksom golvet därinne, som är angripet. Och det kliar i fingrarna att få sätta igång och börja riva ner och åtgärda.

Betydligt mindre inspirerande är det att leta efter ”nya” fönster dit. Vi behöver, om vi ska göra det likdanat som det är nu, tolv fönsterbågar på ungefär 42×128 cm. Plus en dörr och ett fönster av något mindre bredd. Ja, visst, man kan beställa nytt. Jävlar vad dyrt det skulle bli… Och även i övrigt känns det bättre att återanvända gamla fönster. Förmodligen är det så verandan är byggd en gång i tiden. Det går förmodligen att trolla en del, det måste inte vara precis de måtten.

Men det är inte lätt att få överblick på begagnatvärlden. Det är en sak att skanna av Blocket. Det är betydligt svårare att få koll på de ställen som säljer begagnat byggmaterial. Bara att hitta vilka som finns är svårt. Och det normala är att man måste åka dit för att kolla deras sortiment. Man kn alltså lägga precis hur mycket tid som helst på att fara runt och leta utan att vara garanterad att hitta nåt. Det känns ju inte heller som en hållbar lösning, varken gällande tid eller körning. Så efter en stund vid datorn slog renoveringsdepressionen till igen :-(

Det är den tiden på året…

…när man så gott som varje dag (eller alla dagar det inte ösregnar) går ett varv i trädgården och spanar i fjolårsgräset efter uppstickande blad och knoppar från lökväxter. Snödropparna blommar för fullt, jag har hittat blad från en hel massa krokusar och några tulpaner och narcisser, och tre krokusar av olika färg och i olika delar av trädgården hr så mycket blomknopp att man kan uttyda färg.

Tyvärr påminns jag under dessa promenader även om stundande arbete i trädgården. Främst i örtagården, men också i det som skulle vara blomrabatter, finns det gott om gräs (ja, faktiskt just gräs – av flera olika arter) på ställen där det inte alls ska finnas…

Men jag och treochetthalvtåring högg i alla fall idag in på lite häckklippning – syren-alm-snöbärs-ask-häcken ut mot vägen.

Det är i alla fall vår! Visst, det väntas snöblask imorgon och det kan fortfarande komma snöstormar, men det är faktiskt vår :-)