Category Archives: Trädgård

Vår, kanske…?

De senaste dagarna har det varit plusgrader ganska stor del av tiden och regnat en del. Igår låg inte mycket kvar av snön. Innergården hade en stor vattenpöl med is under, och infartens hjulspår var kraftfulla isspår.

Dagen idag började med dimma, som sedan kombinerades med ösregn och blåst (ja, dimman låg ändå kvar). Vattenpölen på innergården växte och växte, och båda infarterna stod under vatten; den oanvända värre än jag nånsin tidigare sett. Tomten började likna en träskmark. Men nu på kvällen när jag gick ut till uthuset med saker till frysen hade det i alla fall sjunkit undan från innergården.

Vi har hållit oss inne, jag och minstingen. (Di andra är bortresta.) Bakat och sånt. Och sått. Ja, det är lite tidigt. Men vi brukar så tomater och sånt i februari de allra flesta år. Vid den här tiden kliar det i fingrarna av längtan efter vårbruk och att se fröerna gro i fönstret. Redan för ett par veckor sedan sådde vi lite basilika, för att liksom kunna klara av väntan på tomatodling. Och om det nu är lite tidigt för tomater och chili, så hinner vi faktiskt med en omgång till senare :-)

Det blev en drös sorter… Lite fanns kvar i gamla påsar, men vi har köpt en del nya (i år blev det från Runåbergs). Nej, vi behöver inte så många – men det är ju kul! :-) Sämre nöjen kan man ju ha, liksom :-)

Så nu har vi följt en pluggbox med 2/3 plantjord, 1/3 såjord och så en massa chili-, paprika- och tomatfrön:

  • Sweet Banana (paprika)
  • Ferenc Tender (paprika)
  • Sarit Gat (chili)
  • Corbaci (sötpeppar)
  • Ildi (tomat)
  • Cheerio (tomat)
  • Stupice (tomat)
  • Red Pearl (tomat)
  • Sibirjak (tomat)
  • Cal-J (tomat)
  • Red Pear (tomat)

Tomatodling är väl ett vårtecken så gott som något? Och en fågel sjöng som en galning en stund därute idag, och i princip all snö är borta. Det ska regna hela sportlovsveckan.

 

Så vad är det då på bilden i nya blogglayouten?

Bilden är inte nytagen precis :-) Den är från maj 2005. I krukorna står tomater och chili, i väntan på att det ska bli sommar och utflyttning på gården.

Platsen är verandan. Ja, inte verandan på husets framsida, utan den på västra sidan, som vi ännu inte gett oss på att renovera. Fast bilden är tagen innan verandan hann förfalla fullt så mycket som den gjort nu. Numera är flera av fönstren nedrasade. Det beror inte på oss, utan på dem som byggt och tagit hand om stället tidigare. Nedanför fönstren består verandan av putsad stomme (jag vet inte säkert om den är gjuten eller murad). Och kanten i övergången lutar inåt. Alltså, regnvatten som landar på putskanten har i åratal runnit in mot fönstren och blivit stående där och sugits upp av fönstren, istället för att rinna bort. Dessutom har fönstren målats med plastfärg. Och då blir det till slut så att träet i fönstren ruttnar bort.

Numera har vi inga tomater stående på verandan. Numera sitter vi inte på verandan och skyler för hagelskurar på midsommar. Numera går vi helst inte ut där alls.

Men ja, den ska också renoveras. Tids nog. För det är ett ofantligt mysigt ställe.

Utanför fönstret kan man för övrigt ana kaffegrottan, alltså vår lilla berså av almhäckar.

Idag kom snön!

I morse när jag tittade ut genom fönstret ovanför trappan såg det märkligt vitaktigt ut på den bara jorden i trädgårdslandet. När jag hade klätt på mig en stund senare och gick för att hämta in tidningen inspekterade jag. Jodå. Snö. Små små flingor av snö låg där och på en del ndra ställen, bland annat lekstugans tak, infarterna och grusvägen. På andra ställen låg snösörja :-)

En stund senare började det snöa. Efter några omgångar av uppehåll tog det sedan i och snöade under ett antal timmar, till och med så där så att luften liksom är vit. Och ja, det la sig i ett tunt tunt lager över världen, som låg kvar i flera timmar.

Nu tror jag nog att det är borta, dock. Men i alla fll. Det har kommit snö. Nu känns det liksom normalt ;-)

Buxbom, almar och sjukdomar

Vi har ju förstås redan en del buxbom som inte mår bra. Men så har det ju varit länge: det är ett parti som var litet och förtorkat och förkrympt och långamt döende redan när vi flyttade dit. Och nej, vi vet inte varför. Å andra sidan så mår de allra flesta av våra buxbomar bra och växer så det knakar, trots att de är gamla och har fått växa lite för mycket och sedan klippts ganska hårt och så vidare. Och de blommar och frösår sig.

Undrar om det har någon del i det förresten. Jag antar att de allra allra flesta buxbomsplantor som säljs är sticklingar. Det vill säga väldigt väldigt många av dem är genetiskt sett samma individ – det är bara fråga om en vegetativ förökning. Och det innebär ju förstås att de är väldigt utsatta: det finns ingen genetisk variation, och det som tar kål på en planta tar förmodligen kål på alla som är från samma ursprungsplanta (eller i alla fall väldigt många av dem). Fröförökade plantor borde alltså ha bättre odds för att vara friska/inte smittas. I alla fall generellt.

För övrigt har vi ju även en hel massa häckar av en annan väldigt utsatt växt: alm.

Att döma av gamla flygfoton har det tidigare (fram till för 25 år sedan, kanske?) funnits ett antal stora träd på tomten som nu inte längre finns kvar. Vi gissar på almar, och att almsjukan tagit död på dem och att de tagits ner.

Men almhäckarna har vi kvar. I mängder. Enstaka plantor ser inte ut att må bra, eller är nästintill döda. Men de allra flesta växer och frodas (och behöver ibland klippas flera gånger per år för att kaffegrottan ska förbli en grotta och inte ett ogenomträngligt snår och för att det ska gå att köra ut och in bilen på infarten).

Undras om de hårt klippta häckalmarna inte är gynnsamma för almsplintborren? Om det helt enkelt behöver vara stammar över en viss diameter för att insekten ska kunna ta sig in – eller för att svampen ska kunna få fäste?

Ja, hur ska det gå för våra buxbomshäckar?

Buxbomshäckarna är det som ger hela strukturen och karaktären i vår trädgård. Och buxbomen hotas av en svamp, det har man kunna läsa många artiklar om de senaste åren.

Än verkar problemet mest ha nått kyrkogårdar, plantskolor och större planteringar. Så kanske kan våra häckar klara sig ett tag till. Men förr eller senare lär väl smittan dyka upp även hos oss.

Då är det kanske kört för våra vackra skånska buxbomsträdgårdar :-(

Tomatchutney 2

Idag har vi gjort ett försök att höststäda trädgården – alltså samla ihop allsköns saker som hamnat lite varstans på tomten under sommarhalvåret men som bör komma under tak innan snö och kyla tar över världen. (De tre senaste nätterna har vi haft frost. Nu ska det bli lite varmare om nätterna igen. Och märk väl, enligt SMHI är det fortfarande sommar *skakar på huvudet åt märkligt satta definitioner*)

Bland annat monterades ”växthuset” ner. Och då kom jag åt fler gröna tomater. Så det blev en omgång chutney till, ungefär så här den här gången:

knappt ½ kg gröna tomater, halverade (de få större delade jag något mer)

ungefär 1 litet äpple (strikt talat ett litet och tvåyttepytte), klyftat och därpå skivat

3 gröna omogona milda chilisar (hit ner alltsammans från trädgården)

½ dl äppelcidervinäger

3/4 dl rörsocker

1 msk pressad citron

1 msk curry (av ganska ordinär sort)

Koka i ca 40 minuter, häll på burkar.

Improviserad päronpaj

Päron är inte någon jättestor favorit i familjen. Men med huset och trädgården följde två stora päronträd. Två olika sorter (även om de ser ganska lika ut). Båda med egenskapen att päronen har mognadsutveckling omogen-omogen-omogen-övermogen.

Ytterst få av päronen brukar bli uppätna – om man nu inte räknar det getingarna äter upp. Detta ger mig förstås dåligt samvete.

Idag har jag därför improviserat ihop en päronpaj. Den blev faktiskt riktigt god. Dessutom fick jag användning för sista slatten turkisk yoghurt, som annars snart behövde slängas, och en äggvita som stod i kylen.

Deg:

75 gram smör, mjukat i mikro

½ dl rörsocker

1½ dl havregryn

1 dl vetemjöl

Blanda. Tryck ut i en liten pajform (18 cm?). Grädda i 220 grader i ca 10 min.

Skala, fyrdela och kärna ur tre päron. Skiva päronen från kortsidan. Bre ut på pajskalet.

Blanda turkisk yoghurt (det kan väl ha varit en knapp dl), en äggvita, 1½ msk vaniljsocker, ½ tsk malen ingefära och 1 msk rörsocker. Bred ut ovanpå päronen. In i ugnen, 200 grader, 30 minuter.

Låt svalna lite innan servering.

Grön tomatchutney

Oktober.

Så trots högsommarvärmen igår drog jag nu slutsatsen att inga fler tomater skulle mogna i år och plockade in alla gröna. Och så improviserade jag en chutney på dem:

½ kg gröna tomater, grovt skurna

1 msk pressad lime (på flaska)

½ dl äppelvinäger

3/4 dl rörsocker

½ tsk malen ingefära

1 tsk kardemummakärnor

1 stor röd mild chili (strimlad)

4 små vitlöksklyftor, tunt skivade

Koka upp, låt puttra en timme, rör då och då. Häll upp i burk (det blev en burk och lite att provsmaka :-) ).

Under tiden det puttrade gick jag och målade blått på verandan.

Spröjsar och vinbär

Det har varit lite dåligt med hus- och trädgårdsuppdateringar på ett tag. Visserligen händer det väl inte så hemskt mycket på den fronten, mn främsta anledningen till att jag inte skrivit om det har nog varit att jag inte hunnit eftersom jag haft så mycket annat jag velat skriva.

Läget för verandan är det här:

  • De stora fönstren för ena sidan är klara att sättas upp, bortsett från att kittkanten inte är målad (och det kan ju vänta). De ska målas invändigt minst en gång till sedan, men jag räknar med en hel målning samlat på insidan när allt är på plats. (Samma med utsidan också, faktiskt.) Dessutom saknar vi saker att sätta upp fönstren med, men efter en diskussion häromdagen med den fönsterhantverkare vi anlitar vid behov så vet vi nu tt vi ska sätta upp fönstren med vervlar.
  • De stora fönstren på andra sidan fanns det typ inget kvar av, så nu har vi beställt helt nya av sagda fönsterhantverkare.
  • De smala fönstren som ska sitta på var sida om pardörrarna saknade varsin spröjs (eller, de var så kassa att de behövde bytas). Så mannen har meddelst golvbräda, såg, dremel, morakniv, tålamod, tur och viss skicklighet (?) gjort nya spröjsar och monterat (det ser bättre ut än någon av oss trodde var möjligt). Seda har jag och sjuåringen oljat, och nu idag har jag målat första omgången grönt.

Och så har vi planterat nya vinbärsbuskar. Vi satte en omgång redan 2003, tror jag. Men dels tror jag inte buskarna i sig var de bästa, dels har vi inte haft tid att sköta om dem så mycket. Och framför allt tror jag inte de trivdes så nära buxbomen. Den här gången ska vi istället satsa på att dela in trädgårdslandsrutan i fyra kvarter med bärbuskar och liknande, och göra planterandet pö om pö. Så i det trädgårdsland vi körde upp i våras har vi nu planterat början på den första av fyra ”armar”. (Här hade jag tänkt att det faktiskt skulle komma en skiss, men sedan kom huvudvärken emellan :-( så det får bli en annan dag.) En Ben Gairn (svart), en Titania (svart) och en Rovana (röd). Vi ska fylla på med en Röda Holländska också, när vi fått fatt i en sådan. Barnen hjälpte mig med planteringen.

Huvudvärken, ja. En egen historia. Nu ska jag och huvudvärken sova; vi får ta det en annan dag.

Nu står de på TV igen och säger att det är sååå lätt att ta sticklingar på buxbom

Tack, vi försökte flera gånger, fler år. Lyckades aldrig.

Fröplantor av buxbom däremot, det kommer det lite varstans i trädgården. Tyvärr alltid på mer eller mindre olämpliga ställen — och de är inte så smidiga att flytta.