Category Archives: Trädgård

Stockrosornas lilla historia

StockrosNu blommar stockrosorna för fullt framför sunkuthuset/orangeriet, i alla möjliga färger. Ja, eller i alla fall ett antal olika varianter av gul, gulrosa, rosa och rött.

Stockrosorna är faktiskt en av de få saker i trädgården jag lyckats med enligt plan ;-) Jag tänkte att det borde bli snyggt med stockrosor vid den vita putsväggen. Så vi köpte ett antal plantor – fem stycken eller nåt sånt.

Stockrosor finns enkla och dubbla. Vi ville ha enkla, så det köpte vi. Ja, det var i alla fall vad det stod på lapparna när vi köpte dem. Men när blommorna väl kom så visade det sig att de var dubbla. Inte alls rätt!

Det märkliga är att sedan har vi inte gjort något alls. Men numera är de enkla. Och numera är det förstås hur många plantor som helst. Jag antar att de har frösått sig. Det finns i alla fall inga dubbla kvar, trots att de vi köpte skulle vara fleråriga. Och det är definitivt så att plantorna är fleråriga.

Nåja, det viktiga är ju att det är vackert. Och stockrosorna är tåliga och envisa. i år så står de egentligen under en provisoriskt arbetsbänk av bockar och delar av det gamla matrumsbordet, men det hindrar dem inte från att blomma. Med andra ord helt rätt blommor för en småstökig innergård.

Här surrar det för fullt

Det pratas ju en hel del om minskande mängder av insekter av olika slag, både från vetenskapligt håll och vad gäller folks observationer omkring sig. Därför kanske jag kan glädja någon med mina observationer?

Och ja, jag vet: vad jag berättar är ju bara fråga om ”anekdotiska bevis” – det säger egentligen ingenting om hur det står till någon annanstans än just här, och egentligen inte ens det, eftersom jag faktiskt inte för någon statistik eller gör några riktiga räkningar av olika grupper eller så.

Men i alla fall:

Här surras det för fullt.

Det är gott om humlor bland honungsfacelior, ärtor, vitplister, stockrosor och annat.

Jag hör i vanlig ordning gräshoppor borta i det höga gräset.

Det finns en hel del dagfjärilar – häromdagen i så stor mängd (av någon brunorange halvstor sort) att jag fick känslan av att nu måste det ha ”kläckts” en hel massa samtidigt.

Och alltså… jag kan inte påstå att jag nånsin tidigare lagt märke till murande steklar. Men nu när jag håller på och målar fönster och annat så tycks de dyka upp överallt. Inte bara i insektshotellet vi satt upp, utan från en dag till nästa murar de till exempel igen de förborrade hålen i fönstren där krokar och annat ska sättas fast…

Den enträgna åkervindan

Åkervindan är ett envist ogräs, som jag jagar i trädgårdslandet. Djupa, snirklande rötter med en enorm växtkraft och förgreningsförmåga – de sägs kunna gå flera meter ner i marken. Och ovan jord slingrar de sig runt andra växter och ”kväver” dem. När orken räcker till är jag efter dem så fort de sticker upp i trädgårdslandet – inte för att jag nånsin kommer att vinna över dem, men för att åtminstone hämma dem. Ungefär som med mördarsniglarna.

Fast på andra ställen i trädgården får vindan komma. För jag kan ändå aldrig hinna med att rensa vinda överallt.

Och den är ganska söt. Den slingrar sig vackert, och blommorna ser väna och snälla ut. Där den inte gör någon skada kan jag numera njuta av den igen.

Det är en inkräktande växt, som gerna tager i besittning andras mark. Icke sällan ser man somliga dess stjelkar krypa ända ut på vägen, under det andra sprida sig inåt åkern bredvid och slingra sig kring råg- eller hvetehalmen. Men vackra äro dessa tätt blomprydda slingor med sina hvita och rosen- eller köttröda, välluktande, för solen öppna klockor, och de bryta sig behagligt mot de andra åkerogräsen.

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)

Åkervinda är också en folkmusikgrupp som vi ”upptäckte” på Skurupsfestivalen för några år sedan.

Och häromsistens kom jag slutligen loss och köpte deras skiva ”Kära mor”. I skivomslaget står det så här:

Ur skivomslaget till Åkervindas "Kära mor"

Ur skivomslaget till Åkervindas skiva ”Kära mor”.

Convolvulus arvensis åkervinda.jpg
Convolvulus arvensis – åkervinda av Carl Lindmanhttp://runeberg.org/nordflor/pics/104.jpg.
Licensierad under Public Domain via Wikimedia Commons.

Jag vill inte ha med er att göra!

Ibland blir jag förvirrad och vet inte riktigt vad eller hur jag ska göra.

För några dagar sedan la jag upp bilder på blommande stockrosor på twitter och skrev ”Nu blommar stockrosorna”.

För en lite stund sedan noterade jag att inlägget blivit retweetat – av ett företag som säljer plugg som innehåller bekämpningsmedlet glyfosat. Alltså det aktiva ämnet i round-up.

Glyfosat kan vara cancerframkallande enligt WHO.

Visst, ska man nödvändigtvis använda glyfosat så är det bättre att använda pluggvarianten, där man injicerar giftet direkt i den växt man vill bekämpa istället för att spruta och därmed skada betydligt fler organismer. Absolut. Och ja, självklart kan det finnas enstaka tillfällen när nyttan kan överväga. Men inte för att ”lösa ditt problem med slybildning efter trädfällning” som det aktuella företaget skriver i sin presentation på twitter.

Och jag skulle aldrig nånsin överväga att använda den sortens ämnen i min trädgård.

Så – det stör mig väldeliga att de retweetar mina bilder på stockrosor från min synnerligen giftfria trädgård. Jag vill absolut inte förknippas med detta företag eller detta ämne.

Samtidigt som det någonstans ekar att all publicitet är bra publicitet och att jag genom att över huvud taget skriva om det också gynnar dem.

Så hur gör man?

Och mer praktiskt: hur gör man för att skitföretag inte ska kunna retweeta mina inlägg?

Citron- och myntadryck

Inspirerad av flädersaftsgörande samt av ett visst företags Myntonad snodde jag idag ihop följande experiment:

  • Ett knippe marockansk mynta (bladen)
  • Sex citroner: först pressade jag ut saften, sedan skar jag skalen i något mindre bitar, och sedan ner med rubbet i samma rostfria hink som myntan
  • En 250 ml-flaska ekologisk lime (som bara är 20% limejuice och resten vatten och citronsyra – men jag ville ha eko) – också ner i hinken
  • 1 liter vatten och 2 kg socker – koka upp som sockerlag, häll över det andra.

På med lock. Nu får det stå några dagar innan jag silar av och fryser in.

Majrovegratäng

Majrovorna är fina nu, så det blev bland annat en gratäng till lunch. Ungefär så här:

Skiva sex majrovor ganska tunt och lägg i en gratängform. Salta lite mellan varven. Släng på lite färsk rosmarin.

Blanda ca 2,5 dl grädde, ½dl creme fraiche, lite pressad lime och två pressade vitlöksklyftor och häll över majrovorna. Strö på lite ströbröd.

En timme i ugn på ca 200 grader; höj till 230 sista stunden.

Vinbärsskörd

Idag har det varit bedrövligt väder. Totalt 17 mm regn och kraftig blåst. Max nånstans runt 13 grader varmt. Fullkomligt uselt väder för den som egentligen vill vara ute och måla diverse saker.

Innan regnet hann vi dock plocka röda vinbär. Barnen var med ute i trädgårdslandet och plockade flitigt utan protester! Totalt fick vi ihop ungefär 5,5 liter. En halvliter kokte vi kräm på, och resten är nu infryst till kommande pajer och krämkok.

Julirapport

Citronträdet blommar med fantastiska blommor och apelsinträdet är i knopp.

På verandan har några tomater börjat skifta i orange, och vi har skördat de första gurkorna.

Inatt byttes olidlig klibbig sommarhetta mot åska och tio millimeter regn, och idag är världen dräglig igen.

Krusbär och vinbär närmar sig att vara mogna, och elvaåringen säger att det finns färdiga hallon.

Kåltankar

Ibland funderar jag på det här med kål. Kål är ju sånt där som betraktas som någon sorts… ”urgrönsak” ;-) Ja, nu överdriver jag fruktansvärt. Men kål hör sånt där som folk odlat lääänge – i Sverige troligen sedan vikingatiden eller längre.

Samtidigt ”ska” de allra flesta kålsorter förkultiveras – sås i krukor inomhus eller under varmare förhållanden än utomhus under försäsongen och sedan planteras ut när det blivit varmare. – Och det går väl liksom inte riktigt ihop med odling under ”gamla tider” – vem sjutton skulle ha haft möjlighet till sånt då?

Men kanske är det en överdriven idé att hålla på och driva upp kålplantor i förväg? Ute i vårt potatisland växer i år ett antal plantor självsådd broccoli (eftersom vi odlade broccoli och annan kål där ifjol). Och de plantorna är längre komna och finare vuxna än de jag drivit upp ”på rätt sätt”.

Plötslig jordgubbsfrossa

Jag skulle gå ut och sätta på vattenspridaren tidigare ikväll. Det är torrt, och jag har tänkt ett antal dagar att jag ska sätta på vattenspridaren när det blir kväll, men sedan glömt det. Ikväll kom jag ihåg.

Men när jag kom ut till trädgårdslandet kom jag ihåg att det ju fanns mogna jordgubbar som nog borde plockas innan jag dränkte trdägårdslandet i vatten. Så jag hämtade en bunke och började plocka. Och plocka. Och plocka.

Det blev helt enkelt en himla massa. Jag vet inte exakt vilka mått de olika bunkarna var på, men det måste ha varit i alla fall fyra liter totalt?

Efter kvällsmaten ställde jag fram jordgubbar på bordet och sa till hela familjen att ni får äta precis hur mycket ni vill. Sedan frös jag in resten – totalt tre påsar. Och så blev det en liten skål kvar med ”de fula” (de där jag skurit bort lite) som fick socker på sig och står i kylen till frukost.

Till saken hör att jordgubbsodling knappast är något vi lagt krutet på. Jag tror vi köpt sex plamtor en gång i tiden, och fått några, men i övrigt har de skickat revor, som vi flyttat till nya ställen när de kommit där de inte ska, och så har vi gjort om det några gånger, och så har det blivit som det blivit, typ.