Etikett: ångest

Grundantagandet att det är mitt fel och olika nivåer på kostnader

När nånting skiter sig så utgår jag från att jag gjort fel eller att jag borde gjort något annorlunda. När avloppet i badrummet slutade fungera så antog jag att det var mitt fel. Att det var mitt och äldste sonens hår som gjort att det var stopp. Att jag rensar avloppsbrunnen för dåligt och för …

Fortsätt läsa

C o r o n a .

Det är lite drygt två år sedan vi hörde talas om den nya sjukdomen borta i Kina första gången. I samband med sportlovet 2020 började den bli en påtaglig del av min tillvaro: Kollegor kom hem från sportlovsresa utomlands, direkt tillbaka till jobbet, och jag försökte undvika dem så gott det gick, ifall de hade …

Fortsätt läsa

”Saknar sjukdomsbeteende”

Det ligger en text och skvalpar i nitt huvud. En text som inte riktigt vill komma loss och ut ”på papper”/ut i bloggen. Mest av allt för att det är en krävande text. En text som består av många delar. Är det något jag inte har nu så är det det fokus som krävs för …

Fortsätt läsa

Ångestlista

En av de besvärliga sakerna med min ångest är att alla dåliga saker som någon gång hänt liksom hamnar i ”listan” av Dåliga Saker Som Kan Hända TM och som jag därför… håller koll på? Som bilen nu. Bilen är fixad. Men jag har suttit hela vägen och lyssnat efter eventuella missljud. Låter det inte …

Fortsätt läsa

Härdsmälta

Och så är hjärnan nära härdsmälta igen. Fastnar i den konstanta känslan av att behöva göra, göra, göra, lösa, lösa, lösa. Och när jag funderar på det så inser jag att droppen, det där som tar kål på mig, återigen är att behöva ta ställning till och väga in allt och bestämma. Verandadörren. För jag …

Fortsätt läsa

Det värsta (igen)

… och så vaknar jag lördag morgon och får syn på att jag har ett rödaktigt aningens halvmåneformat märke på benet. Tror först att det är mensblod, men det är det inte. Landar senare i att det nog är någon sorts blåmärke… eller något helt annat. Ångest. Märkliga blåmärken far så lätt iväg i dödsångest …

Fortsätt läsa

Vildsvinschock på vägen hem

På väg hem. Åttaåringen har varit på fäktning. Vi kör bilen hem. Det är på väg att bli mörkt: på några ställen hänger det kvar färg av solnedgång, men annars är det skumt (och en kort stund senare är det mörkt på riktigt). Mellan byarna med bara några kilometer kvar hem, vi har passerat förbi …

Fortsätt läsa

Det där mörkret

Vissa dagar vill mörkret ta tag i mina tankar. Som dagar när jag för hundrade gången (typ) hittar en bit av en eternitplatta någonstans i jorden i trädgården och tänker hemska tankar om cancer och vad som finns i jorden här och att vi säkert inte borde odla i trädgårdslandet och säkert borde flytta härifrån …

Fortsätt läsa

Rädsla

Rädslan är det som tar kål på mig. Jag har varit hos sjukgymnasten idag. Jag har svarat honom att det känns bättre. Jag har berättat om kinderna och käken och att det lättar av massage och att jag tror att det kanske kan bero på oro och spänning, och han hade ingen invändning. Och han …

Fortsätt läsa

Den jävla ångesten

Min fot/vad/ankel fortsätter att vara småmärklig, med domning/annorlunda känsel och stickningar. Det varierar hur det känns, men det försvinner inte. Det dök upp i söndags – eller det var då jag noterade det första gången, som en känsla av att muskeln på insidan av benet strax ovanför hälen hade somnat. Det var i måndags jag …

Fortsätt läsa