Idag har vi fortsatt riva golv. Först bort med andra halvan av de fula mattan vi haft överst under alla år här. Sedan bräcka bort de tre resterande masonitskivorna. Sedan dragit upp en massa spik. (I de här rummet har de inte varit lika infernaliskt övernitiska (hahaha) när de spikat fast masoniten – det har inte varit hysteriskt många spikar, bara ordentligt fastspikat.) Sopat golvet, dragit upp missad spik som inte syntes i dammet. Och så dragit bort först matta två och sedan slutligen matta tre.
Matta två såg ut som (eller ja, skulle föreställa, såsom i dåligt målad imitation) fiskbensparkett. På denna matta fanns tydliga spår (inkl enstaka kvarsittande spikar) efter det gnistskyddsplåt (eller vad heter det?) som suttit under den kamin som en gång funnits i rummet (långt före vår tid – men ja, vi har länge haft funderingar på att sätta dit en ny. Det kräver dock att vi sätter rör i murstocken, den håller inte tillräckligt gott skick som det är nu). Matta två var i hyfsat gott skick när man väl fåt bort allt det gråa dammet och om man bortser från alla de fula hål som blev av att vi drog ur spikarna som hållit fast masoniten (i hålen syntes det svarta innanmätet mycket tydligt). Mattan satt för övrigt knappt fast utan var nästan bara att rulla bort, bortsett från enstaka fläckar (och där det satt kvar spikar till kaminskyddet).
Matta tre… hade ett mönster som skulle se stickat ut, med små märkliga ”stickade” blommor. Mycket märkligt tycker jag, men förmodligen tyckte man det var logiskt eller i alla fall snyggt på den tiden. Matta tre var bitvis mycket mycket sliten – där det stått möbler, där man hade gått, och så vidare. På några ställen var den helt genomsliten, så att man såg mattan svarta innanmäte ordentligt, och man hade lagt ner små kartongbitar och annat för att jämna till i hålen, och på några få ställen syntes något som förmodligen var rester av mörkt/svart lim som varit mellan matta två och tre. Ovanpå matta tre hittade vi tapetbitar av den tapet som sitter direkt under den befintliga tapeten i rummet. Ovanpå matta tre fanns också märken av en kaminskyddsplåt, dock i lite annan form.
Och underst fanns förstås ett trägolv. Brunfläckigt av limmet som en gång hållit fast matta tre (även den var lätt att riva loss), men annars i ganska okej skick. Inte fantastiskt, men bättre än vad vi trodde när vi såg ena änden av det när vi började riva mattorna häromdagen. Däremot är det ju slitet, ojämnt (det är ju därför de jämnat av med det gråa dammet/sanden/bruket/whatever) och… tja, inte vågrätt :-) Och plockas upp måste det i vilket fall, eftersom problemet ju är bjälkarna. Men ändå :-) Och direkt på trägolvet, på kaminpositionen – så sitter förstås den ursprungliga kaminskyddsplåten kvar!
På undersidan av matta tre hittade min man ett tryckt ord, upprepat igen och igen: BALATUM.
Det var jag förstås tvungen att googla. Det visar sig att Balatum är ett märkesnamn, och att det handlar om en sorts ”fattigmanslinoleum”. AB Balatum startade 1936 i Göteborg. Flera andra liknande material tillverkades på den tiden: Götaleum, Congoleum och Trelinum, och Balatum verkar ibland användas inte bara för det specifika märket.
Så här står det i tyska Wikipedia (länk till google-översättning):
Balatum ist ein preiswerter Fußbodenbelag, der als günstige Konkurrenz zum Linoleum hergestellt wurde. Balatum besteht aus einer mit Ölfarbe bedruckten Wollfilzpappe. Balatum wurde in Neuss bis Anfang der 1970er Jahre produziert und dann von den haltbareren und preiswerteren PVC-Belägen vom Markt gedrängt.
Och i franska (google-översättningslänk):
Le Balatum est un matériau de revêtement de sol solide et décoratif constitué de carton enduit d’asphalte. D’un prix de revient peu élevé, il a été créé dans les années 1920 par les Papeteries de Genval. C’est une marque déposée, utilisée comme nom.
Och på engelskspråkiga sidor hittar jag texter om skillnaden mellan linoleum och balatum, där det bland annat skrivs följande:
Linoleum is also far more durable, making it more versitile in where it can be used. Balatum, on the other hand, does not have such durability.
Slutligen hittar jag en bild på ett Balatum-fragment på en holländsk museisida, och en tysk sajt där man kan beställa affischer mer gammal Balatumreklam.
