Etikett: cancer

Huvudröra

Idag är tyngre än igår. Men då var igår en ganska bra dag. Tror jag. Lillskrutt kräktes tre gånger totalt igårkväll. Idag mår han bra och äter; möjligen lite trött. I världen utanför sker regeringsombildning. Lillskrutt tittar på Hobbit-film. Båda delarna verkar påverka mig negativt. Filmen i sin dysterhet som jag inte riktigt orkar balansera …

Fortsätt läsa

Optimist ända in i det jävla kaklet

Söndagen 1 maj. Den sista dagen i ditt liv som var nånstans i närheten av att du var med, liksom. Du halvsitter/halvligger där i sjukhussängen. Och med jämna mellanrum så får personalen hämta ny krossad is åt dig. Krossad is, som man kan stoppa i munnen, när man känner sig törstig eller torr i munnen, …

Fortsätt läsa

Den där cancerskulden igen

Den senaste tiden har jag kanske mer än vanligt sett män i din ålder. Det har väl varit en del tillfällen att träffa många på en gång, om man säger så. Och så har jag kanske mer än vanligt reflekterat över deras kroppsform. Och alltså, det finns ju en del av dina jämnåriga som är …

Fortsätt läsa

Korvskräcken

I min väska ligger fortfarande pappret jag fick på palliativa, när jag för läkaren vädrade min oro för att barnen ska ha ärvt en rejält förhöjd cancerrisk av sin far. Jag pratade med henne om oron och osäkerheten kring hur jag ska hantera denna oro, hantera viljan att minimera risken för cancer hos barnen genom …

Fortsätt läsa

Kristiflygare i trädgården

Plommonträden blommar för fullt. Även det gamla som jag hur länge som helst trott borde ha gett upp. Humlorna surrar och letar nektar runt vitplistern som inte slagit ut ännu. Rabarbern, som du rensade runt och gav gödning till för bara några veckor sedan, växer så det knakar. Och dina sparrisar ser så fina ut. …

Fortsätt läsa

4 maj 2016

Hej älskling! Det är lite ovant att inte ha dig här. Eller väldigt ovant. Igår var det jobbigt. Jag var jättetrött för jag hade knappt sovit den natten. Och jag kände mig allmänt förvirrad, för jag kunde liksom nästan bara minnas dig som den döende eller döde där i sjukhussängen. Utom i korta mentala glimtar, …

Fortsätt läsa

Den största fienden

Vi hämtar alla kraft från olika saker. Ibland kan det vara svårt nog att stå för vad man hämtar kraft från, speciellt om man känner att det kanske av vissa betraktas som romantiskt dravel. Det här är en scen som gjort starkt intryck på mig redan sedan jag återupptäckte Robin of Sherwood i början av …

Fortsätt läsa

Den stora tröttheten som står i vägen för det huvudet vill få ordning på på olika plan

Så mycket trötthet. Så lite vila och sömn i kroppen. Så många tankar som inte riktigt orkar formuleras och hanteras innan kroppen och huvudet har fått sova, men sömn är en bristvara. Så många saker som surrar i mitt huvud att jag vill göra och vill ska bli ordnade, och så oerhört lite kraft att …

Fortsätt läsa

Strax efter halv tolv den 2 maj 2016

Slut. Döden. Änka.   Jag la mig och försökte sova någon gång vid elva. Hade svårt att somna, för jag låg och lyssnade till hans rofyllda jämna andetag, sådär lagom kraftfulla som någon som sover gott i samma rum när man själv inte kan sova. Vred på mig i omgångar, kom inte till ro. Sedan …

Fortsätt läsa

Även och inte minst mörkret

Facebookflödet fylls av beskrivningar och minnen om älsklingen. Och nästan alla handlar på något vis om den alltid glada, optimistiska, positiva personen. Och sådan var han förstås. Men inte bara. För mig var den avgörande biten egentligen den motsatta. Jag berättade för honom om mina innersta mörka tankar, bjöd in honom till mina demoner. Och …

Fortsätt läsa