Tag Archives: frihet

Din personliga frihet som ingenting får inskränka för den är viktigare än andras liv

Du tjatar om din personliga frihet. Om din rätt att själv få bestämma över ditt liv och göra som du vill, och här ska inga jävla miljöfascister komma och bestämma hur du får leva ditt liv. Du vill inte ha inskränkningar i vad du får göra. Du vill få bestämma själv vad du ska äta, vad du ska köpa, vart du ska resa och hur, oavsett vad det har för påverkan på annat och andra. Du anser att det är din personliga frihet att göra vad fan du vill. Och alla försök att inskränka din frihet – oavsett skatter, lagar, eller ”bara” information om vad dina val ger för negativa effekter, inkränktar på den frihet du är given som (priviligierad vit) människa.

Men du. Vi lever i ett samhälle. Ett gemensamt samhälle. Och själva grunden för ett samhälle är att vi inskränker folks frihet och skapar skyldigheter.

Till exempel har de allra flesta samhället sedan tusentals år förbjudit dig att döda andra människor.

Så nä, du får inte göra som du vill. Men det fick du inte innan heller. Vi människor sätter upp regler tillsammans, för hur det fungerar att leva tillsammans, givet förutsättningarna i var tid.

I vissa samhällen och i vissa tider har man gillat att förknippa de här reglerna, eller inskränkningarna, med någon sorts gud som sagt något – man har skyllt på religionen. Fast oftast kommer även dessa regler från början från vad som behövts för att samhället och samlevandet människor emellan ska funka. Regler som kommer från så kallade religiösa sammanhang har dock en tendens att leva kvar långt efter att de slutat vara motiverade. Och eftersom det med tiden lagras på fler regler, så är inskränkningarna i den personliga friheten ofta större för dem som tror på en gud. En gud tycks ha rätt att inskränka folks frihet nästan hur långt som helst.

Men vi som vill inskränka din frihet för att planetens resurser är begränsade, för att människans påverkan riskerar att sabba möjligheterna för kommande generationer, vi har ingen religion att skylla på. Vi baserar våra krav på vetenskap. Och då tycker du inte det är okej att vi inskränker din personliga frihet.

Men du då! DU inkräktar på min frihet, på mina barns och eventuella barnbarns frihet. Du inskränker kommande generationers möjlighet att leva ett vettigt liv.

Men ja, visst vill jag värna din personliga frihet. Det är viktigt att du själv får välja hur du vill minska din negativa påverkan. Det står dig fritt. Så länge du håller dig inom din beskärda del och inte inkräktar på andras rätt till samma frihet. Så länge du inte förbrukar mer än din andel av det livsutrymme som finns att tillgå. Inte släpper ut mer än din beskräda del klimatpåverkande gaser.

Jag har ett moraliskt ansvar att leva mitt liv på ett sätt som inte inkräktar på andra människors rätt att leva.

Och detsamma gäller dig.

 

Ikea och livegenskap

Igår lånade vi ut barnen till mina föräldrar på några dagar. Morföräldrarnas egen önskan. Så vi åkte dit och lämnade barnen, åt middag och drack kaffe, samt vände hemåt…

…men körde in på första bästa Ikea och gick och drällde i flera timmar. Huvudsakligen planlöst.

Nej, vi hade inget specifikt, stort och jätteviktigt ärende. Vi hade förstås en del små saker som vi visste var bra att få gjort, som fanns i våra huvuden inför ”nästa gång vi kommer till Ikea”.

Men mest var det fruktansvärt länge sedan vi kunnat gå runt där och bara titta. Fundera. Titta på olika möjliga lösningar för det ena och det andra. Prata med varandra. Nogsamt gå igenom alla avdelningar. Istället för att kämpa – också i flera timmar – för att lyckas ta oss till den avdelning som har det där vi behöver, försöka prata några få meningar med varandra och ta ett beslut, under det att vi konstant blir avbrutna av ”mamma titta här!” eller får avbryta oss själva för att hindra barnen från att slå ihjäl sig eller varandra, ta sönder inredningen eller försvinna ut i tomma intet=Ikeas oändliga värld. Samt slutligen hämta några saker på ta det själv-lagret, strunta i några andra för att vi inte lyckas få prata klart, och konstatera att det där andra vi borde tittat på får vi ta en annan gång, för nu orkar vi inte slåss mer.

Gud så skönt det var!

Och oj så slösaktigt det kändes… ;-)

____________________________

När jag tänker på det så handlar ganska mycket av ledighetskänsla just om möjligheten att själv kunna göra de saker som faller en in, i den ordning de faller en in eller det passar en, och att inte behöva svara för varje steg. För normalt sett så är det alltid minst ett barn som springer efter, vill att jag ska göra något åt honom eller med honom, och frågar nr jag är klar med det jag gr nu eller när jag kommer. Säger jag att jag kommer snart, så förväntas jag komma inom 20 sekunder. Säger jag att jag bara ska gå på toa innan jag kommer, så är det liksom inte OK att jag fixar något annat på vägen. Det finns liksom ingen frihet att bara jobba på eller fortsätta eller göra lite ditt och datt.

Ingen frihet och självständighet.

Jag är tyvärr så ovan vid möjligheten att göra vad jag vill att jag blir stressad över valfriheten och får prestationsångest över allt jag vill hinna och hur jag ska välja.