Tag Archives: kemikalier

På kryss genom Skåne efter ekogubbar

Vi vill ju gärna köpa ekologiskt när det går. Och när man läser sånt här så känns det inte längre så väldigt lockande att äta ”vanliga jordgubbar” – det känns tvärtom som att det är värt ganska mycket att få fatt i ekologiska. Men ekologiska jordgubbar är det ont om. Till midsommar lyckades vi få tag i ett par liter från Gotland, för dryga 60 kronor litern.

Till självplock finns det på lite närmre håll: mitt i Skåne, på Vidablick. Och ja, det känns faktiskt värt bilresan dit. Både för att slippa äta gifterna och för att gynna dem som odlar på detta enda vettiga sätt. För när ska man äta jordgubbar om inte på sommaren – och hur ska man hämta livskraft om man inte ens får äta lite jordgubbar på sommaren?

Men Skånes stora vägar är inte byggda för att man ska förflytta sig i nord-sydlig riktning i mittersta Skåne. Att ta de stora vägarna skulle innebära omvägar. Kanske skulle det gå snabbare, men det skulle inte bli närmre, och det skulle bli mycket tråkigare. Så idag har vi kryssat oss fram på Skånes småvägar efter Blåa kartan, genom Vomb och Harlösa, utanför Löberöd och genom Högseröd. Sett konstiga och vackra kyrkor, slingriga vägar och ironiskt sagt ”Ja, Skåne är platt” (för det är det ju inte, och om det inte räckte med att bli påmind om det varje dag så blir man påmind om det en dag som denna). Njutit av vackra sommar-Skåne. Och så anlänt till Vidablick och plockat 12 liter jordgubbar.

Nu står det två grytor med jordgubbar varvat med socker i kylen för kokning av sylt imorgon. I frysen finns rårörd sylt och sorbet (den senare tack vare nioåringen). Vi har frossat i jordgubbar ikväll, och det står ett par liter orensade kvar i kylen.

Ibland är balansgången svår

Jag påpekar ibland för vår lilla Ica-butik i byn att jag vill att de ska ta hem mer ekologiskt. Ibland frågar jag efter specifika saker, men ibland är det bara ett allmänt önskemål om mer ekologiskt.

Så häromsistens meddelade de att intresset för och efterfrågan på ekologiskt ökat, och att de därför tagit hem ett helt ställ med Saltå Kvarn-produkter. Placerad direkt man kommer in i affären där alla kan se den. Jättebra!

Fast… En väldigt stor del av varorna de tagit hem är konservburkar. Plåtkonsever med tomater, linser, bönor. Plåtkonserver som jag nästan helt slutat köpa på grund av bisfenolen i plastliningen på insidan av burkarna.

Hur gör man då?

För jag är ju en av deras bästa ekokunder. Jag känner ett ansvar för att de faktiskt får sålt det ekologiska de tar hem, för att de ska fortsätta öka ekosortimentet.

Så, ytterst motvilligt har jag nu i alla fall köpt hem ett par plåtkonserver.

Var det rätt eller fel?

Fan vad kunskap gör livet komplicerat ibland.

Tanken om människans litenhet är ett av de allvarligaste hoten mot människan

Men det begriper ni väl att inte människan kan påverka klimatet!

Ovanstående är, återigen, inte exakt citat. Däremot är det det nerkondenserade budskapet från många när det kommer till diskussioner om klimatförändringar.

Grunden för detta påstående varierar. En del baserar det på religiös övertygelse – gud är så stor, människan så liten, och människan kan inte påverka guds skapelse, för det kan ingen (mer än möjligen gud) – guds skapelse är oföränderlig. (Vilket ju i sig är intressant att tro när man också tror på en skrift där det står om människorna att

Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.”

Andra baserar det på andra saker. Min gissning är att det från vissa är en medveten strategi – ett argument man tror biter på folk som är osäkra i frågan. Och det kan nog mycket väl vara så. Jag tror det är ett argument som funkar synnerligen väl på människor som gärna vill hitta skäl att inte behöva bry sig. Det är ju förstås smidigare, på ett personligt plan, att kunna avfärda och inte behöva ställa om sitt liv.

Och en hel del människor tror säkert att det är så det är, alldeles oavsett vad bibeln eller andra debattörer säger. Att människan är för liten och inte kan påverka. Eller snarast, man ser hela världen som något statiskt, oföränderligt. Visst kan vi göra en massa saker – gräva upp grejer ur marken, odla mat och fixa lite teknisk utveckling – men i grunden ändras ingenting. Solen går upp och ner, årstider kommer och går, människor föds och dör, och Jordens oändliga källor till mat och prylar sinar aldrig.

Det är liksom helt enkelt svårt att tänka sig. Våra tidsperspektiv är så korta. Och tidigare i historien – det vi har att jämföra med – har människans påverkan trots allt varit ganska liten. Men då ska man komma ihåg flera saker:

  1. Vi är extremt många fler människor nu.
  2. Vi har utvecklat olika former av verktyg, vilket mångdubblar våra möjligheter och gör att vi numera kan åstadkomma mycket större fysiska förändringar.
  3. Vi har ökat vårt kunnande på andra sätt så att vi numera kan skapa en massa ämnen med väldigt specifika och långtgående effekter. Otroligt effektiva grejer. (Men deras effekt slutar inte i det ögonblick vi inte längre behöver dem eller de inte längre är kvar i våra ”händer”.)

Människor gör idag många saker som påverkar Jorden och de som lever på den på enormt genomgripande sätt:

  • Vi tillverkar och sprider kemiska ämnen som aldrig funnits tidigare och som levande organismer alltså inte har beredskap för att klara av. Det är ämnen som liknar hormoner och som därmed stör utvecklingen hos djur, växter och andra. Det är ämnen som gör att de (och vi) får svårt att få barn eller producera fröer. Äggskal som inte håller, spermier som inte fungerar. Det är ämnen som ger cancer. Det är ämnen som gör att vi och våra barn blir korkade eller att våra och andra djurs hjärnor och nervsystem inte fungerar som de ska. Och det är i många fall ämnen som är extremt långlivade – de bryts alltså inte ner utan kommer att påverka och förstöra för lång framtid. Och de sprids effektivt över hela världen – överallt där det finns levande organismer får de i sig dessa skadliga ämnen som människan skapat.
  • Vi är inne och ändrar aktivt i arvsmassan hos en massa organismer. Klipper och klistrar i arvsmassan, klipper ihop (delar av) gener från bakterier med gener från växter, för att åstadkomma växter som fungerar på det sätt som passar oss; det sätt som är mest ekonomiskt lönsamt för ett visst företag etc. Leker gud, skulle man kunna säga?
  • Vi gör stora, djupa hål i marken, plockar upp det vi vill ha och lämnar kvar resten som stora avskrädeshögar. Sedan när vi inte vill ha sakerna längre dumpar vi dem någonstans, eldar upp dem eller råkar glömma dem någonstans. Effekterna är bland annat höga halter av farliga metaller, både där metallerna brutits (vid gruvorna), där de använts (i marken vid gamla industrier) och där skiten slutligen dumpas när vi inte längre vill ha den (ofta i fattiga länder). Effekterna kommer att vara kvar länge även om vi slutar idag.
  • Vi släppte tidigare ut (av människan skapade) ozonnedbrytande ämnen, som åkte upp i atmosfären och bröt ner ozonet – och påverkade därmed inflödet av uv-strålning till Jorden drastiskt.
  • Vi har rest till månen, skickat raketer mycket längre iväg än så, kan ha människor levande i rymden under längre tid, samt har lämnat mängder av människorskapad utrustning kvar i rymden, både avsiktligt och oavsiktligt.
  • Vi producerar stora mängder radioaktivt material (skräp) som kommer att vara farligt för allt levande under mycket lång tid framöver.

Vi har alltså stor och genomgripande inverkan på Jorden, dess invånare och naturresurser på många olika områden. På vilket sätt skulle det vara ett dugg konstigt att vi påverkar klimatet?

För övrigt, så har många andra organismer haft enormt stor inverkan på förhållandena på Jorden. Det enklaste och tydligaste exemplet är väl cyanobakterierna, alltså små encelliga organismer, som för några miljarder år sedan minskade koldioxidhalten och ökade syrehalten i Jordens atmosfär. Inte lite grann, utan jättemycket (innan fanns typ inget syre i atmosfären). Utan denna enorma förändring hade liv som vi känner det idag aldrig kunnat utvecklas. Och denna förändring åstadkom de utan intelligens, utan verktyg och självklart utan avsikt. Och visst, det tog tid. Mycket längre tid än det tar för oss att ändra klimatet idag.

Men det vi gör idag är ju egentligen ”bara” att vi gräver upp och släpper ut ruttnade växt- och djurdelar som levt för länge sedan, och så eldar vi upp det. Och att förstöra går ju som bekant ofta mycket snabbare och lättare än att bygga upp.

Så hur menar egentligen de som säger att människan inte skulle kunna påverka klimatet?

Men det här att människor inte vill tro att vi kan påverka något ”på riktigt” är nog det värsta hotet mot vår egen överlevnad. Hade vi insett hur mycket skada vi kan orsaka oss själva och andra, och tagit konsekvensen av det, så hade vi förmodligen gått försiktigare fram. Men tyvär går alldeles för många omkring och tror att det sitter någon sorts högre makt nånstans som egentligen styr alltsammans och kommer att ordna upp alltsammans – och om det inte ordnar sig så är det i alla fall inte vårt fel.

Vem ska berätta om de giftiga popcornen?

Det var under kalaset i lördags. Jag stod och gjorde popcorn i en gryta på spisen.

En av tjejerna passerade köket på väg från toaletten. Hon frågade: ”Gör ni era popcorn så där?”

”Ja”, svarade jag.

”Vi brukar göra i micron”, sa hon.

Vad skulle jag säga? Jag ville förstås säga sanningen: det gör inte vi, för det finns otrevliga gifter i micropoppåsarna. (Perfluorerade ämnen, som omvandlas till PFOA vid uppvärmning. Samma skit som i Gore-Tex och teflon. Bioackumulerande grejer som vi typ aldrig blir av med eftersom de inte bryts ner. Minskar förmodligen möjligheten att få barn och kan eventuellt leda till cancer. Och så vidare.)

Jag tycker ju att det är hennes rätt att veta. Men samtidigt känner jag att det inte är min sak att vara den som berättar. Det är inte vettigt att jag ska stå där på ett kalas och berätta hemska saker för henne, skrämma upp henne. Så det gör jag inte.

Och samtidigt tycker jag ju det är hennes rätt att veta. Och förmodligen har hennes föräldrar inte en aning. För de flesta har ju inte det. Och om ingen berättar för dem så får de aldrig veta.

Och man ska ta tillfället i akt och passa på när det kommer ett naturligt tillfälle, för då når man lättare in – väl?

Så… hur gör man? Vems är ansvaret att berätta för vem? Vad borde jag gjort?

Kaviaren

Vi äter mindre kaviar nu. Både jag och fyraåringen. Jag köper inte hem i förväg på samma sätt som innan. Jag plockar inte heller alltid fram den när vi ska ha mackor. Och även när jag plockat fram så tar jag bara en macka med kaviar, mot bättre vetande, typ. Men ja, vi äter fortfarande kaviar.

Jag har liksom inte orkat driva frågan. Jag har ju inga bra styrmedel – jag måste i så fall kunna göra ett aktivt val av en tub utan bisfenol. Eller kaviar i burk. Någon skrev något om att det finns – men i så fall var?

Konsekvensen är att fyraåringen ännu oftare äter mackor med bara smör eller utan något pålägg alls. Att hans kost liksom förskjuts ännu mer till spannmål. Jag hoppas det inte är ett problem. Att det är en rimlig prioritering. Men jag vet förstås inte.

För ja, visst, jag borde fortsätta följa tråden. Men jag hinner inte fortsätta följa alla trådar. Det finns så många… Och så ska man hinna med jobb, och renovering, och barnen… Det här är den tråden som får bli liggande just nu. Tills jag orkar ta tag i den igen.

I år kommer jag att handla barnens termovantar på H&M

Barnen behöver nya så kallade skidvantar. (Ni vet sådana där vantar som inte är stickade och som är menade att vara vattenavstötande; sådana där man har när man är ute och leker i snön.) Åttaåringens från ifjol har hål, och av fyraåringens finns bara en kvar (och den är för liten).

Efter ett snabbt varv på stan konstaterar jag att jag i år kommer att köpa de nya på H&M. För H&M skriver ut att deras är fria från fluorkarboner (de kallar det Bionic-Finish Eco). Precis som förra året och året dessförinnan också, tror jag. Och Lindex skriver fortfarande inget om detta. Åtminstone inte på vantarna. Jag kollade aldrig på jackorna idag, eftersom vi inte behöver några jackor.

Ja, jag vet inte om några av läsarna minns fjolårets blogginlägg, när jag skrev till Lindex för att kolla upp vad deras vinterjackor och -byxor innehöll. Det visade sig i slutändan att deras var miljö- och hälsomässigt likvärdiga med H&M:s.

Men trots det väljer Lindex fortfarande att inte skriva ut denna info. Av någon anledning anser de inte det vara väsentligt för kunden att veta. Men det tycker jag. Så i år blir det H&M:s.

För övrigt så är båda kedjornas vantar Thinsulate…

Vad betyder egentligen 100 procent?

Låt oss anta att det står ”100% bomull” i tröjan du har på dig. (Det är ganska stor sannolikhet att det står så. Om det inte gör det, så har du säkert någon annan tröja där det står så, så du kan ju låtsas att du har den istället.) Vad betyder då det?

Ja, svaret är inte så självklart som det kan verka. Det betyder i alla fall INTE att tröjan består av 100% bomull. Det betyder 100% av textilråvaran är bomull.

Förmodligen är betydligt mindre än 100% av tröjans vikt (eller volym) bomull. Däremot har jag ingen aning om hur stor procent det egentligen handlar om (men om du vet får du hemskt gärna berätta!).

Det är ju egentligen ganska självklart, om du tänker efter. Sannolikt är din tröja färgad – färgen består ju inte av bomull (om du inte har en tröja av färgväxande bomull, men det slog liksom aldrig särskilt stort, tyvärr). Kanske har den till och med ett tryck. Trycket kan vara av ganska olika typ, allt från något så tunt att det knappt känns till flera millimeter tjockt av något som känns gummiaktigt. Trycket är inte heller av bomull. Fråga mig inte vad det är eller hur miljö- eller hälsofarligt det är, för det vet jag inte.

Grejen är just den: jag vet inte. Jag får ingen information om vad tröjan innehåller, utöver själva textilråvaran.

När det gäller mat finns det krav på att ange vilka ingredienser som ingår. Både råvaror (griskött och vetemjöl) och tillsatser (bakpulver och E-nånting). Dessutom anges om det kan finnas spår – alltså extremt små mängder av att det hanterats i samma rum – av ämnen som en del människor är extra känsliga för.

Sådana krav finns det inte alls för kläder eller textilier. Det behöver inte på något vis anges vilka kemikalier (”tillsatser”) – färgämnen och annat – som ingår i produkten. Inte heller vilka ämnen som använts i produktionen och som det därför kan finnas spår av.

Ja, det finns människor som är överkänsliga mot en del av de här ämnena. På det där mer direkta viset, att de får klåda och utslag och mår dåligt. Och många av ämnena är sådana som är dåliga för oss alla i längden.

Men som sagt var, för kläder och textilier finns inga krav på ordentlig innehållsförteckning. Jag gissar på att det skylls på att vi inte äter kläderna? Men vi har kläderna på oss, mot vår hud. Och huden är jättebra på att ta upp och släppa in små ämnen. Jag gissar dessutom på att svett och fett från vår kropp underlättar i att få kemikalier att lossna från kläderna och komma i kontakt med och in i huden. Små barn (och även större)  har dessutom ibland en tendens att tugga och suga på kläderna.

Visst, som småbarnsförälder har jag ”fått lära mig” (inte den officiella vägen) att man bör tvätta kläder och annat innan barnen får använda dem första gången, åtminstone när barnen är små, för att bli av med det värsta av kemikalierna. Men är det inte ganska vansinnigt att det ska behövas?

Eller är det bara jag som är konstig när jag tycker att det borde framgå av lappen i tröjan hur mycket ”tillsatser” eller kemikalier den innehåller?

Sommarnyheter: idyller och farligheter

Det är sommar och nyhetstorka. Då tar man till en massa klassiska sommarnyheter. Sånt där som egentligen är ickenyheter, eller som har en ytterst vag koppling till sommaren.

Till exempel kunde man för ett tag sedan läsa följande:

Det gäller att vara försiktig när man snickrar på sommartorpet på semestern. Förutom självklara risker som skärskador eller brutna ben kan fixaren också drabbas av bland annat sjukdomarna sorkfeber och harpest.

Sorkfeber sprids via avföringen från olika gnagare och kan drabba den som exempelvis ska riva upp ett gammalt golv.

Ja, det är säkert sant att man kan drabbas av sorkfeber. Men det är ju knappast en sommargrej. Vi är många som inte har sommartorp – men som ändå renoverar. Och vi renoverar inte bara på sommaren (även om det förstås ofta blir mer när man har semester och mer tid). Dessutom finns det ju många som rotar på ställen där gnagare vistas av andra skäl, under hela året. Alltså: Visst är det relevant att påpeka att man kan drabbas av sorkfeber – men vinklingen kändes väldigt långsökt, minskade nyhetsvärdet och gjorde nog att många berörda inte läste den alls. (I vårt fall så fanns det ju en hel del gnagare, men vi hittade inget bajs. Min gissning är att de mössen och den råttan varit döda så länge att allt bajs redan sedan länge förmultnat.) – Men det kanske bara är sommartorpare som är en intressant läsargrupp, vad vet jag?

Häromsistens kunde vi också läsa i Aftonbladet om alla andra faror som lurar i sommarstugan:

Så giftig är din sommarstuga

Se upp – ditt semesterparadis kan vara fullproppat av dolda kemikalier

Cancerframkallande träplank och hormonstörande leksaker. Livet på landet är fullproppat med giftiga kemikalier.

/—/

Trodde du att livet på landet var i samklang med naturen? Tänk om. Afton­bladet har låtit Kemikalieinspektionen lista alla giftbomber i stugmiljön. Och det finns en hel del att se upp med: plastleksaker, impregnerat trä och starka rengöringsmedel.

De radar sedan upp diverse faror:

  • Tändvätska, som barn kan få för sig att dricka
  • Leksaker som badbollar – fulla med ftalater
  • Nybyggen med tryckimpregnerat trä
  • Epoxiharts som används vid lagning av plastbåtar
  • Bekämpningsmedel i trädgården
  • Rengöringsmedel för husfasader och bilar
  • Cement och kalkbruk
  • Grovrengöring inomhus (!)

Och visst, det är viktiga och farliga saker de tar upp. Men vilka av de här är särskilt relevanta för just sommarstugan? Det allra mesta är väl relevant större delen av året. Och borde dessutom vara gammal skåpmat (ifråga om farlighet) för de allra flesta.

I Sydsvenskan skrevs det häromsistens om landet och sommarstuga som sommaridyll:

Bilden är djupt rotad: sommarlov betyder smultron på strån, bad och svensk landsbygd, kryddat med en och annan utlandscharter. Men det är ett medelklassideal som långt ifrån alla kan leva upp till i dag.

Möjligen är den idealbilden djupt rotad bland inbitna stadsbor. I min bekantskapskrets har sommarstuga hört till ovanligheterna – bor man på landet har man oftast inte en sommarstuga. Och visst, vi har kanske inte varit representativa där vi bott heller – men det ”vanligt” folk runtom drömt om har inte heller varit någon idealiserad lantlig vistelse.

Ja, jag trivs på landet. Men landet är ingen idyll av det slag en del stadsbor verkar föreställa sig. Och landet finns året om – och det är inte bara sommaren som är trevlig.

När Naturskyddsföreningen frågar får de svar

Jag frågade ju Abba, Coop och Ica om innehållet av BPA (bisfenol A) i metalltuber och glasburkars lock. Resultatet i form av svar var magert: Coop svarade förvirrat, Ica skulle återkomma (har de inte gjort än) och Abba har inte svarat alls.

Nu har Naturskyddsföreningen frågat ett antal företag, enligt följande:

  • Företag
  • Varumärken
  • Har BPA i mat- eller dryckesförpackningar
  • Planerar att fasa ut
  • Planerat byte när?
  • Vilka produkter

Och här har Abba faktiskt svarat! I rapporten från Naturskyddsföreningen kan vi läsa att BPA finns i

Tuber (kaviarer, pastejer)

Konservburkar av metall (tonfisk, fiskbullar, stuvningar, markrill i tomatsås)

Metallock till glasburkar (marinerad sill och storkornskaviar)

från Abba Seafood (och Abba omfattar Abba, Ejderns, Grebbestads, Limfjord, Lucullus, Svennes, Abba Kungshamn, Kalles , Kung Gustaf och Hållö). Vi får också veta att de planerar att fasa ut BPA i förpackningarna 2012/2013.

Vad gäller Ica är svaret mer knapphändigt: Vi får veta att det finns BPA i

Konservburkar av metall

Aluminiumburkar

Metallock till glasburkar

i Icas egna produkter, och att man planerar att fasa ut men vet inte när.

Coop svarar att de har matförpackningar med BPA – men de vet inte i vilka förpackningar, ”eftersom Coop i dagsläget inte ställer krav på bisfenolfria förpackningar”, men mn har en ”Handlingsplan under utveckling”.

Undras när Abba tänker svara mig?

Och så kan vi konstatera att Livsmedelsverket har fel. En av mina läsare skrev som kommentar till mitt första inlägg i den här historien

Jag ringde Livsmedelsverket och frågade vad som brukar vara i locken till glasburkar. Dom svarade både att jag skulle fråga producenterna och att det inte är bisfenol A i vanliga burklock.

Dom sa att det bara var barnmatsburkar som haft det.

Och det stämmer ju inte als med vad företagen själva har svarat. Abba är alltså ett av de företag som säger att jo, det finns BPA i metallock till glasburkar.

Att döda – sniglar

Jag går på snigeljakt ibland på kvällarna och ibland när det regnat. Jag har med mig en ”giljotinpinne”, med ett vasst knivblad nertill, som skär av sniglarna. (Ja, det är en pryl som är köpt i affär. Jag minns inte vad den heter.)

Visst, det känns lite märkligt på ett sätt att ”skära halsen” av sniglarna. I alla fall de första tjugo sniglarna – men det är jag sedan länge förbi :-D Och alternativet är ju antingen att låta sniglarna äta upp min mat eller att ta kål på dem med gift. Det sista är ju förstås inte ett alternativ jag över huvud taget överväger, men det är bra som en påminnelse och gör att det känns lite mer okej att döda dem. Även om giljotinering är bryskare än gift så har det färre negativa konsekvenser i övrigt liksom.

(Hur gör de som är vegetarianer för att de tycker det är fel att döda djur oavsett vilken sorts djur det är? Bekämpar de inte alls ”ohyra”?)

Barnen är också helt med på noterna. Det kändes lite märkligt först att förklara för snartfyraåringen att jag letar reda på sniglarna för att döda dem, men han är helt med på varför och hjälper gärna till att leta. (Japp, det finns säkert många som tycker att det också gör mig till en dålig förälder ;-) Istället borde jag säkert fortsätta smyga ut om natten och inte berätta för barnen ;-))