Tag Archives: kemikalier

Fråga till alla tillverkare av metalltuber och glasburkar med plåtlock: hur är det med bisfenol och andra miljögifter?

Posted on 11 juni, 2012 | 13 comments

Att plåtkonservburkarns plastbeklädda insida innehåller miljö- och hälsofarligt bisfenol har jag känt till ganska länge. Men Svenska Dagbladets experiment har ändå fått mig att tänka mer på det. Även om jag redan innan kände tveksamhet inför konservburkar och försökte undvika dem, så anstränger jag mig ännu mer nu. Jag grunnar på hur jag ska göra med makrill i tomatsås som jag bara sett i metallförpackningar.

Men framför allt har jag i större utsträckning än innan börjat fundera över var bisfenolet mer kan finnas. Ställen som kan tyckas självklara men som jag förbisett. Som tuber av metall. Sådana med kaviar, tomatpuré och riven pepparrot. Är de också klädda med bisfenolhaltig epoxiplast på insidan? Om så är fallet så borde de sannolikt läcka ännu effektivare än vanliga burkar, för tuben håller man ju på och klämmer på och knycklar ihop allt eftersom innehållet tar slut. Det känns i så fall inte så himla bra, med tanke på hur mycket kaviar vi äter i den här familjen… Tomatpuré finns i alla fall att köpa i glasburk istället (även om den brukar ha nackdelen att mögla efter några få dagar; kan man frysa tomatpuré?)

Glasburkar, ja. De anses vara ett bra alternativ när man ska undvika plåtburkar. Men locken till glasburkarna är gjort av metall, och på insidan sitter en kraftig plasthinna. Vad innehåller den? Bisfenol? Eller andra otrevliga saker? Visst, för det mesta är väl insidan av locket i dessa burkar inte i kontakt med maten, så läckaget borde bli mindre, men ändå… (Jag vill knappt tänka på att vi brukar värma locken på svagast möjliga värme i ugnen innan vi sätter på dem när vi har gjort egen sylt och saft. Jag har antagit att det är OK, eftersom jag är upplärd med det, men det kanske är helt vansinnigt? Behöver nog veta innan syltochsaftsäsongen drar igång.)

Och det verkar svårt att få klara svar. Därför vänder jag mig nu direkt till alla som tillverkar metalltuber och till alla som tillverkar matprodukter som paketeras i metalltuber:

Finns det någon plastlining eller liknande på insidan? Vad består den i så fall av? Innehåller den några kända miljögifter, till exempel bisfenoler? Eller något annat som anses tveksamt? Jag vill ha svar på detta även om halterna är godkända, ligger under gränsvärdena och så vidare: det är inte det jag undrar, jag vill veta om det över huvud taget finns.

Och till alla som tillverkar glasburkar med metallock och alla som tillverkar matprodukter som paketeras i glasburkar med metallock:

Vad består plasten på insidan av locket av? Innehåller den några kända miljögifter, till exempel bisfenoler? Eller något annat som anses tveksamt? Jag vill ha svar på detta även om halterna är godkända, ligger under gränsvärdena och så vidare: det är inte det jag undrar, jag vill veta om det över huvud taget finns.

Jag vill veta. Jag vill veta om jag måste försöka få min snartfyraåring (och mig själv) att låta bli den älskade kaviaren.

13 Comments

Posted in Föräldraskap, Mat, Miljö

Tagged , , , ,

Om vi inte lär barnen rätt när de är barn, och de vuxna vägrar ändra sig när de redan har skaffat sig vanor, hur ska vi då kunna åstadkomma förändring?

Posted on 29 maj, 2012 | 7 comments

I Sydsvenskan kan vi läsa om barn och miljöinformation. Kontentan är att vi inte får skrämma upp barnen genom att tala om hur illa det kan bli. Då får de ångest. Därför ska man hålla sig till miljöinformation som inte skrämmer. Som sopsortering,som nämns i ett av sidoreportagen.

Men ärligt talat, sopsortering och skräpa-inte-ner-i-naturen är en väldigt liten del av miljöproblemen. Och en väldigt stor del av våra miljöproblem handlar om livsstil. Konsumtion. Och där är barnen väldigt viktiga.

Många av dagens barn växer upp med att tycka det är självklart med Thailandsresor, nya kläder, prylar och massor med hypermodern teknik. Denna livsstil har enorma negativa konsekvenser för miljön.

Det är skitsvårt att få dagens vuxna (alltså sådana som jag) att släppa på denna bekvämlighet och denna lyxkonsumtion. Och då är vi ändå inte uppvuxna med det! Ännu svårare kommer det att bli att få dagens barn (som vuxit upp med detta) att lära om, om de under hela uppväxten förskonas från insikten om vad deras konsumtion ställer till med. Redan nu orsakar dessa barn stor skada genom att förvänta sig, eller ibland kräva, ständigt nya prylar och resor.

Att det inte är en god idé att förskona barn från all världens elände tills de uppnår en viss ålder bör för övrigt varje tänkande och förnuftig människa kunna inse av sig själv. Och om inte så kan man ju ta det klassiska exemplet med Siddharta Gautama, som senare blev Buddha.

Alltså: berätta för barnen. Förklara! Berätta var naturresurserna kommer ifrån och att de är begränsade. Förklara hur energin som värmer huset och får lamporna att lysa produceras. Förklara varför det är problematiskt att flyga till Thailand eller köra för mycket bil. Och berätta också hur man kan göra för att det ska bli bättre.

Barn är inte dumma. Och att man förklarar behöver inte ge dem ångest. Hur mycket ångest de får beror på hur man säger det. Men jag tror att en minst lika bidragande orsak till ångesten är insikten om att vuxenvärlden verkar blunda för problemen och vilja sopa dem under mattan. Att vuxenvärlden ser vad som behöver göras men ändå inte gör det. (Av själviska skäl. Och då skjuter vi problemen framför oss, vilket innebär att det blir barnen som en dag blir vuxna och måste ta hand om problemen – som då hunnit bli mycket större.) Inte konstigt att de får ångest av vuxnas handlingsförlamning liksom.

I en av sidoartiklarna (på samma uppslag i papperstidningen; jag hittar den inte på nätet) sägs också något i stil med att det väntar ju inget Armageddon under barnens livstid.

Det skulle jag vilja protestera mot. Om utvecklingen fortsätter i den riktning den går nu… om inte människan mycket snart minskar utsläppen av klimatgaser mycket kraftfullt, så kommer vi att passera ”tipping points”. Och då kommer definitivt under våra barns livstid att få ett klimat på jorden som skiljer sig drastiskt från det vi varit vana vid. Om vi fortsätter att använda kemikalier på det sätt vi gör nu och med samma ökningstrend som hittills, så kommer väldigt många människor att drabbas av kemikalierelaterade sjukdomar, och väldigt många kommer att ha svårt att få barn. Om bina fortsätter att dö och vi fortsätter att förstöra åkermarken så kommer vi att få problem att ordna mat. Vi kommer att ha problem med dricksvatten och brist på råvaror för tillverkning av viktig teknik. Och så vidare.

Jag och min generation kommer kanske undan att uppleva hur illa det blir. Men risken är stor att det hinner bli ganska rejält otrevligt under våra barns livstid. Om vi inte ser till att ändra utvecklingen NU.

Miljö är inte nåt fluff och flum som man kan bortse ifrån. Att förklara för barnen är inte frågan om att i onödan tynga dem med saker de inte behöver bry sig om. Det är att förklara livets förutsättningar för dem. Att inte prata med dem om miljö för att det är besvärligt är lika vettigt som att inte prata med dem om annat som kan kännas besvärligt. Ska vi vänta med att prata sex, alkohol, mobbing, sjukdomar, svält, hemlöshet och allt annat också tills de blivit vuxna?

Då kommer vi aldrig längre än till sopsorteringen. Och där står vi och stampar efter tjugo år…

Men nej, jag tror inte att barnen ska lösa alla våra miljöproblem eller att vi ska lasta över allt på dem. Det är vi vuxnas ansvar. Och en del av det ansvaret är att ge barnen vettiga värderingar. Vi måste också förklara för dem varför vi gör som vi gör. Motivera varför vi låter bli flygresan, varför vi lagar det gamla istället för att köpa nytt (fastän det är så billigt att köpa nytt) och varför vi försöker äta mindre kött. Om vi inte förklarar, hur ska de då kunna fatta? Om vi inte berättar om de problem människan orsakar, hur ska de då kunna fatta att det här är viktigt?

Och samma problem gäller också med vuxna. Vuxna måste också få det förklarat för sig. Vuxna är ju också människor! Och alla människor, både barn och vuxna, måste få saker förklarat på ett seriöst sätt, på en nivå som passar dem.

Skiljelinjen mellan att skrämma upp och bara informera är ibland hårfin. Och det avgörande är ofta huruvida man får känslan av att det som behöver göras är något som står i ens makt att råda över. Man behöver känna att man har verktygen att göra skillnad, annars får man ångest. Men man behöver också veta att det är viktigt att göra skillnad. Fattar man inte att det är allvar och viktigt så kan man ju lika gärna låta bli, eller hur?

7 Comments

Posted in Föräldraskap, Miljö

Tagged , , , , , ,

Bisfenoltankar, städnoja och miljögiftsångest

Posted on 24 maj, 2012 | 7 comments

Svenska Dagbladet har kört bisfenol-experiment på några medarbetare. Först har de bisfenoldetoxat sig så gott det går, för att därefter maxa intaget. Och så har de tagit prover.

Bisfenol? Jo, det är ett ämne som finns i en del plaster och annat men som har hormonstörande effekt. Läskigt och otrevligt ämne.

Bisfenol-A-innehållet har de senaste åren varit på tapeten bland annat när det gäller

  • Nappflaskor. Där handlade det framför allt om polykarbonatplast. Först rekommenderades glas- och plåtflaskor, sedan kom BPA-fria plastflaskor. Att nappflaskorna kom så mycket i fokus beror på att barn antas vara extra känsliga för hormonpåverkande ämnen.
  • Kvitton. Moderna värmeskrivarkvitton (d.v.s. de kvitton affärer normalt sett har) innehåller massor med BPA. Och det vandrar lätt och smidigt över till dig när du tar i dem. Vissa hävdar sig numera ha BPA-fria kvitton – det ska alltså finnas alternativ.
  • Konservburkar. Liningen, alltså den plastade insidan av konservburkar, innehåller tydligen också mycket BPA. Även här ska det finnas alternativ (men det skylls i vanlig ordning på kostnaden och omställningsproblem).

Men när man följer SvD:s bloggande om bisfenolexperimentet, och de diskussioner som förs i kölvattnet, så framgår det att bisfenolen finns på många andra ställen. I många sorters plastförpackningar – som till exempel de plastbyttor man köper färdigmat i och i plastskiktet till pappmuggar.

Det stora problemet är att det liksom inte går att veta var det finns. Det verkar inte följa någon logik. Konservburkar innehåller, pappmuggar innehåller – men tetror som innehåller samma sorts saker som konservburkarna verkar anses safe? (Alltså tomater, kokosmjölk, bönor etc.) Kan man lita på det? Och hur kommer det sig i så fall att tetrorna kan göras utan?

Och hur är det med mjölkpaket?

Om man funderar så är det egentligen så att nästan all mat på någt vis packas i plast, liksom (bortsett från enstaka saker som är packade i ”ren” men energislukande metall respektive ömtåligt glas). Kan man till exempel alls köpa kött utan att få en plastförpackning? Även de förpackningar som är av papper har ju nästan alltid en hinna eller beläggning av plast. Hur sjutton ska jag, som vanlig konsument, kunna veta vad som är OK och vad som inte är det? Är enda alternativet att odla sin egen mat rakt över hela linjen, att bli helt självförsörjande?

Det sista är ju förstås inte alls ett alternativ för mig. Då får jag nog leva med riskerna.

Men jag skulle vilja ha möjligheten att göra aktiva val. Om jag inte vet vad jag framför allt ska undvika, på en rimlig nivå, så måste jag ju liksom anta att all plast är lika illa. Och om jag inte ska bli fullständigt galen av ångest så måste jag istället skita i det och ta riskerna med en klackspark.

Det är väl förstås så många hanterar miljöproblemsoro. Ganska begripligt egentligen. Om man känner att det inte finns ett vettigt handlingsutrymme så måste man hantera oron på ett annat sätt.

När jag tyngs under allt för mycket info om alla farliga ämnen så brukar jag tänka på den gamla egyptiska (?) kulturen där man bland annat sminkade sig med bly, och tänka att om de överlevde så gör väl vi det, typ.

För övrigt så påpekas det då och då att en av de viktigaste åtgärderna för att slippa många miljögifter eller otrevliga kemikalier, bland annat från plast, är att städa noga. Dammsuga och våttorka. Det ger mig ruskigt dåligt samvete. För städa är inte min starka sida. Jag är glad om vi lyckas hålla någorlunda ordning (ha ha!): plocka undan en del leksaker och hitta viktiga papper när de behövs. Och så dammsuger vi hjälpligt (men sällan noga) när vi hittar golvet. Våttorkar gör vi extremt sällan, och aldrig hela huset utan bara enstaka rum där behovet är som störst.

Ja, det är förstås en prioriteringsfråga. En prioritering av vilka strider man vill ägna vardagen åt. En prioritering av vad man vill livet ska vara. Och jag spelar hellre Fia med knuff än att städa den där stunden man faktiskt hinner göra något. Eller går ut i trädgården och odlar egna grönsaker med barnen. Och lagar riktig mat. Man hinner inte allt. Städningen är det som prioriteras ned till ett minimum, för att kunna prioritera upp livskvalitet.

Därför får jag dåligt samvete när det där med städningen påpekas igen. För då är jag ju en dålig mamma igen. Men då får jag väl vara det, för jag orkar inte bara vara duktig, jag måste få göra sånt jag och barnen mår bra av och gillar också.

Så jag hoppas på att inredningen i vår hus helt enkelt är så gammal att den inte innehåller för mycket otrevligt. Golvmattorna i matrum, vardagsrum och studio har en oherrans massa år på nacken. Och de saker vi själva gjort har vi ju i alla fall i möjligaste mån valt ”bra” material. Det som orsakar mer problem är väl datorer och allt möjligt elektronikskrot. (Hur är det förresten med synthar? Och genererar elektronikprylar som bara står och inte används lika myckt otrevligt damm som saker som används?)

Nej, det är nog helt enkelt så att ifråga om miljögifter är det bäst att inte tänka för mycket. Att välja bort vissa saker som man vet är extra olämpliga, och välja så sunt man kan, men inte tänka för mycket. Och i övrigt försöka leva ett normalt liv.

 

7 Comments

Posted in Miljö, Samhälle

Tagged , , , , , ,

Bilbarnstol igen

Posted on 11 mars, 2012 | Leave a comment

Nu har vi fixat bilbarnstol. Vi köpte en framåtvänd. Det minskade ju i alla fall ner valmöjligheterna från gigantiska till… enorma? ;-) Och sedan gjorde vi det ganska enkelt för oss: utgick från senaste Råd & rön-testet, skippade de som hade höga ftalat-halter, testade den som fått bäst resultat – men den var för bred för att funka praktiskt i vår bil – och tog sedan istället den andra av samma märke som var med i testet och hade fått nästan lika bra resultat. En Britax.

Leave a comment

Posted in Föräldraskap

Tagged , , , , ,

Ikea svarar

Posted on 7 mars, 2012 | 1 comment

Idag fick jag svar från Ikea igen. Den här gången som ett bifogat word-dokument, med följande lydelse:

Hej Sanne!

Tack för att du är intresserad av våra produkter och vårt tillvägagångssätt när det gäller kemikalier.

Kunder ska alltid känna sig säkra på att produkter de köpt på IKEA är säkra och hälsosamma att använda. IKEA vill minimera eller helt undvika användningen av kemikalier och substanser som kan vara skadliga för människor och miljön. Därför välkomnar vi EU:s REACH-lagstiftning om kemikalier och substanser som är helt i linje med IKEA:s försiktighetsprinciper angående kemikalier. Alla Produkter på IKEA globalt skall följa restriktionerna i EU:s REACH-lagstiftning.

IKEA SOLSTA bäddsoffa innehåller råmaterialet polyuretan skum och lim. Vår leverantör är ålagd att konstant testa och säkerställa våra strikta krav och vi har testresultat som visar att SOLSTA bäddsoffa som producerats av denna leverantör inte avger eller innehåller några kemikalier som innebär någon risk för våra kunder.

SOLSTA bäddsoffa har testats I enlighet med Analytica Chimica Acta 510 (2004) 109-119 det utförs för att kontrollera Toluendiamin (TDA) och Diaminodifenyl-metan (MDA). Utsläppstest av färdigställd produkt utförs i enlighet med ISO 160000 för att verifiera kraven.

Om du är intresserad av våra övergripande tillvägagångssätt för hållbara och hälsosamma produkter så titta gärna på vår Hållbarhetsrapport för 2011, den finns på IKEA:s hemsida under ”Fakta och Siffror”.

Tveka inte på att återkomma till oss om du har fler funderingar eller frågor.

Med vänliga hälsningar,

Pesronligen skulle jag ju tyckt att det vore logiskt att också skriva ut vad för sorts lim de använder (eftersom de nu nämner lim) – lim kan ju vara väldigt olika saker. Eller vilka ämnen som använts till att färga tyget och behandla tyget i övrigt. Och för den delen vad stommen i övrigt består av.

Men det är ju jag det.

Nå, jag kanske ska låta mig nöjas med detta. De har ju faktiskt ansträngt sig, det är uppenbart. Och det verkar som att soffan inte är ett hälsomässigt påtagligt dåligt sovalternativ för vårt barn. Det är ju faktiskt det viktigaste i just den här frågan, just den här gången.

(Men nej, jag känner mig inte helt nöjd med svaret.)

1 Comment

Posted in Föräldraskap, Miljö

Tagged , , , , ,

Det här med att försöka få svar från en tillverkare om vilka ämnen en produkt innehåller [Ikea]

Posted on 3 mars, 2012 | 5 comments

I samband med att jag läste ”Den flamsäkra katten” så tog jag mig samman och kontaktade Ikea angående en sak jag funderat på länge. I meddelandet, som jag skickade den 14 februari, skrev jag:

Jag/vi har två barn. Den yngste är 3,5 år. Sedan två år tillbaka (alltså sedan han flyttade ur spjälsängen) har ha en blå Solsta-soffa som sovplats – ständigt utbäddad.

Vi valde detta som sovlösning eftersom det blev mysigt, ger god plats för en vuxen att ligga bredvid vid behov, och blev en ytterst kort sträcka att trilla ner från ”œsängen”. Från början var tanken att ha soffan under en begränsad period och sedan byta till mer vanlig säng och ställa soffan på annan plats i huset. Men han älskar sin soffa och just nu finns i alla fall inga planer på att flytta den.

Dock är det en sak som oroar mig, och den oron poppar upp med jämna mellanrum. Vi köpte soffan ny (i januari 2010, om jag minns rätt). Och en nyproducerad soffa antar jag kan innehålla en hel massa otrevliga kemikalier som inte alls är lämpliga att ett litet barn ligger och andas in och gosar ner huvudet i natt efter natt…?

Jag betraktar mig själv som en generellt ganska medveten konsument när det kommer till miljö- och hälsoaspekter, men när det gäller den här sortens produkter finns liksom inte mycket att gå på för mig som konsument – jag är utlämnad till den info jag kan få av er som tillverkare samt den allmänna kunskap jag kan få av att läsa rapporter och annat från till exempel Naturskyddsföreningen.

Därför ber jag er nu redogöra för vilka kemikalier soffan innehåller/innehöll som nyproducerad. Helst även i vilka ungefärliga halter. Detta för att jag ska kunna avgöra vad vårt barn fortsättningsvis bör sova i.

(Enligt artikel 33i EU:s kemikalieförordning REACH har jag ju rätt att inom 45 dagar få besked om produkten innehåller någon av de kemikalier som finns på EU:s kandidatlista. Jag är osäker på om jag kan åberopa detta för en vara jag köpt för två år sedan. Som framgår av mitt brev ovan vill jag även ha besked om de kemikalier som inte finns på kandidatlistan. Det har jag förstås inte möjlighet att kräva, men med tanke på att ni enligt information på er webbplats verkar tycka det här är viktiga frågor, hoppas jag att ni vill och kan svara ändå.)

Vänliga hälsningar

Den 20 februari fick jag följande svar:

Hej

Tack för ditt mail.

IKEA kompromissar inte med produktsäkerhet. Produkterna måste vara säkra att använda både för miljön och människors hälsa och måste vara fri från skadliga substanser.

Vårt sortiment följer de striktaste lagar och säkerhetsstandarder tillgängliga och vi har detaljerade krav på användandet av kemikalier och andra substanser i tillverkningsprocessen.

Restriktioner kring kemikalieanvändning finns i vår produktspecifikationen som är del av det bindande kontraktet mellan IKEA och leverantören. Kontroller av efterlevnad genomförs löpande för att försäkra oss om att våra produkter är fria från skadliga substanser.

Med vänlig hälsning

[xxx], IKEA

Jag svarade samma dag:

Det låter ju bra som en inledning till svar. Men jag skulle ändå vilja ha svar på det jag faktiskt frågade om: ”vilka kemikalier soffan innehåller/innehöll som nyproducerad. Helst även i vilka ungefärliga halter.”

Om ni har så noggrann koll som du beskriver så bör det ju inte vara några problem att plocka fram informationen, eller hur?

Jag väntar fortfarande på ett utförligare svar…

5 Comments

Posted in Föräldraskap, Miljö

Tagged , , , , ,

Dagens lästips: Den flamsäkra katten

Posted on 14 februari, 2012 | 2 comments

Jag har inte vågat se filmen Underkastelsen. Jag vet redan så mycket om kemikalier och miljögifter och tycker det är läskigt nog redan som det är, och vet inte om jag pallar med att bli mer uppskrämd.

Därför tvekade jag även att beställa Naturskyddsföreningens årsbok ”Den flamsäkra katten – om Kemisamhället, hälsan och miljön”. Men en bok är lättare att lägga ifrån sig om man inte orkar fortsätta mer för stunden. Så jag tog mot till mig…

Igår kom boken. Jag har redan läst klart den, bortsett från det avslutande sammanfattande kapitlet.

Den är bra. Den är lättläst och fängslande, skriven på ett lättillgängligt sätt, i reportageform och med seriesidor här och var. Därför orkar man läsa om komplicerade och svåra saker som man annars lätt skulle lägga ifrån sig. Eller, orkar är fel ord. Det går inte att låta bli att fortsätta läsa.

Så hur skrämmande är det? Ja, det beror ju på vilka förkunskaper man har. Det var inte värre än jag hade väntat mig, kan man väl säga. Det vill säga, för den som inte har någon koll alls på sådant här innan så borde det vara rejält skrämmande. Och det inser jag ju allt mer och gång efter annan att även om jag tycker att ett miljöproblem är så gammalt och ”uttjatat” så att man inte behöver eller kan eller får skriva det på folks näsor längre utan att betrakta dem som mindre vetande, så är det inte så. Alla vet inte inte. Alla har inte läst eller hört.

Och jo, även jag lärde mig en del nytt. Som det här med att när det handlar om hormonstörande ämnen så är det inte relevant att ange några gränsvärden. Exempel: Ett ämne (tamoxifen) som har tumörhämmande effekt vid halter på tusendelar har inga synbara effekter alls i halter på miljondelar, men i halter på miljarddelar stimulerar det istället tumörtillväxten!

Trodde du annars att så länge halterna av ett ämne i en produkt håller sig under gränsvärdena så är allt lugnt? Glöm det! Eller att om något är farligt så skulle det inte få säljas? Ledsen, men du är grundlurad. Att något inte är förbjudet kan också bero på att ingen undersökt farligheten. Eller att det finns tusentals forskningsstudier men att kemikalieproducenterna förhalar förbud och regleringar genom att skylla på att vi inte vet tillräckligt än – det behövs alltid en studie till, i all oändlighet.

Och: har du också tagit till dig ”rönen” om att barn blir allergiska av att vi städar för mycket? Det visar sig att den teorin vilar på mycket lösa grunder. Den kommer från en (en) studie som visar att den som städar mindre är friskare. Men den säger inget om orsakssamband – man har inte alls tittat på orsaken till att man städar mer – kanske gör man det om man har mer allergiska barn? Däremot finns det ett starkt samband mellan astma och allergi och PVC-golv.

Slutligen vill jag citera några stycken ur boken. Först på sidan 99:

Vi borde börja hantera risker på ett intelligentare sätt än att plåga möss i oändlighet. I vardagslivet måste vi ofta ta beslut utifrån de fakta vi har och leva med en viss osäkerhet. Tiden eller resurserna är för knappa för att få full visshet. Läkare kan inte stå och diskutera medan patienten dör. I sådana fall tar vi normalt det säkra före det osäkra – vi tillämpar försiktighetsprincipen och substitutionsprincipen. Vi väljer inte ett möjligen farligare alternativ om det finns säkrare.

Och så på sidan 148:

… grubblerier och tvehågsenhet får inte hindra oss att ta tag i det vi kan göra här och nu. Svampplockarens bondförnuft är en bra metod för tillämpning av försiktighetsprincipen. Vi plockar bara svampar som vi lärt oss känna igen som ätliga. Resten får stå, trots at vi inte har fullständiga bevis för att de är giftiga – och ingen hävdar att det är en ovetenskaplig metod. Det finns minst tio gånger fler okända kemikalier än svamparter, så varför ska det anses ovetenskapligt att välja bort eller förbjuda kemikalier vars effekter ännu inte är kända?

Låt ingen expert håna din intuitiva kunskap och dina subjektiva val. Dina eventuella misstag är små jämfört med de fiaskon som präglat kemikaliepolitiken hittills.

 

2 Comments

Posted in Miljö, Naturvetenskap

Tagged , , , , , , , ,