Etikett: ögat

Väntan

Jag väntar. Väntar på att kliniken (antar ögonkliniken?) dit min remiss ska ha skickats ska höra av sig. Inom en vecka, hette det i torsdags. Och de skulle höra av sig hem till mig. Fast hemma är jag ju inte så mycket. Jag är ju på jobbet på dagarna. Så jag kollar telefonsvararen på kvällarna. …

Fortsätt läsa

Morgonen hos någon med ångest

Att ha ångest är att börja varje dag med att känna efter. Att vakna varje morgon, och det första man tänker på är att *det* finns där, och sedan känns efter: hur känns *det där jag oroar mig för* idag. Och sedan börjar den inre kampen med att försöka ta sig över puckeln, kämpa sig …

Fortsätt läsa

Nu har jag varit hos läkaren

Jag väntade mig ju egentligen inga vettiga svar. Läkarbesöket var ju mest en hållpunkt, en början, ett något. Men jag är i ala fall glatt överraskad på något plan. För jag är så van att bli avfärdad. Det är så hopplöst det där ha att ha diffusa, konstiga symptom, som ingen mer än jag själv …

Fortsätt läsa

Ångesten och tankar om skam

Jag har inga problem med att vara öppen med att jag har en ångestproblematik. Det kan jag berätta ganska rätt upp och ner, och det är inget jag skäms över eller så. Däremot har jag väldigt svårt att prata om ångesten i sig. Och i det finns det inslag av skam. Det är en sak …

Fortsätt läsa

Trots allt: tacksamhet

Nånstans under all ångesten – eller kanske ovanpå? – finns ändå en stor tacksamhet. Och orden ”trots allt” och ”så här länge”. Oavsett vad som händer, vad som väntar… så har jag fått mycket mer än jag trodde. När mörkret omslöt mig så totalt den där vintern 95-96 och jag tvivlade på att jag nånsin …

Fortsätt läsa

Uppdatering ångest och öga

På torsdag ska jag till läkare. För ögat. Och jag har bokat en ny tid hos optiker för att kolla om jag kanske trots allt behöver terminalglasögon. Det blir värre. Oftare. Mer. I fler vinklar. Ångesten är… hanterlig. Jag finns. Existerar. Gör det jag ska. Mår utifrån omständigheterna okej. Men det är svårt att släppa …

Fortsätt läsa

Ångestläget och ögonspekulationer

Jag har tillåtit mig att ignorera det under veckan. Det funkar ibland bättre och ibland sämre, men ändå över förväntan. Det är intressant det där, att kunna bestämma sig och tränga bort ångesten. Intala mig att det inte är något farligt. Eller att det i alla fall varken gör från eller till om jag går …

Fortsätt läsa

Och ja, det är sånt som ger mig ångest

För man skulle ju kunna tro att jag borde få ångest av allt jag vet om klimat och miljö. Sånt som kallas klimatångest. Kemikalienoja. Och sånt där. Men det är som sagt var inte så det funkar. Det är inte sånt som ger mig ångest. Sånt kan jag hantera bättre. Men det är sånt här …

Fortsätt läsa

Och så plötsligt är ångesten där och äter mig igen

Jag har funderat till och från på om jag borde minska ner på sertralinet. Jag mår ju på det hela taget ganska bra. Och då är det ju onödigt att stoppa i sig mer medicin än nödvändigt. Sertralinet kan ju för övrigt göra att man går upp i vikt, och det är ju inte orimligt …

Fortsätt läsa