För några år sedan fick jag (precis som alla andra, förstås) erbjudande av Folktandvården om att ansluta mig till ”frisktandvård”: betala en fast summa i månaden – baserad på tandstatus/tandhälsa – och få all den tandvård du behöver. Men: det handlade om att skriva på ett avtal. Och min del av avtalet skulle vara att följa en medföljande lista med goda råd.
Bland råden i den långa långa listan fanns bland annat att jag skulle välja bort saft sötad med socker och att jag skulle borsta tänderna två gånger om dagen varje dag alltid.
Jag dricker inte jättemycket saft. Men när jag dricker saft vill jag absolut ha riktig saft, sötad med socker, och inga andra sötningsmedel.
Och tandborstningen… Självklart borstar jag tänderna morgon och kväll nästan varje dag. Men det kommer tillfällen då och då när det av olika anledningar inte blir så. Tillfällen när jag somnar bredvid ett ledset barn. Tillfällen när jag av någon anledning själv är ruskigt trött eller befinner mig på något ställe där det är väldigt omständigt att borsta tänderna. Det finns tillfällen när jag unnar mig att låta bli att vara duktig flicka och faktiskt låter bli att borsta tänderna.
Alltså kunde jag inte skriva på avtalet. Jag kan inte skriva på ett avtal som innebär att jag lovar att följa råd jag inte har för avsikt att följa. Då skulle jag gå med konstant dåligt samvete. Det är alltså uteslutet.
I förra veckan var jag hos tandläkaren. Och eftersom tandläkaren frågade om jag hade frisktandvård och jag svarade nej, så passade jag på att fråga om de villkor – tandborstningen och saften – som hindrat mig fortfarande fanns kvar. Men nejdå, bedyrade både tandläkaren och tandsköterskan, något sådant fanns inte alls längre i avtalet. Och de höll helt med om att så var det ju, det finns tillfällen när man måste kunna prioritera bort tandborstningen.
Så i kassan bad jag att få avtalet – men jag bad också att få ta hem det för att kunna läsa igenom det hemma i lugn och ro. Trots allt. Och det verkade vara ovanligt att jag ville det, men det fick jag förstås.
Inte förrän nu har jag hunnit sätta mig och titta på avtalet. Det är betydligt kortare nuförtiden.
Alltså:
Jag undrar om tandläkarna över huvud taget läst avtalet deras patienter (eller det ska säkert heta ”kunder” nuförtiden) skriver på – för i så fall stod de ju och ljög för mig?
Och ja, jag vet att vi lever i en tid då det anses konstigt och onormalt att läsa igenom de avtal man skriver på, och jag vet att det är jag som betraktas som lite knäpp som faktiskt tycker att jag ska ha ambitionen att leva upp till det jag skriver under på. Men sån är jag.
Däremot har jag svårt att tro att jag är den enda som då och då hoppar över tandborstningen.
Men jag antar att det inte blir något avtal den här gången heller.