När vi isolerade och inredde vinden/ovanvåningen funderade vi en del kring det här med uppvärmning. Vi har vattenburen värme i huset (pelletspanna med el som reserv). Pannan står på bottenvåningen. Matarrören går upp på vinden och är dragna däruppe och går sedan ner (och tillbaka upp) separat för varje rum. Vid varje fönster på nedervåningen (nästan) har vi alltså elementrör som går upp och ner på båda sidor om fönstret. Ovanlig lösning, tror jag :-)
På ovanvåningen fanns ju dock sedan tidigare nästan ingen uppvärmning – det behövdes ju inte, det var ju bara en kallvind. Ja, bortsett från det där sommarrummet, som under en period hade hyrts ut till ett äldre par. Där fanns det ett element. Det rummet (som numera är sjuåringens rum) fick behålla sitt element.
Den del som blev vårt sovrum hade ingen uppvärmning, men rören som var dragna för rummet nedanför var lämpligt dragna längs ytterväggen och gjorde att det var ganska enkelt för en rörmokare att koppla på ett extra element under fönstret i det rummet.
I allrummet och det blåa rummet (numera treåringens) satte vi inte in några värmelösningar. Trots att det i båda rummen finns rör synliga så är de inte placerade på ställen där det är lätt och/eller lämpligt att koppla på element. Vi bestämde att vi avvaktar och ser hur stort behovet är innan vi gör något.
Vi har väl tyckt att det funkat över förväntan. I allrummet kommer det upp varm luft nerifrån (antar jag); det är i alla fall sällan påtagligt kallt. Lite läcker det välfrån de långa värmerören längs ena långsidan också. Men i blåa rummet har det tidvis väl varit lite svalt… och nyligen upptäckte vi kondensfukt på insidan av ytterväggen.
Men som sagt var, där var det inte så lätt att koppla på vattenelement. Så nu fick det bli fullösning. Igår satte vi slutligen upp ett oljefyllt värmeelement under fönstret. Och ja, det är nog bra. Både för väggen och för treåringen :-)