Nytt avlopp: det här har hänt

Det var min ambition att skriva utförligt under arbetet med anläggande av nytt avlopp. Så blev det inte. Våren har varit intensiv på alla möjliga sätt, och jag har inte riktigt hunnit andas – att sitta ner och skriva dagliga noteringar om avloppsarbetena har inte funnits på kartan.

Men nu gör jag ett försök att sammanfatta i efterhand/hur långt vi kommit. (Det här är ett sånt där inlägg som jag förmodligen fyller på med mer info efterhand jag kommer på det, för att ha saker samlade.)

Bioreningsverk från Alnarp Clenwater

Grundprincipen är att efterlikna ett litet vattendrag eller liknande. Här kommer en kort sammanfattning av hur jag uppfattat att det ska fungera. Jag har inte faktakollat under skrivandet.

Första steget, ProACT, motsvarar slamavskiljare/trekammarbrunn. ProACT består av en stor nedsänkt vattenfylld behållare. Där finns massor med plaströr med hål i, där anaeroba bakterier kommer att etablera sig och bryta ner.

Andra steget, InterACT, sticker istället upp över markytan och har en vattenspegel. Under vattenytan har den samma konstruktion som första steget, men här är det istället aeroba bakterier. Här ska det planteras vattenväxter (gul svärdslilja och kaveldun) som bättrar på nedbrytningen. (Växterna odlas av företaget VegTech.) En pump flyttar vatten från ProACT till InterACT.

Tredje steget, ReACT, är en behållare som innehåller en säck med en blandning av kalk och kisel, som ger en förbättrad fosforrening.

Därefter leds vattnet till en stenkista.

13 mars

Jag fyller i ett intresseformulär för ett enskilt avlopp av bioreningsverkstyp hos Alnarp Cleanwater.

Jag har haft ögonen på den här sortens enskilt avlopp under många år. Egentligen var jag intresserad av att ha den sortens avloppslösning redan när vi gjorde det gamla avloppet 2004. Men då var det svårt att få klara besked om vilka sorters avlopp som skulle godkännas. Vi vågade inte ta risken den gången utan körde på ett enskilt avlopp av den typ som var vedertaget: trekammarbrunn med efterföljande infiltrationsbädd.

När nu det gamla avloppet lagt av (trekammarbrunnens innerväggar har släppt, infiltrationen funkar nog inte) så kändes det rimligt att satsa på det jag velat ha redan från början. Fast helt självklart var det förstås inte. Dels är lösningen dyrare än ”det klassiska”. Dels fastnar ju mitt huvud på det här att man borde jämföra massor med olika varianter innan man bestämmer sig – vilket det samtidigt varken fanns tid eller ork till.

Nå, jag fyllde i alla fall i en intresseansökan på Alnarp Cleanwaters webbplats. Skrev att vårt avlopp lagt av och att det därför var ganska akut. Jag tror säljaren hörde av sig samma dag som jag skickat in – och bokade in ett möte hos mig nästa morgon.

14 mars

På morgonen den 14 mars kom de hit: säljaren från Alnarp Cleanwater och en representant från ett grävarföretag de brukar samarbeta med. Vi tittade på förutsättningarna och möjlig placering av avloppsanläggningen. Den möjliga placeringen var i en av rabatterna vid gräsmattan. Detta bland annat för att placeringen skulle vara nära vägen, eftersom kalk/kiselsäcken i sista reningssteget behöver placeras max 10 meter från farbar väg, för att den ska kunna bytas vid behov.

Under dagen fick jag affärsförslag från Alnarp Cleanwater och anbud på grävning från grävföretaget.

De närmsta dagarna hade vi familjen fullt upp med att fundera på förslaget, på eventuella konsekvenser och lösningar etc. Ett långt batteri med följdfrågor landade i mejlen hos Alnarp Cleanwater och grävarföretaget.

Det som inte framgick ordentligt av informationen i det här steget är de kostnader som tillkommer utöver själva avloppsdelarna och grävningen:

  • Kostnad till kommunen för miljötillståndsansökan: drygt 8000 kronor
  • Kostnad för eldragning för avloppet. Säljaren från Alnarp sa att det max skulle gå på några tusen. När jag ringde och pratade med det företag som grävaren föreslog fick jag en mellantummenochpekfingretsiffra på typ 25000. I slutändan landade det på ca 17 500, eller drygt 12 000 efter rotavdrag.

20 mars

Andra saker som hanterades de här dagarna var dialog med banken kring att utöka lånet på huset för att ha råd med nytt avlopp. Det var på håret, som ensamstående mamma, att jag fick, men banken var klok och förstående kring behovet av ett fungerande avlopp. Den 20 mars fick jag besked på att jag kunde få ta det lån jag behövde.

21 mars

Skrev på affärsförslag från Alnarp Cleanwater. Tackade ja till grävarens offert. (Inklusive tillägg om grävning för att ansluta tre stuprör till dagvattenrören, eftersom de varit utan anslutning efter takbytet för två år sedan.)

24 mars

Alnarp skickar in miljötillståndsansökan.

27 mars

Kommunen meddelar tillstånd till inrättande av enskild avloppsanläggning!

7 april (?)

Grävaren meddelar att grävarbeten kommer att påbörjas den 28 april och leverans av avloppsprylarna ska ske den 29 april.

Under veckorna som följde ägnade jag en stor del av min lediga tid (sån har jag inte så mycket av) åt att gräva upp och rädda växter från rabatten som ska bli avloppsanläggning. Rabatten ifråga var inte en välmående rabatt. Mestadels var den övervuxen med mossa, gräs och kungsmynta samt små syrenskott. Men det fanns en del gullviva (både röda och gula exemplar; ganska lätt att gräva upp enskilda plantor) och stor blåklocka (växer i stora sjok, tätt sammanlindad med gräs och kungsmynta och nästan omöjlig att separera ut). Utöver det fanns det en rosplanta som kämpade för sin överlevnad och en del vårblommande lökar. Och längre bort i rabatten, dit det var oklart om avloppet skulle sträcka sig, fanns odlade former av brudbröd (grävdes upp) och tjärblomster (grävdes upp) samt ett par lökar av madonnalilja (grävdes upp). Däremot grävde jag inte upp darrgräset och en del annat – tid och ork räckte inte. Det blev ändå många krukor med plantor att hantera.

28 april

Två grävare dök upp. Jag informerade om viktiga saker. Framför allt om att det jag var rädd om var buxbomshäcken längs rabatten baksida, så den skulle de inte gräva för nära/i, och lönnen mitt på gräsmattan (vårdträdet vi satt och kämpat med att få att trivas). Jag visade också på vilka ställen det var stuprören skulle anslutas till våra dagvattenrör.

Grävning för och nedläggning av avloppsrör och slang för elledningar från huset bort till första avloppssteget, samt grävning av första gropen för första avloppsteget. Grävarna konstaterar också att det kommer att behövas en förhöjning på första avloppsteget (trots att grävarchefen sagt en dryg vecka tidigare att det inte behövs). Förhöjningen visar sig kosta några tusenlappar till (det får jag veta när fakturan kommer ett par dagar senare), men det lyckas i alla fall att få med den i leveransen i sista minuten.

När kvällen kom hade delar av sagda buxbomshäck grävts upp och ställts åt sidan för att räddas, eftersom marken under de översta typ fyra decimetrarnas jord bara består av sand, som rasar, och därför behövde de gräva bredare och djupare än de först trott. Rötterna på lönnen var kapade typ en meter från stammen åt det hållet avloppet anlades. Högen med uppgrävd sand var gigantisk. ”Gräsmattan” som jag gynnat vilda växter i och försökt dra åt ängsmark var delvis uppgrävd (mycket mer än jag räknat med), delvis ändå täckt med sand.

Ångesten var ganska påtaglig. Kommer trädet att välta? Kommer buxbomen klara sig?

29 april

Leveransdag. Enligt de beräkningar vi hade gjort dagen innan trodde jag och grävarna att leveransen skulle ske typ halv elva. Men sen vi grävarna besked om att det skulle bli typ 8.30. En av grävarna dök upp redan innan sju på morgonen för att börja förbereda. I slutändan tror jag leveranslastbilen kom runt 9.30.

Första ”tunnan”, ProACT, kom ner på plats i sin grop, och de började fylla på vatten i den, för man kan inte fylla på sanden runtom igen innan det finns vatten inuti, för då kommer ProACTen implodera. Parallellt påbörjades grävning för nästa ”tunna”, InterACT.

I slutet av dagen var alla tre avloppstegen nere i marken, och vattenslangen överflyttad i InterACTen för att fylla på den av samma skäl.

30 april (Valborg)

Huvudsakligen återfyllnad av sand/jord runt avloppstunnorna (och parallellt arbete med dagvattengrejorna). Buxbomen återplanterades med lite extra gödning under sig.

Och jag hade hunnit börja landa i att se den ”höjda” gräsmattan (som blir när man brer ut en massa sandig grävmassa ovanpå befintlig gräs) som en möjlighet att satsa på ängsmark. Äng vill ju generellt ha mager mark, vilket sand är, och det kan bli roligt att tillåta sig att köpa ängsfrö att så in.

Det börjar också bli dags att beställa växter till InterACTen. Redan när säljaren från Alnarp var här frågade jag om möjligheten att byta ut några av standardplantorna (kaveldun och gul svärdslilja) mot några andra vattenväxter i VegTechs vattenväxtsortiment. Då fick jag till svar att det nog ska gå att ordna. Inför att jag ska beställa skickar jag en fråga till Alnarpssäljaren för att kolla hur man gör, med kopia till supporten. Supporten svarar att det går utmärkt; säljaren svarar att mnja, det sa jag ju nästan fast inte riktigt och egentligen går det inte.

Sedan hade både jag och grävarna långhelg (torsdag-söndag). Under den tiden vattnade jag buxbomen som varit uppgrävd och lönnen som fått rötter kapade ganska ordentligt två kvällar. Och så fick vi välbehövligt regn, totalt typ 15 mm på några dagar. Jag och äldste sonen unnade oss dessutom en inköpsrunda till den lokala plantskolan, för det kommer ju att behöva anläggas ny rabatt bakom/runt avloppsanläggningen.

5 maj

Slutarbete av grävarna. Anslutning av rör till huset. Anläggande av stenkista. Återfyllnad runt avloppsbehållare och i andra uppgrävda delar. Utjämning av massor på gräsmatta och infart. Slutställande av diverse. En stor sandhög är kvar på gräsmattan, för vi räknar med att marken kan komma att sätta sig, så det kan behöva jämnas ut senare. Och vi behöver ändå vänta några veckor innan vi sår ängsfrö och planterar rabatt, just för att marken ska hinna sätta sig.

7 maj

Elektriker på plats för att koppla in el till avloppsanläggning: pump, luftfilter och larmsystem.

8 maj

Elektrikern gör klart. Innan han åker påpekar han för mig att locket till ProACTen inte går att skruvas på ordentligt, eftersom delen som sticker upp är lite skev, så locket sticker ut mycket på vissa ställen och inte alls på andra. Jag ringer grävarchefen, som ringer en av de som varit här och grävt, som i sin tur ringer mig – men sen dyker grävarchefen själv upp ihop med en kollega några timmar senare och handgräver runt förhöjningsdelen för att kunna åtgärda.

9 maj

Jag får slutligen besked angående växterna av supporten, efter att ha mejlat en gång till. Beskedet är att det är supporten jag ska lyssna på, det är bara att skriva med mina önskemål i beställningsformuläret, så ska de se vad de lyckas med. Jag får slutligen iväg en beställning, vilket innebär att växterna ska kunna levereras vecka 24.

Sammanfattning läget 11 maj

  • Avloppet är på plats.
  • Vattenväxterna är beställda, kommer typ 11-13 juni.
  • Det finns en stor sandhög på gräsmattan och det finns en massa annat återställningsarbete som återstår, inklusive sådd av ängsfrön och plantering av rabatt. Oklart när detta ska hinnas.

Jag har nog en hel del annat jag skulle vilja skriva ner hr av diverse slutsatser. Men den här texten är så lång att jag knappt orkat skriva den. Det får bli en annan gång.

Barfota för att inte glömma

Hej älskling! Idag minns vi dig. Och idag påminner vi världen om att du funnits, genom att gå barfota, precis som du brukade göra halva året.

Idag, den 2 maj, är det nio år sedan du dog.

Nio år är fruktansvärt länge – jag kontrollräknar flera gånger medan jag skriver det här, för det är så osannolikt mycket liv som hunnit passera, så många olika faser, så mycket vi behövt hantera.

Nio år är samtidigt inte särskilt länge, i de flesta människors ”ögon”. ”Oj, har det gått så lång tid?” säger de.

Jag lever.

Ibland är livet tungt, långt tyngre än jag mäktar med. Men mestadels står jag upp. Mestadels håller jag oss framåt, håller oss flytande.

Och ibland har jag tid att tänka på dig.

Jag minns att du har funnits. Även om det känns orimligt att tänka sig. Även om du alltmer blir ett avgränsat Minne TM istället för en upplevelse, en känsla, en del av livet. Även om jag inte längre minns känslan av att dela livet med någon som du, omhuldas av dig, småprata med dig, dela ansvar och drömmar med dig, knappt ens minns känslan av att vila huvudet på din axel i sängen.

Jag försöker påminna världen om att du existerat.

Kanske försöker jag även påminna mig själv.

För ibland känns du mest som en saga, en dröm, som jag för en stund inbillade mig var på riktigt.

Varmt och torrt och mitten av april

Igår när jag körde till tåget noterade jag att rapsen börjar bli ganska hög. ”Snart dags för blomning”, tänkte jag.
På tåget hem från jobbet på eftermiddagen noterade jag enstaka utslagna toppblommor i de rapsfält tåget passerade.

Igår eller förrgår postade något konto jag följer om lönnens blommor. ”Har lönnen börjat blomma hos dig?” frågade kontot. Nej, tänkte jag, det är väl ändå lite tidigt? Idag på morgonen noterade jag att vår lönn visst börjat blomma.

Tittar på de närmsta dagarnas väderprognoser och konstaterar att delar av Skåne kommer att nå meteorologisk sommar den här veckan. Går sen in på årstidskartan på SMHI och konstaterar att det redan är fläckvis sommar i Götaland.

Och så är det torrt. Det har knappt regnat varken under mars eller april. Hittills under april har vi nog fått mindre än tre mm regn. I prognoserna dyker det upp regn som sedan försvinner igen innan det blir dags. Och vi är redan i läget att när regn väl dyker upp på radarbilderna så viker det undan så att det inte faller något just hos oss.

Jag har farhågor för det här året.

Avloppsfortsättning igen

Jag har visst varit dålig på att uppdatera här. Det blev liksom för mycket.

Det som hänt sedan sist är i huvudsak det här:

  • Pappa kom hit och grävde ner till avloppsrören och konstaterade att rören hade rätt lutning och inte satt sig.
  • Pappa bokade en extra spolning av avloppsjouren, som kom och spolade både badrumsavloppet (som hade mycket urinsten) och tvättstugeavloppet (som hade mycket svart troligen typ ludd). Enligt avloppsjousrkillen behöver vi även fräsa ur rören för att bli av med det sista av urinstenen, annars kommer det bli problem med toapapper som fastnar.
  • Banken sa okej till nya lån.
  • Jag skrev på offert för nytt avlopp.
  • Avloppsfirman skickade in ansökan om miljötillstånd för nytt avlopp.
  • Tre dagar senare kom mejl om godkänt miljötillståndsansökan.
  • På onsdag kommer avloppsjoursfirman och fräser bort urinsten.
  • den 28 april påbörjas arbetet med nytt avlopp.

Ja, det har hänt fler saker. Jag orkar inte ta alla turer. Men i nuläget kan vi både gå på toa, duscha och tvätta här hemma. Fast vi lägger toapapper i en separat hink.

Värre (avlopp)

Igårkväll körde vi en tvättmaskin. Vattnet började rinna över golvbrunnen i tvättstugan långt innan tvätten var klar. Jag stängde utloppet för hon som avloppsvattnet passerar, för att fördröja.

Efter att jag lagt mig tog yngste sonen en dusch. Sedan kpm han och sa: ”Mamma, det låter som det droppar i källaren igen.”

Idag på morgonen konstaterade jag att ja, det gör det. Det droppar – eller rinner – från rensventilen på avloppsröret genom källaren. Golvbrunnen i tvättstugan är fortfarande full. Och det rinner inte undan som det ska i köket heller.

Banken är tveksam till att ge lånen som behövs för att fixa avloppet. De tycker min lön är för liten i förhållande till att jag har en minderårig son att försörja.

Och jag vet liksom inte riktigt vad jag ska göra längre. Jag känner mig inkompetent, korkad, som att jag tagit mig vatten över huvudet genom att fortsätta finnas.

(Allt detta samtidigt som jag försöker vara förälder åt sagda barn, som har det oerhört tufft.)

Living the dream: mardrömsversionen.

Människor som inte tänker klart

Efter avloppshaveriet har försäkringsbolaget tagit på sig att hantera skadorna i källaren (men inga av kostnaderna i övrigt). Det innebär 1. pengar till att till viss del ersätta inredning samt 2. sanering av golvet. För saneringen fick vi välja på att få pengar till saneringsvätska eller att ett saneringsföretag gjorde jobbet men vi får betala självrisk på den kostnaden.

Jag valde saneringsfirma.

Idag har saneringsfirman varit där.

Jag förklarade att de kunde bära ut luftavfuktaren och den gamla trähyllan, eftersom de ändå ska slängas. Det gjorde de. Jag frågade om jag behövdes, men de sa att de skulle ropa om de undrade något mer.

Sedan satte de igång att sanera, med vatten, kemikalier och en jättestor dammsugare.

En stund senare, när jag just för stunden var på ovanvåningen ringde de, satt att de var klara och satt i bilen och skulle köra. De sa att de ropat och jag inte hört.

Jag gick ner och kollade i källaren och konstaterade att de lagt upp övriga saker från golvet – en rostfri hink, en handduk som blivit indränkt med bajsvattnet, ett par plankor och ett par lecablock – på avsatsen längst bak i källaren. En avsats som också används för matförvaring. Handduken hängde ner på väggen.

Handduken har alltså varit indränkt i bajsvatten i en och en halv vecka. Lecablocken har stått ner i bajsvattnet. Den rostfria hinken har hanterats till att förflytta bajsgegga.

Detta ställde/ la de upp på en hylla som ska användas till matförvaring. När deras jobb är att sanera. Och sedan åkte de.

Jag ringde upp dem igen, fastän de åkt.

”Ja, men de sakerna kan ni bara slänga. De har börjat mögla.”

Jag fick förklara typ fem gånger varför det var problematiskt att de lagt upp saker fulldränkta med det de skulle sanera från på ett ställe som tidigare inte ens behövt saneras, och därmed flyttat problemet till ett nytt ställe och lämnat mig med nya saker som behövde städas.

”Jaha? Vill du vi ska komma tillbaka och fixa det?”

Ja, det vill jag.

En liten stund senare var de tillbaka. Deras frågor handlade bara om ifall vi pratat med försäkringsbolaget om vad som skulle göras med sakerna ifråga. Men bortsett från den rostfria hinken – som ju kostar en slant men å andra sidan går att göra ren – så är ju prylarna utan ekonomiskt värde. Värdet ligger i att kunna använda matkällaren utan att tänka att det man ska äta är täckt av bajs, att inte vara rädd att få bajs på fingrarna när man hämtar upp matvaror, att inte den rena betongytan därnere ska innehålla sporer av smittämnen, och så vidare.

Fast det sa jag inte.

De bar upp och ut sakerna ifråga. Jag påpekade att de måste torka av ytan också. Det tror jag de gjorde. (Fast jag vet inte om de torkat av på väggen där handduken hängde ner.)

När det frågas i olika sammanhang om man litar på folk så tänker jag bland annat på just sådana här saker.

Alltså, det var snälla och trevliga killar, de hade absolut inget ”ont uppsåt”. Men kan jag lita på dem? Med en saneringsfirma behöver jag kunna lita på att de har kompetens. Och i det här fallet så handlar kompetens även om att kunna tänka några steg längre. Till exempel att inte lägga det man ska sanera från på nya ställen och kontaminera vidare. Det ska ju inte jag som försäkringstagare behöva hålla koll på. Jag ska inte behöva vara arbetsledare. Jag ska inte behöva övervaka på den nivån.


Tillägg fem minuter senare:

Nähä, hinken hade de inte burit ut, den hade de bara ställt på golvet därnere.

Grundantagandet att det är mitt fel och olika nivåer på kostnader

När nånting skiter sig så utgår jag från att jag gjort fel eller att jag borde gjort något annorlunda.

När avloppet i badrummet slutade fungera så antog jag att det var mitt fel. Att det var mitt och äldste sonens hår som gjort att det var stopp. Att jag rensar avloppsbrunnen för dåligt och för sällan. Att mina b**sk****r är för stora och satt igen rören. Vi funderade också kring om vi inte är för duktiga på att separera bort olja från stekjärn innan diskning och liknande.

Och visst hade det runnit undan dåligt i avloppet under badkaret ibland tidigare också. Jag borde förstås ha hyrt in avloppsspolning tidigare. Och använt olika sorters avloppsrens med regelbundenhet.

Sen visade det sig att felet inte alls låg i något sådant. Inga sådana saker får ett avloppsrör utanför huset att sätta sig. Det handlar förmodligen om markförhållanden. Eller möjligen ett dåligt jobb av den som fixade rördragningen för knappt 21 år sedan.

Och uppenbarligen är trekammarbrunnen också helt körd, med mellanväggar som släppt. Och det i sin tur beror (kanske) på att infiltrationen är igensatt. Den ska rimligen inte ge upp efter knappt 21 år. Och ja, där kommer ju också tankarna: jag borde ha tittat till avloppet oftare, kanske? Det hör ju till sånt man inte tänker på. Det som funkar det funkar, det tänker man inte på särskilt ofta. Slamtömningen har skötts årligen (även om den blev försenad ifjol, för att slamtömmaren tyckte det var för mycket gräs runt trekammarbrunnslocket – men å andra sidan är vi bara tre personer i hushållet, så det borde verkligen inte varit någon kris).

Trekammarbrunnen är för övrigt full igen. Trots den extra tömningen för en vecka sedan. Det konstaterade jag när jag gick runt och visade försäkringsbolagets inspektör igår.

Försäkringsbolaget kommer att stå för sanering efter bajshavet i källaren och ersätta de prylar därnere som blev bajsiga. De kommer däremot inte att betala ett öre för det dryga dagsverke och den utrustning som avloppskillen lade respektive hyrde in för att åtgärda det akuta och felsöka.

Så kontentan är att det inte längre är stopp i badrummet, men att vi behöver fixa ny avloppsanläggning så snart det nånsin går.

För elva dagar sedan hade jag ångest över att ringa avloppsjour, vilket skulle kosta flera tusen kronor. Nu vet jag att jag istället måste fixa ett nytt avlopp för flera hundra tusen kronor.

Med tanke på hur mycket annat jag har att hantera i tillvaron så tycker jag att jag hanterat ångesten rätt bra ändå?

Sättning [avlopp]

Inga rötter var inblandade.

Problemet är istället att avloppsröret från badrummet, sträckan från huset och till att det går ihop med köksavloppet, har satt sig. Så lutningen blir fel, och avloppet rinner inte vidare som det ska. Det som såg ut som jord igår var nog snarast avloppsrester som stått stilla väldigt länge i svackan. Det fanns kalkavlagringskakor i svackan också.

Detta behöver åtgärdas med minigrävare och byte av rör.

Så länge är det okej att vi använder avloppet, men vi ska begränsa mängden toapapper samt gärna spola ordentligt.

Och ja, samtidigt har vi då problemet med att trekammarbrunnens väggar delvis gett med sig.

Avlopp, fortsättning

Igår (måndag) morse ringde jag avloppsjouraren som var här förra måndagen och sa att den utlovade garantin behövde utnyttjas. Han kunde komma redan igår eftermiddag. Först var det sagt att han skulle komma vid tretiden, men sen kunde han tidigare och kom kvart över ett. Vilket var tur.

Under lunchen hade jag och äldste sonen hunnit bära upp all mat och dryck samt reservvattendunkar ur källaren och flytta in dem i studion. Det var väldigt bra.

Avloppskillen följde med ner i matkällaren. Skruvade försiktigt på ventilen där det läckte (det var visst någon sorts rensventil?) och lät avloppsvätskan rinna ut först i en bunke, sedan i två på varandra följande hinkar jag hämtade. Men alltmer hamnade på golvet. Så snart var både golv och hinkar fyllda med en blandning av upplöst bajs, upplöst toapapper och allmänt avloppsvatten.

Sen körde han med sin avloppsrenspryl genom hela röret, fast den kom aldrig hela vägen ut till trekammarbrunnen. Och sen satte han på buntband längst fram på den så den skulle rensa effektivare, men den kom ändå inte genom hela röret. Och sen tror jag han satte typ knivblad från mattkniv längst fram, men kom inte igenom.

Den första timmen sprang som lite hantlangare, sedan fortsatte han huvudsakligen själv medan jag satt och jobbade men ryckte in vid behov.

Två gånger under eftermiddagen körde han iväg och hämtade mer utrustning, först en halvmil bort, sedan snarast fem mil bort.

Kontentan av det hela var att även när det slutligen var öppet igenom röret, så rann det jord när han spolade. Det vill säga problemet är i någon form i röret mellan huset och trekammarbrunnen. Något har gått sönder. Exakt vad/hur är ännu oklart. Bästa teorin är en rot från närmsta buxbomshäck – men det verkar samtidigt bisarrt.

Innan han åkte igår vid 18-tiden hade han tömt ett antal hinkar rent vatten i källaren och sugit upp med industridammsugare för att minska äcklet på golvet i matkällaren. Men det känns ju ändå tveksamt trevligt i en matkällare. Trähyllorna därnere är jag tveksam till att använda igen. Luftavfuktaren är också nedstänkt.

Nu på morgonen har han varit och hämtat avloppsrörskamera och någon radarpryl för att hitta var problemet är mer exakt, så att han ska kunna gräva på rätt ställe.

Fortsättning följer.

Och jag? Jag försöker hantera att det trampas med skor som gått i bajsvälling i matkällaren genom köket. Och har samtidigt en ungdom som mår dåligt av helt andra skäl och inte kommer iväg till skolan. Överbelastning deluxe för min del. Försöker jobba mellan varven …

Fortsatta avloppsproblem

Slamtömmarna var här och gjorde en extra slamtömning i torsdags. Så nu är trekammarbrunnen inte full längre. Däremot la slamtömmaren en lapp i brevlådan (jag var inte hemma) och förklarade att skiljeväggarna i trekammarbrunnen håller på att ge med sig. Sannolikt är det väl något som borde åtgärdas; frågan är bara hur.

Men även om trekammarbrunnen nu är tömd så kvarstår avloppsstoppet i badrummet. Det räcker med några minuters duschande så börjar vattnet att stiga ur golvbrunnen.

Vi har testat att ha duschen igång och samtidigt kolla hur det rinner i trekammarbrunnen. Det rinner nästan lika sakta där när man har vattnet duschen igång som när man inte har det. Helt klart stopp.

Och senare idag upptäckte vi att det står och droppar från någon sorts ventil (fel ord) i avloppsrören från badrummet nere i matkällaren, alltså innan rören nått ut.

Jag är trött på det här trasslet!