Legot har fått en konkurrent. Dockan som sonen fick i julklapp håller på att gå om legot i popularitet 
Hon ska matas.
Lagas mat till.
Bytas på.
Bytas blöja på.
Nattas.
Kollas temp på och ges medicin till.
Hennes kläder packas i en väska, och så åker vi buss eller tåg och hälsar på dockans farmor och farfar.
Och mest hela tiden föds hon ur sonens mage. Och så fyller hon år. Ibland har hon inte fyllt år – då är hon noll. Ibland fyller hon ett, ibland två och ibland till och med tre.
Sonen är pappa och jag är mamma till dockan. Eller, om dt är pappa som är med och leker, så är de pappa båda två – då har dockan två pappor. Självklarast i världen.
Igår, när vi skulle ut och konstaterade att vi på grund av hus-femtonspelet inte kommer åt dockvagnen, så ordnade jag en bärsjal av en halsduk, så dockan kunde sitta på sonens mage.
Idag har vi fixat tygblöjor till henne.
Innan sonen gick och la sig i kväll, deklarerade han flera gånger tydligt att ”Inatt, när jag och [dockans namn] och du och pappa sover, och det luktar förfärligt, så får vi gå upp och byta blöja på [dockans namn]” 
Han går verkligen in för det här