Jag läser inte tidningen ordentligt. Skämtar bort att jag inte orkar läsa viktiga, intressanta reportage om miljökatastrofer, inrikespolitik eller barnarbete. Ser inte TV-nyheterna, mer än möjligen för vädrets skull.
Orkar knappt ens hänga med i klimatdiskussionerna, som ÄNTLIGEN kommit igång.
*skäms för mig själv*
Jag som aldrig kunde fatta när de vuxna inte orkade engagera sig. Hur kunde man tycka att annat var viktigare?!?
Fast det är väl inte att man tycker att annat är viktigare. Det är att man inte orkar längre 
Problemen är ju i någon mån de samma som de var då, när jag var 17. Det har egentligen inte hänt mycket. Eller jo, det har det. Men ändå. Växthuseffekten kände vi till redan då, de saker som folk ombeds göra nu – köra mindre bil, ta tåget, stänga av prylar på riktigt istället för med standby – det visste vi ju redan då. Diskussionen om huruvida klimatet verkligen förändras fanns redan då.
Jag har redan engagerat mig så länge. Redan stått och diskuterat, stångat mig blodig, så många gånger.
Jag orkar inte.
Jag har redan gjort mitt bästa i så många år. Jag börjar tappa drivkraften, orken, engagemanget.
Och… hur ska jag hinna/orka läsa tidningen? Jag är tacksam om jag hinner få läsa lite i tidningen i lugn och ro. Då får det vara KORTA artiklar/notiser. Dem kan jag med lite tur hinna igenom utan att bli avbruten så ofta att jag tappar tråden. Och jag slipper få dåligt samvete (eller lika dåligt samvete) över att jag sitter och läser när jag borde prata med sonen medan vi äter frukost.
Min ”surt förvärvade egentid” vill jag ägna åt annat än att läsa analyser av sossarnas nya partiledare eller moderaternas försök att engagera sig i klimatfrågan. Då vill jag hinna ta hand om mig själv, träna, bygga lite… Resten av tiden går ju åt till vardagsbestyren som ska göras.
Så – engagemanget har dalat.
*dålig jag*