För att stilla det dåliga samvetet, köpslår jag med mig själv.
”Jag borde ha jobbat effektivare, ha koncentrerat mig bättre!” ”Ja, men då tar jag ingen fikarast, så jobbar jag den tiden också. Och så kan jag ta med lite saker och läsa på tåget hem!”
”Jag borde nog inte ha köpt den där tröjan. Det var onödiga pengar, som jag kunde använt till något bättre.” ”Fast visserligen, när jag köpte byxor senast – för att jag verkligen BEHÖVDE dem – så fick jag fatt i dem billigt på rea. Den hundralappen emellan räcker ju till byxorna. Då kanske det är OK?”
”Nä, jag borde inte köpa en kaffe på vägen hem!” ”Fast jag köpte bara en baguette till lunch igår, så då sparade jag några kronor.”
”Usch, så onödigt att köpa det dyra köttet.” ”Ja, men vi åt ju…”
…och så vidare och så vidare…
Ständigt dessa interna diskussioner i mitt huvud. Gjorde jag rätt eller gjorde jag fel? Borde jag gjort annorlunda? Hur ska jag kompensera för att jag gjorde fel?
Blir trött på mig själv 