Igår blev sonen sjuk. Ont i öronen. Hämtades tidigare från dagmamman.
Fick alvedon (och nässpray). Ändå ont i öronen. Ändå rejäl feber (39 grader). Sov massor.
Sedan piggade han på sig såpass att han var vaken, och drack lite nyponsoppa. Men beklagade sig gräsligt över ont i öronen. Och var hemskt varm. Och jättetrött.
Vårdcentralen tyckte vi skulle avvakta. Förstås.
Sedan fråga efter vad det var som ekade. Sa att han inte kunde höra med ena örat. Undrade över vad det var som blinkade. Undrade varför huset skakade.
Då blir man nojig som mamma 
Sjukvårdsupplysningen konsulteras. De i sin tur konsulterar öronkliniken. Återkommer. Nä, det tyder inte på något farligt. Avvakta tills imorgon.
Jo, det verkar ju vettigt. Trots allt.
Men det är svårt. Det är svårt att inte oroa sig. Visst, de allra flesta barn är sjuka då och då. De allra allra flesta gångerna är det inget farligt och händer inget mer.
Men man läser och hör om de där barnen som insjuknar FORT, inte får vård i tid och DÖR.
Tänk om…
Tänk om man missar de viktiga signalerna…
Hur han mår idag? Han har varit hur pigg som helst. 