Att känna av befruktningen

Ja, jag kände av befruktningen. Båda gångerna jag blev gravid.

Ja, jag vet att det inte ”ska” vara möjligt.

Nej, det var inte ”bara” ägglossningen jag kände av.

Jag tycker egentligen inte alls att det är något konstigt att man skulle kunna känna av befruktningen. Visst:
* det befruktade ägget har ingen kontakt med mammans kropp
* Hcg kanske inte börjar utsöndras förrän ägget fäst

Men det finns så många andra kemiska processer. Utifrån en massa andra spännande biokemiska processer jag läst om (när jag pluggade biologi) så tycks det mig egentligen inte ett dugg konstigt att det skulle kunna ske någon sorts kemisk förändring när ägget och spermien smälter samman. För övrigt är det väl egentligen snarast ganska logiskt… Ägget ändrar ju karaktär när en spermie befruktar det – bland annat för att inte fler spermier ska tränga in, men också för att börja celldelningsprocessen etc.

Det är väl inte så konstigt om det innebär att något ämne ”läcker ut” i mamman också då? Och detta ämne skulle ju kunna orsaka reaktioner hos vissa personer?

Det behöver ju inte ens betyda att ämnet har någon praktiskt funktion (även om det självklart KAN ha det), det kan ju vara en ren bieffekt.

Att vetenskapen inte sett någon påverkan vid befruktningen betyder inte att det inte sker någon märkbar påverkan – det kan lika gärna vara något som vetenskapen bara inte upptäckt än. Kanske ett ämne som inte registerats, för att ingen letat efter det…?

Jag vet vad jag kände. Jag hittar ingen annan förklaring. Och de som känner mig vet att jag inte tror på övernaturliga saker. Så jag tror att det finns en högst vetenskaplig förklaring.