GUD så skönt jag har haft det!
I fyra dagar har jag varit ensam herre på täppan. (Förutom katterna, då 
) Sambo och son har varit bortresta, och jag har fått hållas helt själv.
Jag har sovit tills jag vaknat på morgnarna. Vilket visserligen inte varit längre än till 8 – idag så sent som 9 – men ändå, vakna, inte av väckarklockan eller av någon som tjatar att jag ska upp, utan för att kroppen tycker det är dags.
Jag har kunnat gå upp i det jag gjort. Prioriterat efter eget huvud. Vilket inneburit att jag prioriterat ner disken… *hmpf* (fast nu ÄR den fixad – nästan i alla fall) …och maten. Eller, ja, inte ätit på så fasta tider. Jag har FORTSATT med det jag hållit på med, fastän det blivit lunchdags, för att jag VELAT. (Jo, jag HAR ätit. Fast det har blivit lite sent. Än sen då, liksom? 
)
Och jag har kunnat lyssna på samma skiva om och om och om igen För vem skulle bry sig, liksom? Det är ju bara jag här
Vad jag har gjort? Tja, inte städat, inte tvättat, inte plockat, inte rensat ogräs. Och inte latat mig så hemskt mycket heller…
Jag har BYGGT