Det är jag och dammet nu.
Ja, det drar så sakteliga ihop sig mot golvmålning. (Bara liiite kvar på väggarna först 
) Men innan golvet kan målas, så måste golvspringorna rensas.
Nu snackar vi gammalt vindsgolv här. I ett hus byggt för si så där åttio år sedan. Det här golvet har aldrig varit ”till snyggt”. Aldrig behandlat eller så. Däremot välanvänt… Så i springorna – som är allt mellan 0,1 och kanske6 mm breda – har det under årens lopp samlats en hel del… Huvudsakligen damm, som hunnit torka och fastna rätt bra. Men dammet är blandat med annat: nedrasat bruk, sågspån, småsten, säd…
Ja, just säd. Jo, de har väl förvarat sånt däruppe en gång i tiden. (Vi har tidigare under renoveringens gång hittat en hel massa lökskal, samt enstaka fröer av vad vi tror är dill eller morot, däruppe.)
Sädeskorn som kilat ner sig i för smala springor är J-T svåra att få upp. Värre än allt det andra, faktiskt.
Jag har provat ett antal ”verktyg”.
* Skruvmejsel är det jag läst i böcker. Jovars, det går i vissa breda springor. Om brädorna inte är för tjocka dessutom (för då når inte skruvmejseln ner till fjädern). Inte annars.
* Stämjärn. Ungefär lika kasst som skruvmejsel – ibland något bättre, ibland något sämre.
* Den tunna änden på vinkelhaken. Funkar bitvis.
* Påsnit/ ”jungfruben”. Alldeles för mjukt, böjer sig.
* Stor gammal synål av det slag man syr skinn med. OK på enstaka ställen, men vill gärna karva söner träet.
* Knappnål.
Det sista är det som funkar bäst. Trots att jag vid det här laget knäckt tre eller fyra knappnålar.
Så jag karvar och kravsar en bit. Dammsuger upp (det som ligger kvar i närheten av springan – resten får tas i en omgång sedan. GUD vad det sprätter iväg!). Krafsar en bit till. Dammsuger. Och så vidare.
Jag fortsätter imorgon…