Igår övergick jag till att huvudsakligen använda en stoppnål. Fördelar: böjs inte lika lätt som en knappnål, och går därmed inte av lika lätt. Nackdel: inget rejält huvud – lättare att tappa ner i springorna… 
Fast om man då sticker ner en knappnål och lirkar in den i stoppnålens öga, så kan man lära sig tekniken för att få upp stoppnålen igen. 
Andra erfarenheter:
* Man får ont i pekfinger och långfinger efter att ha pillat med en nål i springor i två dagar
* Man blir törstig av att pilla damm
* Man får ont i ryggslutet och får sura uppstötningar av att sitta dubbelvikt på golvet alltför länge
* Man får väldigt mycket mer gjort när det är rejält åskväder och man drar ur sladden till datorn. För då kan man inte ta paus och sunka vid FL 
Nu har jag pllat damm så det räcker. Eller, ja, sambon får komma hem och inspektera Tycker han att det inte räcker, så får HAN pilla mer
Så har jag spacklat de allra värsta hålen i golvet. Alltså de hål som uppstått efter att stora kvistar/knastar slutligen gett med sig, och de västa hålen som uppstod efter att vi brutet bort den gamla väggen till sommarrummet och när vi flyttade om den gamla golvluckan. De hål man annars skulle riskera att trilla ner i, typ Orhål och annat smått får vara synligt 
Dels VILL vi att det ska vara ett gammalt golv , dels skulle jag annars få spackla tills jag är 72, som sambon uttryckte det igår
Slipat spacklingen. Dammsugit efter det.
Snart ska jag måla lite grönt igen