Ja, jag erkänner: jag är ibland ganska lat. Till exempel när det gäller det här med att vädra när jag målar. Jag tänker inte alltid på att öppna fönstret INNAN jag börjar måla. Och sedan när jag börjat måla, så vill jag inte bli avbruten – så jag ids liksom inte gå iväg och öppna.
Så var det nu när jag målade golv också. Jag började måla – och kom sedan på att jag glömt öppna fönstret. Ja, ja, jag SKA – om en liten stund! tänkte jag (flera gånger om med en stunds mellanrum, dessutom).
Och sedan, när jag väl började fundera på att på allvar göra det – så insåg jag: för att öppna fönstret var jag tvungen att antingen sträcka mig en bra bit eller kliva på nymålat golv.
Vilken TUR att jag inte öppnade fönstret från början!! För hade jag gjort det, så hade ju förstås fönstret fortfarande varit öppet även när jag väl målat klart fönstret – och då hade jag ju inte kunnat stänga det 
Latheten varar längst, eller nåt? 
Och nu, slutligen, för några minuter sedan, var det första golvets första strykning klar.