Monthly Archives: augusti 2007

Ja, man ska väl inte ropa hej, men tre strykningar i alla fall. Får väl se hur det ser ut när det är torrt

Paus nu, och sedan blått

Väggspringor den här gången…

Det är tredje strykningen med grönt nu. Sista strykningen.

Första strykningen ägnade jag mig åt att typ måla

Andra strykningen ansträngde jag mig verkligen att försöka få in färg i springorna. (Det är ju så: har man en vägg som består av råspontspanel, så blir det springor – av varierande bredd.) Jag kämpade på med varierande teknik: flödigt med färg i penseln för att prega in färg i springorna (för att sedan bre ut den överflödiga färgen över resten av brädan); inpregande av färg meddelst liten hobbypensel; förarbete med moddlare över springorna; en klippt bit kökssvamp att trycka in färg med (det var den sämsta varianten); och förstås kombinationer. Med varierande resultat. På sina ställen helt OK.

Efter andra strykningen så var det i alla fall inga iögonenfallande stråk av träfärgat som lyste. Faktiskt tyckte jag att jag hade lyckats bra, att det faktiskt dög – eller, betydligt mer än dög. Även när det hade torkat.

Det är en helt annan sak att sitta NÄRA och göra tredje strykningen. Då SER man. Ser att det fortfarande syns trävitt längst inne i springorna.

Perfektionsten i mig stör sig.
Men frågan är hur mycket energi jag ska lägga på det. Om jag skiter i det, så går sistastrykningen snabbt. Om jag anstränger mig en massa, så tar det mycket längre tid. Och frågan är om det alls kommer att göra någon skillnad. På vissa ställen KOMMER jag inte att nå ända in ändå. Och vem kommer över huvud taget att bry sig? (Ja, han som ska bo i rummet, då Han kan stundtals vara perfektionist han också, trots – eller tack vare – sin ringa ålder.)

Och egentligen ingår det i konceptet. Vi har VALT att ha väggar av råspontspanel. Vi VILL inte att det ska vara perfekt. Då behöver väl inte den här detaljen heller vara perfekt?

Igår övergick jag till att huvudsakligen använda en stoppnål. Fördelar: böjs inte lika lätt som en knappnål, och går därmed inte av lika lätt. Nackdel: inget rejält huvud – lättare att tappa ner i springorna… Fast om man då sticker ner en knappnål och lirkar in den i stoppnålens öga, så kan man lära sig tekniken för att få upp stoppnålen igen.

Andra erfarenheter:
* Man får ont i pekfinger och långfinger efter att ha pillat med en nål i springor i två dagar
* Man blir törstig av att pilla damm
* Man får ont i ryggslutet och får sura uppstötningar av att sitta dubbelvikt på golvet alltför länge
* Man får väldigt mycket mer gjort när det är rejält åskväder och man drar ur sladden till datorn. För då kan man inte ta paus och sunka vid FL

Nu har jag pllat damm så det räcker. Eller, ja, sambon får komma hem och inspektera Tycker han att det inte räcker, så får HAN pilla mer

Så har jag spacklat de allra värsta hålen i golvet. Alltså de hål som uppstått efter att stora kvistar/knastar slutligen gett med sig, och de västa hålen som uppstod efter att vi brutet bort den gamla väggen till sommarrummet och när vi flyttade om den gamla golvluckan. De hål man annars skulle riskera att trilla ner i, typ Orhål och annat smått får vara synligt Dels VILL vi att det ska vara ett gammalt golv , dels skulle jag annars få spackla tills jag är 72, som sambon uttryckte det igår

Slipat spacklingen. Dammsugit efter det.

Snart ska jag måla lite grönt igen

Det är jag och dammet nu.

Ja, det drar så sakteliga ihop sig mot golvmålning. (Bara liiite kvar på väggarna först ) Men innan golvet kan målas, så måste golvspringorna rensas.

Nu snackar vi gammalt vindsgolv här. I ett hus byggt för si så där åttio år sedan. Det här golvet har aldrig varit ”till snyggt”. Aldrig behandlat eller så. Däremot välanvänt… Så i springorna – som är allt mellan 0,1 och kanske6 mm breda – har det under årens lopp samlats en hel del… Huvudsakligen damm, som hunnit torka och fastna rätt bra. Men dammet är blandat med annat: nedrasat bruk, sågspån, småsten, säd…

Ja, just säd. Jo, de har väl förvarat sånt däruppe en gång i tiden. (Vi har tidigare under renoveringens gång hittat en hel massa lökskal, samt enstaka fröer av vad vi tror är dill eller morot, däruppe.)

Sädeskorn som kilat ner sig i för smala springor är J-T svåra att få upp. Värre än allt det andra, faktiskt.

Jag har provat ett antal ”verktyg”.
* Skruvmejsel är det jag läst i böcker. Jovars, det går i vissa breda springor. Om brädorna inte är för tjocka dessutom (för då når inte skruvmejseln ner till fjädern). Inte annars.
* Stämjärn. Ungefär lika kasst som skruvmejsel – ibland något bättre, ibland något sämre.
* Den tunna änden på vinkelhaken. Funkar bitvis.
* Påsnit/ ”jungfruben”. Alldeles för mjukt, böjer sig.
* Stor gammal synål av det slag man syr skinn med. OK på enstaka ställen, men vill gärna karva söner träet.
* Knappnål.

Det sista är det som funkar bäst. Trots att jag vid det här laget knäckt tre eller fyra knappnålar.

Så jag karvar och kravsar en bit. Dammsuger upp (det som ligger kvar i närheten av springan – resten får tas i en omgång sedan. GUD vad det sprätter iväg!). Krafsar en bit till. Dammsuger. Och så vidare.

Jag fortsätter imorgon…

Jag har nu gjort andrastrykningen på en grön vägg, och det ser faktiskt lovande ut.

Det som är jobbigt är dock att försöka se till att det kommer in färg i alla springorna. Annars lyser de trävita springorna för mycket mot det gröna. Men det är liksom lättare sagt än gjort Jag har testat olika målningstekniker, och även att nyttja en tunn hobbypensel respektive att trycka in färg med en svamp. Det går sådär Men, ja, springorna syns mindre nu än innan, i alla fall. Hä som dug, liksom

Det blir så vackert ljus av den ultramarina färgen. Mystiskt på något vis. Uppfyller hela världen. Det känns livgivande, strålar ut kraft – och ger lugn på samma gång

*njuter*

Associationerna haglar
Första strykningen grönt klar, i alla fall

Första strykningen av linusfärg på putsväggen i vårt rum är också klar, efter många om och men. Men ytan på putsen är grövre där, så på en stor del av väggen funkade det inte att rolla. Det innebar förstås dessutom att det gick åt mer färg – och eftersom min färgblandare *s* inte var hemma, så målade jag klart det gröna i väntan på mer linusfärg. Samt påbörjade målning av blått…

Ultramarint. Det är en så otroligt underbart vacker färg! Jag har gjort ungefär halva första strykningen nu, i en nyans som består av 3 delar ultramarin och 5 delar zink-titan-vitt. Ljuvligt!!

Och nu har jag då avslutat första strykningen av linus i vårt rum. Snart dags för sängen…

Jag har börjat måla grönt! Underbart att äntligen måla kulör efter allt det vita Till exempel SER man var man har målat och inte målat (Det underlättar ibland.)

Det är sonens rum, och det är han själv som valt färgen till väggarna. En blandning av ca 50 procent thottgrönt och 50 procent vitt (zink-titan). Jag har nu ikväll hunnit med första strykningen på två av de tre väggarna. Och jag kan inte riktigt bestämma mig. Till största delen tror jag att det blir jättesnyggt. Men så är det något med nyansen på färgen som mest får mig att tänka på tryckimpregnerat trä…

Min förhoppning är i dock att det ska bli ljusare efter fler strykningar. På de fläckar där det sugit minst (d.v.s. på de shellackade kvistarna) så är färgen ljusare och mindre ”cuprinolig”. Nå, den som lever får se. Annars får vi blanda mer vitt i sista strykningen