I somras, när sista Harry Potter kom, så köpte vi boken. Sambon läste den först. Jag, som var mitt i målandet av ovanvåningen, bestämde mig för att vänta; jag visste att om jag väl började läsa så skulle jag inte komma vidare med målandet… 
Sommaren och hösten gick, och vi började bli mer klara däruppe. Jag skulle snart börja läsa boken, tänkte jag. Skulle bara hinna lite annat först. Det skulle väl bli utmärkt att ta det i samma veva som vi skulle ”tagga ner” och försöka oss på det här med att göra barn.
Någon gång i oktober-november tog jag ner boken, men insåg att jag var för trött för att orka ge mig på att läsa en så tjock bok på engesla i nuläget. Kom liksom inte igång. Och så till slut insåg jag att det bara var några dagar tills den skulle komma på svenska. Lika bra att vänta och köpa den på svenska 
Sagt och gjot. Jag tror jag köpte den typ samma dag som den släpptes, och började läsa. Då, runt 21 november, hade inte den totala gravidtröttheten slagit till ännu – även om jag inte orkade sträckläsa på nätterna, så läste jag i alla fall en stund på kvällarna, innan jag slocknade.
Jag tror jag hann till sidan 300-nånting. Sedan tog det svärstopp. Jag orkade inte nåt. Inget alls. Och absolut inte läsa. Det ska liksom mycket till för att tröttheten ska ta övertag när man kommit en bit in i sista Harry Potter-boken – men så var det.
Jag har inte öppnat boken sedan dess. Inte orkat. Inte förrän i förrgår kväll, då jag kände att jo, det skulle nog kunna funka.
Jag läste. Och läste lite till. Lite till.
Igår läste jag stora delar av dagen. Igårkväll/inatt, vid 00.12 ganska exakt, la jag ifrån mig boken, utläst. Och då var jag ändå inte totalt utmattad, utan låg till och med och pratade med sambon en stund *kryss i taket*
Men idag är jag helt slagen… 