Monthly Archives: februari 2008

Visst har man läst om problem med hård mage hos gravida. Men förra graviditeten märkte jag aldrig av det – snarast tvärtom – så jag inbillade mig att jag skulle slippa nu med.

Icke.
Igår slog det till. Igårmorse hade jag behövt bajsa, men jag skyndade mig på toa för att Simon hoppade utanför dörren och var kissnödig, så det blev inte.
Sedan har jag försökt – många gånger.
Kan inte bajsa.
Idag på förmiddagen har jag knaprat i mig en hel påse (250 g) katrinplommon. Och druckit massor av vatten.
Än har det inte gett resultat.
Jobbigt, ju! Blir liksom trött i hela kroppen på nåt vis. (Och inte är det lättare att ta i med stor mage…)

Jodå, hjärtat slog för fullt vid BM-besöket i morse. Bebisen lever Vilket känns betryggande att veta, för det är fortfarande ytterst sällan jag känner något av den; det är inga övertygande rörelser (jag är lika osäker varje gång på om jag verkligen känt rätt), och det går många dagar emellan. (Fast på tåget in, efter MVC, så tror jag nog jag kände lite )

Blodtrycket var också OK.
Vikt 80,8 kg.
Och så kollade BM SF-måttet, fast hon sa aldrig högt vad det var, och jag har inte kollat om hon alls skrev in det i journalen.

Och så fanns ju alla provsvaren från inskrivningen. Inga konstigheter där.
Blodgrupp 0+
Antikroppar mot röda hund.
Ingen HIV eller syfilis

Nästa besök om drygt fyra veckor…

I morse kräktes jag. Första gången på 1½ vecka. Men det var nog för att jag hade extra mycket slem som jag hostade upp…

Och den här helgen har jag ägnat mig åt att vara förkyld. Det kom krypande i fredags eftermiddag och var värst i lördags kväll. Är på bättringsvägen *peppar peppar*. Nåja, det har hittills varit en ganska enkel vanlig förkylning: nästäppa, rinnande näsa, rinnande ögon, trötthet och lite ont i kroppen.

Jag har flextid på jobbet. Jag är inte den som normalt sett jobbar över en massa, men jag tycker om att ha lite extra tid på flexen, ”i fall att”. Det händer ju att man behöver gå tidigare eller är extra trött någon dag. 10 timmar är rätt lagom.

I höstas, efter en ganska intensiv period på jobbet, var jag uppe i nästan 30 timmar på flexen.
Det var INNAN graviditeten.
Innan tröttheten.
Sedan har det krympt. Lite i taget. Lite till. Och lite till.
Nu är det slut.
I morse tror jag jag låg på 7 minuter – MINUS.

Det innebär att jag i praktiken måste jobba mer än vad jag gjort på hela graviditeten för att inte halka ner längre – och det vill jag inte. Bör jag inte.

Och jag är så sabla trött Trots att jag varit ensam hemma i helgen och kunnat sova så länge jag vill på morgnarna.
Dessutom har jag börjat få svårt att somna på kvällarna

Ja, jag vet att det är alldeles för tidigt att ta fram bebiskläder. Men det är faktiskt inte därför – egentligen.

Jag håller på att sortera igenom en massa olika lådor. Man samlar på sig så mycket, och ibland måste man rensa igenom och se efter vad man verkligen ska ha kvar. Jag har t.ex. haft några rejäla omgångar av skolböcker och -pärmar av blandat kompott från låg-, mellan- och högstadium.

Näst i tur stod lådor med gamla barn- och bebiskläder. Och som sambon sa, de ska ju ändå sorteras, så varför inte nu? Bebis- och barnkläder har stoppats undan lite på slump, och det har kommit kassar tillbaka med utlånade bebiskläder, så det var en salig röra i lådorna, med blandningar av storlekar och så.

Nu ligger det högar på vardagsrumsgolvet istället, ordnade efter storlek.
Jag tror faktiskt jag ska ta och skriva upp vad som finns i respektive storlekshög, innan jag plockar undan det i lådor igen. Kan vara bra att veta vad som behöver kompletteras.

Dessutom skadar det inte att det luftas lite – en del av lådorna har stått ute i förrådet…

Ont… i baken. När jag går i trappor eller gör någon konstig rörelse. Äsch, svårt att beskriva.

Kommer rusande nerför trappen på morgonen. Siktet inställt på badrummet: jag behöver kräkas.
Kommer in badrummet. Upptäcker – i tid, tack och lov – att i vasken, där jag tänkt kräkas LIGGER EN KATT.
Flyttar katt.
Kräks.

Jag tycker magen krymper. Och det tycker jag inte om. Det gör mig nervös, minst sagt.

Jag vill ha massor av boxar och kickar och sparkar från magen, NU! Inte obestämt knölande en kort stund var fjärde-femte dag – som lika gärna kan vara inbillning – utan säkra, otvetydiga, övertygande sparkar, så att jag VET att bebis lever.

Moderkaka i framvägg är inget för mammor med ångesttendenser

och ändå kissa så lite?

Jag är törstig – jämt, jämt. Jag dricker mängder med vatten. Men jag tycker ändå inte att jag kissar särskilt ofta. (Och törsten försvinner inte… bara mildras.)

Var blir allt vattnet av, egentligen?
Javisst, jag svettas iblan på nätterna – men ändå?
Lagrar jag upp det i kroppen? Jag tycker inte att det borde göra det så tidigt, och när jag var på MVC i förra veckan, så tittade sköterskan extra på mina händer, just för att utesluta detta när vi pratade om min trötthet – och konstaterade at nej, det verkade inte som att jag lagrade upp vätska.
Gör jag det ändå?!?

För jag hittar ingen annan förklaring…

(Och ja, jag vet. Det var likadant sist…)