Idag låg det på 130. Vilket faktiskt är högre (om än marginellt) jämfört med på inskrivningen (då låg det på 127). Trots att jag inte ens äter Mitt Val Kvinna den här gången. (Hade egentligen funderat på att skippa de rena folsyratabletterna nu och gå över till en Mitt Val Kvinna om dagen, men nu vet jag inte – det kanske är dumt…)
Sköterskan tyckte att, ja ja, vi passar väl på att kolla blodtrycket ändå när du ändå är här.
110/69. Vilket är lägre än på inskrivningen.
”Ska vi ta vikten också, så har vi gjort allt?” frågade sköterskan. Tja, det var väl lika bra.
79,4 kg (eller egentligen 80,4 och så ett kg avdrag för vinterkängor 
). Det är 6 kg mer än på inskrivningen 
Och så fick jag gå och kissa och kolla urinet med sticka också, när vi ändå var igång. Men inget avvikande där.
Så tyckte sköterskan att jag lika gärna kunde gå in till BM ett varv och prata vidare. Min ”vanliga” BM var inte där idag (det visste jag att hon inte skulle vara), så jag fick träffa den jag hade förra graviditeten.
Vi pratade om min trötthet och huvudvärk, om att alla värden såg bra ut, om att synen kan förändras/påverkas under graviditet, om att det ju kan vara bara hormonerna, om att jag i alla fall inte märkt något flimmer för ögonen, om att ja, jag dricker ordentligt, om att jag gärna får se till att äta lite och ofta, ifall det är blodsockernivåerna som leker jojo, och om jag självklart skulle fortsätta vara uppmärksam – om det blir värre får jag höra av mig och kanske träffa läkaren.
Och så undrade hon om jag ville höra hjärtljuden nu när jag ändå var där 
”Ja, om du har tid”, sa jag
Enligt BM stökade bebisen runt ordentligt. ”Det känner du själv också, va?”. Nä, jag gör inte det 
Men hjärtljuden var som de skulle. Ungefär 140-144 uppskattade hon det till.
Ja, ja. Risken är väl helt enkelt att jag kommer att dras med den eviga tröttheten den här gången också
Men bebisen mår i alla fall bra Det är bara mamma som får lida