mars 2008 arkiv

Ja, det låter kanske inte som så mycket att jubla över Men det känns liksom bra att det faktiskt går i den riktningen. Med tanke på att det inte alls börjat sjunka på samma sätt som i förra graviditeten, så hade jag börjat undra om det alls ”tänkte” sjunka – eller om det istället skulle …

Fortsätt läsa

Alltså, det är inte det att jag förväntar mig att alla ska passa upp på mig – inte alls. Men någon sorts liten extra hänsyn vore trevligt. När jag väntar på tåget, så är det nästan som att rökarna dras till mig. Så upplevde jag det aldrig som ogravid. (Och då gillar jag verkligen inte …

Fortsätt läsa

Kramp Sedan typ en vecka tillbaka har jag börjat dras med kramp i vaderna på nätterna. Eller vissa nätter (inte alla, tack och lov). Vaknar med kramp och skriker till sambon att han ska hjälpa mig – vilket innebär att han ska komma och agera motstånd som jag kan flexa foten mot utan att behöva …

Fortsätt läsa

…och tyckte att vi visst kunde göra som jag föreslagit. (Han hade bara velat fasa ut kvickt eftersom jag är gravid…?) Varvid jag påpekade att ja, som den snälla, duktiga flicka jag är, nu ätit 50 mg om dagen i en dryg vecka Nåja, kontentan blev att jag kör på med 50 mg i totalt …

Fortsätt läsa

Orkar inget. Gör ingen nytta på jobbet. Orkar inte fokusera. Orkar inte ta itu med något. Bara tvärtrött. Fysiskt och psykiskt tvärtrött. En trötthet som genomsyrar varje del av mig och ger mig ett lätt illamående. Jag fattar inte hur jag ska palla 15 veckor till. Än mindre hur jag ska orka jobba större delen …

Fortsätt läsa

Påsken har väl varit lite halvhektisk. Vi stannade hemma för att jag kände att jag inte orkade åka iväg – men jag vet inte jag… * Skärtorsdag, efter jobbet, åkte vi till Ikea för att skaffa en del hyllor och annat. Och Ikea var som Ikea alltid är: har man bestämt sig för att åka …

Fortsätt läsa

Efter ytterligare en del grunnande förra tisdagen skrev jag ett mejl till läkaren. Innehållet var ungefär som följer: Vi träffades igår och diskuterade min medicinering med sertralin – eller snarast nedtrappningen av medicinen. Din åsikt var att jag skulle minska från 100 mg om dagen till 50 mg från och med idag och två veckor …

Fortsätt läsa

Jag nämnde det för en kollega i morse: att jag ska trappa ner, och ganska snabbt dessutom. Jag tänkte att det borde funka: hennes döttrar mår inte helt bra, och därför har hon också en del erfarenhet av SSRI. Men nej, jag fick skräckhistorier. Eller kanske inte skräckhistorier – det är att överdriva – men …

Fortsätt läsa

så har jag förstås känt mycket mindre av bebisen sedan jag skrev häromdagen. Visst, ändå lite varje dag, men betydligt mindre påtagligt, och i någon mån ständigt minskande (tror jag). Och ja, när jag tänker på det så gör det mig självklart en aning nojig – även om jag vet att det kan vara så…