Alltså, det är inte det att jag förväntar mig att alla ska passa upp på mig – inte alls. Men någon sorts liten extra hänsyn vore trevligt.
När jag väntar på tåget, så är det nästan som att rökarna dras till mig. Så upplevde jag det aldrig som ogravid. (Och då gillar jag verkligen inte tobaksrök i vanliga fall heller.) Varenda morgon så är det en gubbe som liksom av en händelse ställer sig och bolmar på sin cigarett alldeles intill mig. (Nej, jag står inte på samma fläck varje dag.) Och jag flyttar mig, för att slippa. Nästa dag – samma visa…
Och folk knuffas och trängs, nästan mer nu när jag har en stor mage. Skulle det inte gå att visa lite hänsyn? Lämna lite mer plats runtom mig? Inte tränga sig på lika intensivt, inte stångas och knö fullt lika intensivt? Det är som att folk (okända människor, som alltså inte vet hur jag ser ut annars) tycker att jag ska ta lika lite plats nu, rent fysiskt, som när jag är smal och smärt. (Ja, jag har en stor och påtaglig mage. På jobbet får jag ideligen förklara att nej, jag ska inte ha snart, det är faktiskt mer än tre månader kvar. Så det är liksom inte så att det inte syns att jag är gravid.)
Och att någon skulle lämna sin plats på knökfulla bussar eller tåg – nej, det kan man visst bara drömma om. Däremot kan man få många konstiga blickar när man ser smått yr och illamående ut. Nästan mer som om jag vore ett fyllo än en gravid kvinna…