Den här lilla bebisen är en periodare. Vissa dagar känner jag den mycket, både många gånger och ganska kraftfullt. Den knölar och bökar och har sig. Sedan kan det komma perioder på flera dagar då jag känner av den ganska lite.
Jag inser att det är ett mönster. I själva verket är det ju så den har gjort under hela graviditeten. Jag antar att den ligger och trycker långt bak mot ryggen de där lugna dagarna.
Det är ju inte så att jag inte alls känner den de lugna dagarna. Men enormt mycket mindre. Och ja, då nojar jag mig självklart 
Även om jag som sagt var ser att det ÄR ett mönster, som jag vid det här laget egentligen känner igen ganska väl. Oron kommer sig väl egentligen mer av ”hjärnan” (”jag vet hur det ska vara”, typ) än av en magkänsla.
Den här bebisen verkar i alla fall sammantaget vara betydligt lugnare än sin storebror. Och de flesta dagar känner jag att det nog är en ganska skön sak. (Dåliga dagara funderar jag på om det inte är så att jag hört att DS-barn är lugnare i magen…)