Monthly Archives: maj 2008

Det sägs att man ska undvika att svanka för att slippa det ryggonda. Fast själv tycker jag att jag får problem just när jag faktiskt av olika skäl inte ”kan” svanka. Till exempel när jag står och diskar och av utrymmesskäl inte svankar (för att magen inte ska sticka ut så mycket; magen är nämligen annars i vägen och gör att jag inte når disken…)

Jag kan ju tillägga att jag är mycket väl medveten om värdet av en god hållning. Många år av dansträning gör att jag mycket väl vet hur jag bör hantera ryggen i ”vanliga” fall. Men nu som gravid funkar ryggen inte alls på samma sätt…

Inatt råkade jag för övrigt ut för det där nattliga otrevliga igen.
Jag somnade som vanligt, men började drömma alltmer konstiga mardrömmar. Och sedan vaknade jag och mådde jätteotrevligt. Illamående. Konstig. Som gaser i hela kroppen. Så att jag inte alls kunde ligga ner, eller knappt ens vara, för detta illamående som uppfyllde varenda muskel i kroppen.

Den här gången hade jag inte ätit kål. Det närmsta, svårnedbrutna, jag kunde komma på var att det var färsk ingefära i maten. (Och den hade ju då kokt i en timme, och maten var inte stark.)

Den enda förklaring jag får ihop är att min kropp liksom inte får plats att göra sig av med gaser och liknande, för att det liksom är blockerat vid utgångarna. Jag får inte rapningar eller sura uppstötningar, och jag fiser inte – men jag skulle nog behöva det, helt enkelt. Och eftersom jag inte lyckas med det, så blir alltsammans (gaser och så) kvar i kroppen. Och då blir det så där konstigt ohanterligt i hela kroppen.

Jobbigt är det i alla fall. Sömnlösa timmar när jag måste sitta upp, mår illa och konstigt i hela kroppen. Tills det slutligen släpper och jag somnar av ren utmattning.

I tisdags skulle jag på glukosbelastning. Så i måndags kväll plockade jag fram informationspappren, för att för säkerhets skull kolla upp det här med från vilken tid jag inte fick äta, och, framför allt, dricka.

I pappren påpekades också att jag skulle äta normalt och på regelbundna tider tre dagar dessförinnan *hmpf* Ja, ja, allt är relativt, men helt perfekt hade kanske inte min matghållning varit den gångna helgen. Nåja, inte mycket att göra åt den saken.

Natten till tisdagen var hemsk. Jag vaknade på natten och mådde jättekonstigt. Mådde illa, det liksom pirrade och susade i hela kroppen, och jag ville kräkas. Antingen magsjuka på G, eller något jag ätit. Efter lite funderande kom jag fram till att det nog faktiskt kunde vara det senare. Jag hade ätit rejält med kålsoppa till kvällsmat. Normalt sett har jag inga som helst problem med kål, men jag har ju troligen märkt av det en gång innan under graviditeten. Som att kroppen inte klarar av lite extra gaser, för att den liksom inte kan göra sig av med dem.

Men jag visste verkligen inte var jag skulle bli av. Ligga ner och sova var inte att tänka på – fastän jag var fruktansvärt trött. Så jag gick och satte mig i en fåtölj med täcke om mig och försökte överleva – och med en plåtbunke bredvid mig för säkerhets skull.

Till slut somnade jag.

Och så vart det då morgon, och jag fick sitta där och plågas av hunger och törst när resten av familjen åt frukost ”Å, men du får ju snart dricka”, retades sambon.

Jo… Vid 8 var jag på MVC och fick dricka mina två glas glukoslösning med pressad citron. Inte precis vad jag var sugen på – men det gick ner, utan problem. (Eller var till och med OK. Är man desperat så är man…)

Men däremot var det ju inte vad kroppen ville ha. Var jag såsig i hjärnan sedan innan, så blev det inte bättre nu. Två timmar på soffan i väntrummet med en föräldratidning var nästan mer ansträngande än jag klarade av. (Även efter att alla undersökningar var klara och jag fått frukost i mig vid halv elva-elva så tog det ett antla timmar innan jag var människa igen.)

Hur det gick, då?

Jodå, allt är som det ska med mig.

Glukosvärden efter två timmar: 7,2 resp 7,4.

Övrigt:
Hb: 122
Blodtryck: 109/71
SF-mått: 29 (följer min kurva)
Hjärtljud: 132
Och BM tror att huvudet ligger neråt (fast hon påpekade att än så länge kan det vara svårt att känna säkert, eftersom huvud och rumpa är ungefär lika stora)

Så allt är som det ska. Det är bara jag som mår dåligt