Häromdagen var Simon förkyld. Han brukar aldrig bli särskilt sjuk, så när han faktiskt vaknade på morgonen och själv bad om nässpray, och dessutom en stund senare la sig i sängen och vilade, på vår uppmaning, så var det något rätt ovanligt.
Och jag hade lite grann hjärtat i halsgropen och hoppades innerligt jag skulle slippa åka på en förkylning till – nu, liksom. Jag vill inte vara förkyld när jag föder den här gången också.
Nu är det sambon som åkt dit. Ont i magen i natt, och idag mår han skit och har kräkts. Han tror själv att det är något han ätit – han säger att det känns så – men jag vågar inte lita på det riktigt ändå, förstås. Jag vill inte bli magsjuk nu, ju. (Vi åt köpepizza igårkväll, och han hade musslor på sin och det hade inte jag. Fast Simon åt också av sambons pizza, men med musslorna bortpetade.) Och så känner jag ju förstås efter, och då känner jag ju mig liiite konstig i magen, och känner mig lite extra rapig, och så.
Hoppas verkligen jag slipper.