Idag skulle det vara min första arbetsdag. En dag i veckan ska jag jobba nu i början.
Men så skulle svärföräldrarna dyka upp över helgen för att hjälpa till med en veranda som behöver renoveras. Och de skulle komma redan idag, vid lunchtid. Så då fick jag ta semester.
Men istället fick det bli ett litet genrep. Jag passade på att åka in till stan på förmiddagen. Gick på Panduro och Söstrene Grene. Stressade runt som en liten blå (nja, inte riktigt 
) i två timmar och fixade saker. Var borta från lillen i drygt 4 timmar, det mesta hittills.
Jodåvars, det gick nog vägen. Det kändes konstigt att vara på egen hand så länge. Skönt. Och det kändes lite ovant att åka tåg – fast jag retade mig ändå på ovana tågåkare som stod i vägen när man skulle på och av. Och jag insåg att det är fruktansvärt många år sedan jag faktiskt shoppade på egen hand och med obegränsat med tid, alltså utan att ha en tid att passa och ett ärende att uträtta – det ska jag prova på någon gång. Någon gång det närmsta decenniet eller så
Och det funkade hyfsat hemma också. Eller, de klarade sig bra, fast han blev väldigt glad när jag kom hem 
Nästa fredag är det på riktigt Och det känns bra. Det känns att det gör en himla skillnad att komma iväg och göra något annat.