Fri tid.
Ledig.
Själv kunna bestämma.
Jisses, vilken känsla! 
Ärligt talat vet jag inte vilket år jag senast hade det så. Ja, bortsett från några dagar i somras, kanske, när jag hade semester innan förlossningen. Men då var jag fånge i min gravida kropp och varken kunde eller orkade göra något – det fanns inga fria val i det.
Men igår – Oj!
Inte för att jag gjorde något märkvärdigt egentligen. Men känslan! Att inte vara till för någon annan. Bara bestämma själv.
Jag började med att sova tills jag kände mig vaken. Utvilad vore synd att säga, men det fanns i alla fall inte mer sova i kroppen. Sedan åt jag frukost i mitt eget tempo, utan att behöva ta hänsyn till någon annan än mig själv. Utan att hantera en bebis, eller bre mackor åt någon annan, eller skynda mig innan… ja, innan jag behövde serva någon annan.
Sedan… gjorde jag en massa saker som i sig var tråkiga eller vanliga eller inte särskilt spännande, men jag gjorde det för att jag ville.
Jag diskade en massa kvarbliven disk och plockade en del i köket.
Jag plockade i matrummet, städade bort gamla tidningar, la smutstvätt på plats.
Jag städade badrumsskåpet – som sett för jäkligt ut i evigheter – till åtminstone dräglig nivå.
Jag städade på och i pysselsekretären, så att man faktiskt kan använda den
Och jag gjorde alltsammans i mitt eget tempo, i den ordning det föll sig. Utan att bli avbruten för det ena eller andra som jag borde eller skulle eller måste göra för någon annan – och detta trots att det inte var mitt i natten och jag var tvärtrött eller utan att ha ansvar för någon annan. (Enda undantaget var att jag ammade.) Och detta nästan utan att ha dåligt samvete för att jag nog istället borde göra ditten eller datten 
Vilken fantastisk känsla! Så oerhört välgörande för själen!
Jag hade glömt att man kunde ha det så
På eftermiddagen åkte jag iväg en stund. Gick på biblioteket en stund själv (även om det bara var en ytterst kort stund), gick i några affärer nästan helt utan mål.
Innan jag åkte hem var jag inom mataffären en stund och handlade det som behövdes. Då började stressen och mammasamvetet komma krypande igen – borde nog skynda mig, nu har jag varit hemifrån länge, se nu till att ta snabba beslut så du kan komma hem och hinna allt annat också…
Men på det hela taget: oerhört nyttigt och välgörande.
Och dessutom: det blir fler gånger!!
Ja, det här behöver jag.
Ja, det här mår jag bättre av.
Ja, det här gör mig till en bättre människa (och en bättre mamma).